Tillbaka till bloggen

Som ni märkt har det varit dålig aktivitet i mitt bloggande under den sommar som gått. Ja, jag har legat lågt med allmänt skrivande och min blogg har fått ligga nästan nere under tiden. Förhoppningsvis blir det något bättre bloggfrekvens nu när sommaren lider mot sitt slut.

Sommaren har varit skön. Folk omkring mig har ofta klagat på att det har varit en kall sommar. För mig som brukat stiga upp från min säng vid femtiden under mornarna har det varit en fröjd att se morgonsolen skina in genom mitt sovrumsfönster nästan varje dag, och jag tycker att det har varit en fantastiskt fin sommar.

Bärbuskarna på gården här i Almo gav få och små bär till att börja med för att sedan få en kick, och det blev plötsligt massor av stora härliga bär. Geetha och jag har roat plockat en hel del, även om vi har tillräckligt redan i vår frys. Det är en känsla av ett vi inte vill att de skall förfaras. Så det blev mera hallon och körsbär i vår frys kompletterat med några hjortron från någon myr någonstans.

Det har varit en torr sommar och svamparna har dröjt. Vi har fått nöja oss med en del gula kantareller och lite gulkremla, som är en av mina favoriter. Men bara regnen kommer ska det nog bli fart även på dessa läckerheter.

Nu lider sommaren mot sitt slut och hösten närmar sig med stormsteg. Höstdaggen lägger sig tungt på gräsmattan, och det känns i den något kyligare luften vad som vi kan förvänta oss framöver.

Semestrarna för de som arbetar börjar ta slut och skolbarnen är tillbaka till skolorna.

En lugn vardagsstämning i byn börjar infinna sig.

Annonser

2017-08-22 at 02:10 Lämna en kommentar

Gamla tiders hässjor

Småjordbrukarsamhället försvann i byn för över ett halvt sekel sedan. Förändringen i byn gick mycket snabbt.

Att nu få en bild på hö upplagd på en hässja är en ovanlighet. Att sedan få se betande kor på ängen i bakgrunden är ännu ett snäpp ovanligare.

Just nu kan man se dessa hässjor och kor i Almobyn.

Det gladde mig att se då dessa hässjor sattes upp.

Det är trevligt att vi ännu har två bönder kvar i byn som ser till att hålla fälten öppna, och som ger oss en liten glimt av det som var den egentliga byverksamheten för inte alltför länge sedan.

2017-07-23 at 09:23 Lämna en kommentar

Gårdsnamnet Smångs 300 år i Almo

Innehållet i den här bloggen bygger på min blogg  om gårdsnamnet Smångs daterad 2016-05-12 . Sedan dess har mera fakta kommit fram, och jag skriver här en helt ny blogg, som mycket väl kan ersätta min blogg från 2016.

Vi har fyra gårdar i Almo där gårdsnamnet Smångs har förekommit plus tillfälligt i ett par relativt nyare gårdar  i norra Västra Almo. Innehavarna är alla ättlingar till Liss Per Persson (1647-1718) i Almo.

Gårdsnamnet ”Smångs” i Siljansnäs finns även i byarna Björken, Backbyn och Hjulbäck, och namnet härstammar sannolikt från Björken. Första omnämnandet i Almo finns i revboken 1734, där gårdsinnehavaren Liss Per Persson (1647-1718) omnämns som Smångs Per Persson. Innan Smångs hade bara gårdsnamnen Stor och Liss/Litzle förekommit i den gården.

Hans första hustru Kerstin Andersdotter (c:a 1640-1671, gift 1666) kom från Smångsgården i Björken och familjen Per Persson tog över hennes gårdsnamn. Hennes far hette Smångs Anders Matsson (född 1612 i Björken, tog sista nattvarden 1693), och trolig farfar var Mats Pedersson i Björken. Smångs är ett av de äldsta gårdsnamnen i Björken.

Enligt Bergfors E.O., 2001 i boken ”Bebyggelsenamnen i Leksands kommun” härrör Smångsnamnet från ett mansnamn som slutar på -s, ex.vis Mats, med efternamnet Magnusson. I ovanstående fall kan denna tolkning inte verifieras, och namnet Magnus förekom inte i Siljansnäs före 1900-talet. Ursprunget till gårdsnamnet Smångs i Siljansnäs är därmed fortfarande okänt.

Gårdsnamnet blev kvar i Smångsgården i Almo ända fram till uppfinnaren, konstnären, möbelsnickaren och entreprenören Smångs Lars Ersson III ensam tragiskt avled utan arvingar år 1924 i Nya Smångsgården, eller vi kanske hellre skulle säga Smångs Lasses.

Karin och Pers son Mats Persson (1689-1744) byggde upp en egen gård intill Gamla Smångsgården, men där dröjde sig Smångsnamnet kvar bara fram till första halvan av 1800-talet innan namnet Mor tillfälligt tog över under en generation och Mor Per Ersson bytte namn till Lindström. Lindströmsgården har sedan dess varit ett gängse namn som Almobor känner igen.

Men Smångs Lars Ersson I hade en dotterson Erik Olsson (född 1811) som hade sex barn av vilka tre byggde upp nya gårdar i norra Västra Almo. Det var Margreta i Berglundsgården, Anna i NisesÖstbergsgården och Anders i Löfbergsgården. Framförallt de två senare, som var granngårdar, kallar vi ibland för de två Smångsgårdarna  i norra Västra Almo, men ingen av de familjerna behöll namnet Smångs.

Smångs Lars Ersson II hade emellertid en dotter Brita (född 1824) som gifte sig med Per Andersson från OlHansgården i Björken. De bosatte sig i Smångsgårdens sub-gård och Per tog över Smångsnamnet som särknamn. Därifrån flyttade de in i OlJonsgården. Pers son Anders tog över och det var hans son Smångs Herman Andersson som ogift bodde kvar på gården tills han avled år 1970 och Smångsnamnet försvann därmed från Almo.

De fyra Smångsgårdarna Gamla Smångs (numera riven), Smångs Lasses (numera obebodd), Lindströms och Hermans (numera Mats Hammarbäck) i centrala Västra Almo med Smångsättlingar ligger alla intill varann vid samma vägstump i Almo. Vid första lämpliga tillfälle, som eventuellt kan uppkomma, borde den vägen därmed byta namn från det ohistoriska namnet Mor Brittas gattu till det mer egentliga namnet Smångsgattu.

Trots en stark släkt, med ättlingar som fortfarande bor kvar i Almo, lyckades inte det 300 år gamla släktnamnet Smångs bli kvar i Almo. Det är numera knappast någon Almobo, som känner till hur stor och inflytelserik den släkten har varit i Almos historia.

2017-07-12 at 12:10 Lämna en kommentar

Samlarmuseet på Sollerön

Att vara i Dalarna under sommaren visar sig vara ganska intensivt. Detta speciellt då Geetha och jag är här tillsammans, vilket inte var fallet under förra året, då Geetha var kvar i Indien.

Utbudet av aktiviteter och sammandragningar är enormt, och det är bara ett fåtal evenemang som vi hinner med. Med stigande ålder känns det dessutom mest bekvämt att stanna hemma eller umgås med några nära vänner. Det är bara att acceptera att bekvämligheten gör sig påmind.

Det trevliga samlarmuseet på Sollerön kommer att upphöra. I morgon börjar museiföremålen att säljas ut. Mina nära vänner och museumägare Birgitta och Mats Lafvas har efter många överväganden beslutat sig för att avsluta detta kapitel här i livet. Deras barn vill inte ta över, och det är inget som kommunen vurmar för att ta över. Då har det istället blivit ett beslut att göra ett avslut.

Jag var igår över till Birgitta och Mats och pratade om hur de upplever försäljningen, och för dom är det ett nödvändigt beslut som känns in i hjärtat. Jag passade på att gå igenom de religiösa 1800-talsböckerna som samlats i deras fina läsarlokal i den gamla arvegården för att låta de viktigaste av dessa böcker gå till det brandsäkra arkivrummet i gamla missionskyrkan i Siljansnäs. Det är ett antal fina och välbevarade böcker men även äldre nötta böcker, som bara inte får gå till förgängelse.

Det är tidens gång.

2017-07-09 at 07:55 Lämna en kommentar

Hänt under veckorna 724-726. Till Sverige

Min senaste blogg skrevs 14 juni på Mukkunni Hill i mitten av vecka 724, så välkommen igen efter 2½ veckors uppehåll.

Nästa dag flög Geetha och jag till Stockholm över Doha. Maina och Enver mötte på Arlanda och tog oss över till deras lägenhet under en natt.

Geetha och jag samåkte redan nästa morgon med vänner till Gryt i Östergötland, där vår Vietnamgrupp hade en årlig tvådygnsamling. Det blev två härliga dygn med intressanta aktiviteter i vackert väder, god gemenskap och god mat, och det blev en fin inledning på vår svenska sommarvistelse!

Väl tillbaka till Almo mötte gården med gräs- och häckklippning men även gräsklippning vid fritidsstugan i Alvik för att bli lagom klart till midsommaren.

I år hade jag ingen uppgift i samband med midsommarfirandet i Almo by, och jag kunde i lagom anonymitet stå bland åhörarna och ta in av firandet av den svenska sommarens återkomst. Det är byns största samling under året, och det var onekligen trevligt att igen strosa omkring bland vänner och bekanta.

Det är mycket att ta tag i efter hemkomsten, och det är en av orsakerna till att jag har ägnat bloggningen mindre uppmärksamhet. För Geetha är det en speciell omställning, eftersom hon inte varit i Sverige på nästan två år. Det var i augusti 2015 hon senast lämnade landet.

Nu har vi kommit in i juli månad, och det är en månad kvar till den årliga fäboddagen, som i år kommer att hållas i Forsens fäbodar. Det erfordrar en del förberedelsearbete för Algot Land och mig, som håller i innehållet i programmet. Vi ska se till att det även i år kommer att bli en lyckad dag.

2017-07-02 at 08:46 Lämna en kommentar

Sista dagen på MH för den här gången

Tidigt i morgon bitti klockan 04.00 lyfter Geetha och jag med Qatar Airways flygning QR 507 mot Doha för att borda ett annat plan till Stockholm.

Tyvärr har Saudiarabien och Qatar råkat i luven på varann efter Trumps besök i Riyad, vilket just nu innebär att alla flygningar med Qatar Airways förvägras flygningar i luftrummet tillhörande Förenade Arabemiraten. Qatarflygningarna till och från Thiruvananthapuram – Doha måste därför göra en stor u-sväng över Homuzsundet mellan Musandamhalvön och Iran istället för att som tidigare flyga rakt över Förenade Arabemiratens territorium.

För Geetha och mig innebär det, att vi inte hinner med vår bokade flygning från Doha, och vi måste invänta ytterligare 7½ timme i Doha för att stiga på nästa Qatarplan till Arlanda. Vi kommer därmed att landa på Arlanda kl. 20.45 istället för 12.25.

Det innebär en väsentligt förkortad tid för oss hos Maina och Enver i Stockholm. Alltför kort, eftersom en bil plockar upp oss redan kl. 08.30 fredag morgon för att ta oss vidare till Gryt i Östergötland.

Där kommer vi att under ett par dygn umgås med vänner från 1980-talets Bai Bangtid i Vietnam. Det brukar vara trivsamma tillfällen att mötas en gång om året. Ganska fantastiskt att vi svenska skogliga projektarbetare fortfarande träffas efter 40 års gemensam tillvaro i Vietnam.

På söndag är vi tillbaka till Almo. Det låter mycket nära, men det är mycket vi ska vara med om innan dess.

Till hösten återkommer vi till Mukkunni Hill igen.

2017-06-14 at 06:18 Lämna en kommentar

Bambuportalen och mahognyallén

Det var ett svårt torrår för växtligheten innan regnen började komma, det torraste sedan ett extremår i mitten av 1990-talet.

Jag oroades av att vår bambuportal skulle försvinna, men den blev bara ordentligt tillrufsad. Vi kommer även i fortsättningen att kunna glädja oss åt att få köra in under de tunnellika lutande bambustjälkarna vid ankomsten till huset. Men stjälkarna över vägbanan har onekligen blivit glesare.

Torkan gick hårt åt akaciaträden. Fortfarande håller vi på och hugger ner dessa torkade träd.

Av vår mahognyallé som vi planterade i mitten av 1980-talet återstår nu snart nog inte ett träd. Vägen gick ju över berghällor och växtligheten hade svårt för att klara sig. De träd som hade turen att hitta tillräckligt med jord att växa i kunde emellertid växa sig ganska stora.

Tills under den senaste torkan, då även de största mahognyträden torkade av helt eller delvis. Deepu och jag gick ut och mätte brösthöjdsdiametrarna på de sex största återstående träden. Två var helt torra medan de övriga var topptorra och ett ansenligt antal stora grenar hade torkat av.

Här på bilden står Deepu vid ett mahognyträd som mäter 37 cm. Nästan alla grenar har torkat av, och det 36 cm grova trädet bakom honom har ingen återstående levande gren. För det största trädet uppmättes diametern till en halvmeter. Det har överlevt men kommer inte att kunna växa vidare.

Torkan slog hårt på vår bergkulle. Men så är det också mest granit i marken, och det ger ju andra fördelar.

2017-06-13 at 08:14 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


oktober 2017
M T O T F L S
« Aug    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031