Livets spirande här och där

Väderleksutsikterna säger stabilare väder. Från i eftermiddag efter denna gråmulna morgon ska det bli idel solsken framöver och dessutom ska det om ett par dagar bli riktigt varmt. Det är nog vad många gått och väntat på.

Det blir mindre eldning i vedpannan, men redan i veckan som gått har huset klarat sig ett helt dygn utan behov av extra värmekälla. Annars har det ju även gått åt ganska lite ved under den här varma vintern.

Här blir det sol och varmt, men nere i Kerala visar väderleksutsikterna fortfarande dagliga regn, men där är regnen varvade med mycket solsken. Även i Kerala har det varit en fin vinterperiod som ju där består av en het torrtid. Torrtiden var inte alls svår i år, och de har tydligen haft en fin ”vinter”.

Nu börjar en naturens spirande tid både i Siljansnäs och i Kerala. På det sättet har vi nu ett liknande skeende, men bakgrunden är olika med en het period i Kerala och en kall vinter i Sverige.

Det är en tid, då det är fint att vara både här i Almo och där på Mukkunni Hill.

2014-04-18 at 06:14 Lämna en kommentar

Begränsat deltagande

Häromdagen kom det en inbjudan från Kungliga vetenskapsakademin på mejlen om en workshop i Stockholm om ”Skogens möjligheter”.

Det är väl inte så märkvärdigt. Inbjudningar har år efter år strömmat in från olika prominenta organisationer. Men de blir färre med åren. Med avtagande av eget engagemang blir man mindre intressant, och namnet kommer bort från lista efter lista.

Men den här gången var inte mejlet adresserat till mig. Det var till Geetha.

Hon är fortfarande aktiv medlem i utrikesdepartementets utrikeskorrespondenter, och med det följer inbjudningar hit och dit. I det gänget är hon den enda från Indien, och Indien har ju ur många aspekter blivit ett intressant land, och det är i många sammanhang man gärna ser att det finns någon från Indien som deltar. Ibland är det inbjudningar till sånt som även jag skulle tycka, att det kunde vara intressant att gå på och lyssna.

Emellertid, det är nog så, att även om den här inbjudan hade blivit tillställd mig, hade jag inte åkt ner till Stockholm för ett deltagande.

Den tiden är förbi för den gamle pensionären, som börjar inse sina begränsningar.

2014-04-17 at 07:18 Lämna en kommentar

Dalfolk i lite nya kläder

Igår kväll var jag med på mitt första vanliga styrelsemöte vid föreningen Dalfolk för i år. Vi var hemma hos ordförande Åsa Björklund i Rättvik.

I den nya styrelsen för 2014 har två ledamöter bytts ut. Efter att tidigare bestått av folk från Leksand och Rättvik finns nu även Mora och Gagnef representerade, vilket ju bör vara positivt. Det geografiska kärnområdet är tydligen ändå kring Siljan. Det blir för långt att åka för folk som bor längre bort.

Föreningens två kärnområden för verksamheten är utgivandet av tidskriften Dalfolk med fyra nummer per år och organiserandet av resor till intressanta besöksmål. Tidskriften har hög kvalitet för de som är intresserade i ämnesområdena släktforskning, hembygd och emigrationsforskningsfrågor mycket tack vare vår skicklige redaktör Karin Hedman-Larsson.

Inga näraliggande resor eller utflykter är förestående, och det blir ganska lugnt med aktiviteter nu under våren.

Det ser lite annorlunda ut nu för föreningen sedan Släktforskarnas hus i Leksand lades ner. Den byggnaden var ju en naturlig samlingspunkt för föreningen, och det upplevs onekligen lite hemlöst att vara utan en verksamhetsrelaterad lokal.

Lite kostymbyte innebär det.

2014-04-16 at 07:05 Lämna en kommentar

OV på Snäs

Tionde maj blir det en högtidsafton för oss i Siljansnäs manskör.

Då kommer delar av Orphei Veteraner (OV) till Siljansnäs och sjunger med Siljansnäs manskör. Orphei Drängar (OD) är ju mycket välkända och det är en rolig kör att var med i, men förr eller senare faller de för åldersstrecket 55 år. Sedan är det för gamla för att få vara med i den kören och de pensioneras.

Men de gillar ju fortfarande att sjunga, och då bildades Orphei Veteraner för dessa OD-pensionärer. Alltså alla OV-sångare har tidigare varit med och sjungit i OD och är alltså mycket duktiga och erfarna sångare. Alltså mycket roligt att få vara tillsammans med och sjunga och även festa, eftersom det givetvis innebär taklyftande sångarfester.

Igår kväll hade vi lite försmak i form av både körövning och efterfest. Det lovar gott inför 10 maj.

Då ska vi ha konsert i Siljansnäs kyrka. Sedan blir det en rejäl fest för sångare med respektive och några speciellt inbjudna till Sockenstugan.

Något att se fram emot för potentiella åhörare, men mest för oss som deltar hela kvällen.

Kul att det händer saker på Siljansnäs!

2014-04-15 at 07:54 Lämna en kommentar

De gamla farliga tröskverken

Bland mina uthus på gården finns en trösklada, ett namn som den fortfarande ståtar med och ett namn som jag vårdar.

Jag kommer  ihåg då var liten grabb och tröskmaskinen årligen kom till vår gård.

Byvägen fick stängas av eftersom maskinens längd innebar att den blockerade vägbanan. Det dånade från motorerna, men det var ingen som använde hörselskydd. Det dammade så det såg ut som en tjock dimma i ladan men ingen bar andningskydd. Sådant var inte att tänka på då.

Männen skötte skördetröskan och kvinnorna stod för maten. Det var som fest med mycket och god mat.

Så här såg den tekniska tröskverksutvecklingen i Almo ut:

  1. Handdrivna tröskverk
  2. Tröskvandring med 2 hästar, som vandrade från gård till gård, ägdes av ett flertal bönder. Kvarnback Mats ägde och körde tröskvandring med häst.
  3. 1890-talet ånglokomobil. Finns på fotografi i Almo bydokumentation. Den ägdes av Nygårds Erik Matsson och Lassas Erik Persson.
  4. 1918 introducerades magnet/tändkulemotor.
  5. Från någon gång under 1920-talet användes elektrisk motor, där Nygårds Petter var den som skötte maskineriet.
  6. 1965. Skördetröska

Tröskverken var ofta farliga redskap och maskiner. De allvarliga olyckor, som jag har stött på, och som hänt i Almo i samband med tröskning  är:

  • Back Per Persson ”Gubbammes-Per”, född 1859 i Almo 12 Back, miste en hand vid tröskning med ett handdrivet tröskverk på 1870-talet.
  • Bond Erik Eriksson, född 1874 i Almo 51 Bond-Jerkes, fick armen avsliten vid en tröskningsolycka 1899. Det var enligt Dalpilen den tredje tröskmaskinsolyckan i Siljansnäs.
  • Nygårds Anders Eriksson, född 1886 i Almo 27 Storpers, omkom vid flyttning av ett tröskverk år 1931. Han ramlade under vagnen och förolyckades utanför HansOllasgården efter att en häst råkade i sken med anledning av en förbipasserande tutande bil.

I Hjulbäck orsakade ett lokomobiltröskverk den stora Hjulbäcksbranden år 1899, då enligt en artikel i tidningen Dalpilen åtta gårdar brann ner.

Sedan återstår alla de oregistrerade skador som rimligtvis borde ha funnits på lungor och öron för de som deltog i tröskningen.

Arbetsskydd? Vad var det?

2014-04-14 at 06:14 1 kommentar

Kvinnor och män vid samma bord

Kyrkan i Siljansnäs arrangerar onekligen populära matsamlingar.

Grötfrukostarna á 40 kr för karlar en gång i månaden har varit mycket uppskattade, och dessa har visat sig vara den bästa sociala gemenskapssamlingen i bygden. För karlar!

Lite mer infrekventa har matsamlingarna för både män och kvinnor varit, men den senaste påskbuffen á 70 kr var sannerligen inte att förakta. Lyxuöst delikat hemlagat man får leta efter dess like!

Båda samlingarna är på dagtid vardagar, vilket innebär att medelåldern är hög. Det är få i arbetsför ålder som har möjlighet att komma. Några måste ju jobba också, då vi gamlingar har våra glada dagar.

På något sätt har grötfrukostarna varit roligare att gå på än lunchbufféerna. Stämningen har varit uppsluppen och hög, och skratten har dånat över borden. Lite speciellt kanske att det är nästan lika många deltagare på frukostarna för karlar än på luncherna, då även damerna är med. Borde det då inte vara dubbelt så många då båda könen kommer tillsammans?

Det är väl ändå lite märkligt att könsseparata samlingar blir roligare än mer blandade samlingar, för visst har damerna roligare på sina samlingar, då de kommer tillsammans, än om vi karlar skulle vara med.

Är det därför traditionella företagsstyrelser består mestadels av karlar och ogillar inträdet av kvinnor i herrklubbarna?

Är det därför det är roligare att sjunga i manskör än i blandad kör?

2014-04-13 at 05:32 Lämna en kommentar

Gamla dansbanor i Almo

I förrgår kväll var jag över till Kulturhuset i Leksand och lyssnade på Ingmar Lind och Ola Knutz, då de presenterade hur långt de har kommit med sin genomgång av dansorkestrar och dansbanor i Leksand, Djura, Insjön och Siljansnäs.

De började med det här projektet 2010 och under dessa 3½ år har de fått fram överraskande mycket information om denna kulturdel av Siljansnäs. Nu gjorde de en trevlig och fin presentation inför en intresserad och involverad åhörarskara i fullsatt lokal. Ingmar har jobbat bl.a. med lokalhistoriska gruppen i Siljansnäs för att söka information.

Jag har bidragit med en del kunskap om gamla dansbanor i Almo, och för närvarande ser texten ut som följer. De viktigaste bidragslämnarna har varit Helmer Nygårds, Britt Bondin och Back Einar Johansson. Finns det något att ändra, lägga till eller ta bort? Ja, det gör det alltid, då folk börjar tänka till.

Har någon bilder? Vi har inte ännu hittat en endaste bild på dansbanorna i Galberg och i Duvdal.

Almo
1.  Gamla gästabudsstugan, som stod i byns mest centrala plats där nu majstången står.
2.  Galberget  Från Moravägens infart mot Almo längs Galbergsåsen, några 100-tal meter in från trevägskorset. Låg på östra sidan om Almovägen, påvisad av Helmer Nygårds. Dansbanan “ur trafik” långt innan 1940.
Var i bruk under cirka 1920-talet och inpå 1930-talet. Platsen var mellan nya och gamla Galbergsvägen norr om Almobyn, där terrängen är som högst. Många historier om sprit och bråk mellan manfolk från byarna, speciellt mellan Almo och Näsbyggebyn. Ev flyttades detta dansgolv till Duvdal?
3. Duvdal vid Almoån nedanför tjärugnarna söder om byn under 1940-50-talen. Åttkantig. Årliga gökottor anordnades “på andra (södra) sidan”  Almoån av Almo byungdom med Verner Berg, Mattias Goth, Anders Brasar och Bengt Bondin som pådrivare. En smal bro användes av besökarna som komplement till den större bron. Den lilla bron är numera borta.
Inga lokala dansorkestrar spelade utan musiken hyrdes in utifrån.
På norra sidan av ån fanns servering, korvstånd och pilkastning.
Man började verksamheten utan tillstånd, blev anmälda, och Verner Berg stod för böterna med hjälp av de andra aktiva i verksamheten. Senare fick man nödvändigt tillstånd. De årliga tillstånden 1956-1959 finns bevarade i Almo bydokumentation.
Ibland kom tjänstgörande polisman ”Rappen” till intilliggande Backgården och lånade telefon i tjänsten, då han skulle avrapportera händelsernas utveckling. Eventuellt användes banan även för midsommarfirandet.
Almo bydokumentation innehar Polismyndighetens tillstånd för Almo Byungdom (gm M Goth) att anordna offentliga gökottor 1955 till 1959 mellan kl 22.oo – 02.oo i ”Duvdal, Almo”. Tre ordningsvakter påkallades. Undertecknat Torsten Carle, landsfiskal.
4. Dansbanan användes senare (vilket årtionde?) vid majstången i Västra Almo för midsommarfirande på midsommardagskvällararna fram till 1990-talet. Dansbanan förvarades i tröskladan invid vägen mellan missionshuset och Östra Almo.
Avyttrades av bystämman i Almo cirka 2010.

2014-04-12 at 06:39 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


april 2014
m ti o to f l s
« Mar    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.