Aptorka

Även aporna känner av torkan. Vi har två vattentankar de är sugna på att komma åt för att släcka sin törst. De kan nog hitta andra ställen för det, men det är säkert bekvämt att använda sig av vårt vatten.

Men jag är där med luftgeväret och smäller av några skott, då de kommer för nära huset. Om de passerar lite längre bort besvärar jag mig inte, men kommer de upp på verandan, visar jag min aggressivitet.

Skjuter jag utan skott i geväret bryr de sig inte. Skottet måste vissla förbi dom, och sitter de på verandan vill jag helst att det ska pricka någonstans, så att de får känna av hur lite bly känns. Gamlingarna kommer inte fram till verandan, och jag skjuter aldrig mot dom och inte heller de minsta. Det är de unga vuxna som är vildbasarna. De är nyfikna och påträngande och ganska orädda.

Men det är länge sedan nu, som en apa har varit in i huset. Det är väl mest det som är meningen med de här övningarna.