Uthyrningen i Kålgården

Idag kommer nästa gäster till vår uthyrningsstuga i Alvik.

Den här gången är det första barnfamiljen, och det kommer en treåring med paret. Även det ska nog fungera, bara de har gott om myggmedel med sig. Geetha och jag var och tittade till stugan igår kväll, och det var mycket mygg i farten.

Under juni hade vi bara två gästnätter uthyrda till folk från England och Polen. Men under juli blir det fler, eftersom vi redan nu har 15 gästnätter förbokade.

Vi började uthyrningen över airbnb ifjol, och då var vi bara två uthyrare i Siljansnäs. Den här formen av uthyrning har snabbt blivit populär och utökats till elva uthyrare. Med tio kommentarer har vi fått flest kommentarer av alla uthyrare i Siljansnäs, och det har varit idel nöjda gäster, trots att vår stuga har en så pass låg komfortstandard. Men folk gillar det. Priset avgör nog för många eftersom vi tar ut bara 500 kr per natt, medan andra tar upp till 1600 per natt, men då gäller det hela hus med komfortabel standard.

Trevligt att våra erfarenheter av gäster i huset hittills har varit enbart positiva.

2015-07-04 at 08:56 Lämna en kommentar

Riktig högsommar

Riktig högsommarvärme i Sverige!

Inatt hade jag båda fönstren öppna i korsdrag i sovrummet. Ändå var det 23,6 grader i rummet, då jag vaknade. Det är precis som uppe på Mukkunni Hill i Kerala, och jag känner mig riktigt hemma med temperaturerna.

Det är först nu jag har hunnit göra i ordning i ladukontoret och det är stor fröjd att hålla till därinne, då det känns väl så varmt att vara ute solen. Även igår översteg inte inomhustemperaturen 23 grader och det är ett perfekt klimat att sitta där och ta hand om mina böcker, som ju behöver en årlig översyn.

Idag är det fredag och högsommarvädret ska enligt prognoserna hålla i sig fram till över söndagen.

Det är bara att njuta av att vara i Almo, då det känns som bäst att vara här.

2015-07-03 at 05:23 Lämna en kommentar

Classe och faster Frida

Claes-Göran Bjernér ”Classe” är död. Hans kropp orkade inte längre trots att vi var ganska jämngamla.

Under sin professionella tid hann han med att göra många inslag i SVT, och han var med på plats och filmade 23 krigsskådeplatser i olika delar av världen. Dessutom gjorde SVT senare en film ”Vittne till sin samtid” om Classe.

Tyvärr åkte han även ner till Bhopal i Indien och filmade, då det en svår gasolycka utbröt i den staden. Där förstörde han sina lungor, och han blev tvungen att använda tillsatt syre under resten av livet för att kunna andas.

Om detta berättade han i Församlingshemmet i Siljansnäs för sex år sedan i en intressant Kulturbanksanordnad samling då han visade många smakprov från sina filmer, och vi fick lyssna på hans berättelser från hans äventyrliga internationella liv.

Hans tio år äldre japanska hustru Tamiko bor kvar i Stockholm, där hon är aktiv i olika sammanhang och vid god hälsa. Classe och Tamiko har varit några av bästa vänner i Stockholm, och det är många nätter vi har varit gäster i deras lägenhet på Gärdet.

Även min faster Frida Lundback född 1920 avled helt nyligen vid den aktningsvärda åldern av 95 år. Hon var en beundransvärd kvinna med ett gladlynt sinne ända in i det sista. Hon är den av min fars fem syskon jag kom att beundra mest.

Frida var den yngsta i syskonskaran och den siste överlevande i den generationen. Det ger onekligen en tankeställare.

Båda dessa personer lämnar ett stort tomrum efter sig för både Geetha och mig själv.

2015-07-02 at 05:45 Lämna en kommentar

Frisk eller vad?

Igår var jag alltså till Mora för röntgenkontroll och klinisk undersökning.

Röntgenkontrollen bestod av en skiktröntgen, då man ska kunna se eventuella stenar i njurarna. Resultatet fick jag emellertid inte se, eftersom bara personalen kring det tekniska handhavandet fanns närvarande. Bilderna skickas senare vidare till en läkare som studerar bilderna och sedan ger sina utlåtanden. Till min besvikelse har jag alltså fortfarande till ingen aning om hur resultatet har utfallit. Nu får jag invänta tills någon läkare hör av sig med sina bedömningar.

Då var det bättre i Indien. Där kunde jag vänta en eller ett par timmar på att få se bilderna och även få en kopia av dessa med mig hem, så att jag sedan hemma i lugn och ro kunde studera dom och även jämföra med tidigare tagna röngenbilder. Jag har mera tid att studera bilderna än en läkare, men hen har givetvis bättre erfarenhet att analysera dessa bilder och bättre utbildning att tolka dessa.

Dock har jag lärt mig mycket på att själv studera bilderna och sedan få gå igenom med en läkare (urolog) och diskutera vad jag ser och vad hen ser. Det ömsesidiga analysresultatet brukar bli bra inte minst för att vi gemensamt kan diskutera fortsatta insatser av operationer och medicinering. Det svenska systemet att bara läkaren ger ett utlåtande, och där patienten helt pacificeras har jag tappat förtroendet för.

Sedan blev det genomlysning av höger njure med kontrastvätska, som sprutas in genom den inopererade kanylen. Det var intressant, för då kunde jag tillsammans med personalen direkt på en skärm kunde se hur kontrastvätskan flödade in i kroppen, och jag fick resultatet omedelbart visat och analyserat.

Det fascinerade mig att se vätskan som en rak linje flöda in i kanylen och sedan snabbt blanda sig med vätskan (urinen) i njuren för att efter några sekunder hitta ner genom den nedre delen av njuren och vidare ut i min urinblåsa. Det var i nedre delen av njuren jag hade fått en mindre sten som blockerade utförseln av urinen vidare till urinblåsan. Nu visade det sig att något sådant hinder inte längre fanns kvar och att det var fritt utlopp från min högra njure.

Stenen hade försvunnit och den akuta orsaken till min sjukhusvistelse hade försvunnit, vilket borde innebära att jag skulle kunna friskförklaras.

Men jag har ju flera stenar kvar i båda njurarna som latent kan orsaka ett nytt stopp av urinflödet. Det skulle jag vilja diskutera med en urolog, och jag hoppas verkligen att jag får träffa en sådan istället för att hen bara skickar ett kort meddelande om vad hen har kommit fram till.

Det skulle jag uppleva väl så svenskt.

2015-07-01 at 09:04 Lämna en kommentar

Vattendriven benstamp

Idag åker jag till Mora på röntgen. Det ska bli intressant att få veta hur mycket sten som finns kvar i mina båda njurar och vart stenarna sitter.

Det var inte bara sågar och kvarnar som tog sin kraft från Almoåns rinnande vatten innan elektricitetens införande.

Klurgubben SmångsLasse var på bettet och satte även upp en vattendriven benstamp i Almoån. Det måste ha varit under 1800-talets sista decennium. Vart den låg har jag ingen aning om, men jag skulle gott kunna tänka mig att den har legat, där numera tidigare branddammen vid de rivna kolugnarna finns. Troligen har det funnits benstampar även tidigare i ån, men det finns ingen återstående notering eller hörsägen av någon sådan.

En benstamp är en typ av kvarn som användes för krossning av djurben till ett kväve- och fosforrikt mjöl, som sedan spreds ut på åkrarna och hade en värdefull långtidsverkande gödslingseffekt.

I andra byar har det även funnits vadmalsstampar, men det finns ingen notering av en sådan i Almo. Sådana arbeten skickades förr tydligen vidare till Djura.

Jag undrar just när en ben- eller vadmalsstamp användes för sista gången i Siljansnäs. Troligtvis var det under en av de allra första decennierna av 1900-talet.

2015-06-30 at 07:41 Lämna en kommentar

Utesittningsflexibilitet

Vilka varma sköna sommardagar! Geetha och jag njuter i fulla drag hemma i PerNilsgården.

I år har vi nyttjat några olika favoritställen på gården för att sitta ute. Vi har ju inte byggt någon veranda, och vi har därigenom en skön flexibilitet.

Fars hörna

Fars hörna

Frukosten spenderar vi i ”fars hörna” mot öster. Det är en vindskyddad hörna där morgonsolen skiner rakt in och värmer upp väggarna på båda sidor. Det blir snabbt varmt tidig morgon, och det är inte att undra på att min far vid hög ålder älskade att sitta i denna hörna.

Äppelträdskugga

Äppelträdskugga

Till lunch är hörnan för varm, och då är det skuggan under äppelträdet som gäller. Det är ganska fantastiskt med äppelträdets lite glesa lövverk, som släpper igenom alldeles lagom med sol under varma dagar. Där är vi dessutom omgivna av en hallonberså, och vi har den mossigt mysiga gräsmattan att hålla till på. Kommer det en besökande för fika, då blir det platsen under äppelträdet som gäller.

Norrhörnan kl. 21.30

Norrhörnan kl. 21.30

För att ta vara på kvällssolen har vi i år dessutom börjat använda oss av källarkullehörnet på husets norrsida, där vi har utsikt över majstångsplatsen och vägen genom byn. Här ser vi vad som händer omkring oss, medan vi har skyddad insyn på de andra två ställena.

Snart är det väl även dags att öppna tröskladan, som vi har som vår egen festplats för lite fler personer än oss själva.

Och är det dåligt väder, ja då är det nog bara köket inne i huset som gäller.

2015-06-29 at 05:51 Lämna en kommentar

Miljonfirande på Källan

Idag har en vecka gått sedan sommarsolståndet den 21 juni.

IMG_1143 Kvällssol över BrasarladanFör mig i PerNilsgården i Almo går solen upp och ner beroende på vad som skymmer min sikt. I morse steg solen upp ganska exakt klockan fyra över ladunocken på Ollasgården, och igår kväll sänkte sig solen ner ganska exakt klockan tio över ladunocken på Brasargården. Vid klara dygn har jag alltså sex timmar då solens strålar inte når mig på övervåningen i PerNilsgården, men under dessa sex timmar är det ju fortfarande ljust från den nordliga horisonten.

Tre väldiga passagerarplan flög just över Almo inom en tidsrymd av bara en halvtimme.

  • det ena, en Airbus 380, som är världens största civila persontransportplan, kom förbi från Dubai på väg till Dallas,
  • det andra, en Boeing 777, som är världens största tvåmotoriga passagerarplan, flög från Abu Dhabi mot Chicago, och
  • det tredje var också en Boeing 777 som flyger från Abu Dhabi till New York.

Det är väldiga bjässar som brummar förbi högt ovanför oss. Och de hörs och påminner oss om det tidevarv vi lever i! Och Almo ligger mitt under ett av världsstråken.

Egentligen är det ganska fantastiskt att second-handbutiken i gamla missionskyrkan i Siljansnäs från sin verksamhet fram till i juni har bidragit med en miljon kronor till behövande.

Under tiden har många människor varit glada över att både få lämna in gammalt och avlagt och sedan att få köpa något nyare. Det har blivit en slags ny och positiv trend, som många uppskattar.

Geetha och jag åkte över och deltog i jubileumstårtätande och kaffedrickande. Det var mycket folk och mingel och en uppsluppen köpsugen stämning, och det vackra sommarvädret gjorde onekligen sitt till.

Samtidigt hittar Geetha alltid något som hon tycker att passar in på vår gård, trots att det kanske vore bättre att hellre avlasta våra egna utrymmen.

2015-06-28 at 05:40 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


juli 2015
m ti o to f l s
« Jun    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.