Innesittardag med mantalslängder

Igår blev det ingen blogg skriven.

Det har inte hänt sedan en dag i september ifjol. Men det kommer att bli fler dagar framöver, då jag hoppar över någon dag.

Igår blev det en sån där riktigt ruggig regndag med kyligt väder, då det är skönt att sitta inne med knivit material. Det tidigare utlovade soliga vädret mitt i veckan var som bortblåst, och vi får vänta tills i slutet av veckan, innan vi får tillbaka lite torrare och några grader varmare väder igen. Det var tur, att jag hann klippa min och majstångsplatsens gräsmatta i måndags medan det fortfarande var torrt.

Jag tog tag i det mantalsmaterial Långberg har tagit fram om olika byar, och det fick mig att grunna lite djupare om vissa gårdars historik. Ibland händer det att jag måste skriva om, då nytt material kommer fram. Det historiska materialet från 1500- och 1600-talen är så magert, så det blir många antaganden innan ett slutresultat kommer fram.

Det är något jag får lov att återkomma om längre fram då det börjar klarna.

2016-05-25 at 05:33 Lämna en kommentar

Gårdstjänstefolk förr

Även i Almo har vi haft tjänstefolk i några gårdar, men inte vad jag vet under de senaste 200 åren eller så.

Det är i Östra Almo de har funnits, och jag kan inte erinra mig, att vi har haft någon i Västra Almo.

Det var i första hand kyrkvärdsgården AlmNises som tog hjälp av pigor. Där har jag hittat fem stycken som var anställda mellan 1664-1696. Dessa kom från byarna Backbyn, Fornby, Hjortnäs, Överboda och Östanmor i dåvarande Leksands socken.

Då de kom var de mellan 16 och 25 år, och de stannade mellan 2 och 8 år. Hon som stannade 8 år var den som var yngst, alltså 16 år då hon kom till gården. Det var Anna Persdotter från Överboda, och det var hon som långsiktigt skulle göra den största insatsen för Östra Almo. Hon kunde nämligen både läsa och undervisa, och det innebar att att hon kunde sprida sin läskunskap i den bydelen under en tid, då läsundervisning fortfarande inte förekom.

Det kanske var en del av bakgrunden till att Östra Almo gjorde större framsteg i utvecklingen än Västra Almo? Dessutom blev medellängden större i den bydelen, där troligen riklig och god kosthållning var en delfaktor.

En av pigorna togs över av BackOskargården, där hon stannade ytterligare fem år. Annars var det inga gårdar som anställde tjänstefolk från andra byar i socknen, så kyrkvärdsgården var unik på sitt vis.

2016-05-23 at 03:30 Lämna en kommentar

Hänt under vecka 620

Fruktträden blommar och körsbärsträden är som vanligt extra vackra på Björkbergets södra sluttning. Nu är våren igång på riktigt, och vi börjar snabbt närma oss försommar. Maskrosor och sandtrav blommar intensivt gult och vitt i dikesrenar.

Ollasgårdens nya staket

Ollasgårdens nya staket

Gamla staketet

Gamla staketet

I vår granngård Ollasgården håller gårdsägaren KG och sätter upp ett nytt staket modell ”Almo” runt sin gård. Det blir vackert, och det är hög tid att det gamla byts ut, även om den vita blomningen har prytt det ganska länge.

Ett välförtjänt Grattis till min gode vän John Långberg som blev väl uppmärksammad i Falu-Kuriren på sin 75-årsdag för sina lokalhistoriska forskningsbedrifter i Dalarna. Han jobbar nu intensivt vidare i andra kommuner med sin forskning efter att ha gjort kompletteringar även i Leksands kommun, där även jag kan hitta ny intressant information.

I Kerala är torrtiden definitivt över för den här gången. De stora regnen inleddes i början av veckan med 87 mm regn under 20 timmar,  och regnen har fortsatt med flera häftiga skyfall och skurar. Häromnatten uppmätte Geetha 110 mm regn, och då störtar regnet ner ganska rejält. Våra vattentankar är nu helt fyllda igen efter den långa torkan.

Fikusträdet bakom huset grönskar igen med sin vackra skira ljusgröna färg, som påminner om boken vid lövsprickningen i södra Sverige, och träden blommar mera rikligt.

Av Meenus fem valpar är det nu två kvar. Geetha tror att Meenu själv har eliminerat de tre svagaste. Det är kanske så det ska gå till.

Nu väntar vi in soliga sköna dagar i Almo i mitten av nästa vecka.

 

2016-05-22 at 04:36 Lämna en kommentar

Förhistoria i AlmNisesgården

Vi har en person till från Almo i tiondelängden 1620, som är lika svårbestämbar som Svarvar Erik, som jag bloggade om igår.

Det Erik Ersson eller Erich Erichsson som det också står i de gamla dokumenten.

Jag har sedan tidigare betraktat honom som den yngste sonen i tredje generationen i min gård PerNilsgården i Almo. Det står sig fortfarande, men jag har inte vetat vart han tog vägen efter att hans äldsta bror tagit hand om gården efter deras far.

Det har nu framkommit uppgifter, som tyder på att en Erik Ersson i Östra Almo med mantalet 7 5/16 stafrum kan vara samma person, och då blev det riktigt spännande.

Om detta stämmer skulle det innebära att det var en son från min gård i Västra Almo, som byggde upp den första gården i Almgårdarna, vilket är den gård vi nu kallar AlmNises. Tidigare har jag tillstått kyrkvärden Lars Matsson den äran, men nu verkar det troligt att han köpte den gården på samma sätt som Ris Mats Olsson köpte sin gård från SvarvEriks familj, då gården inte fick några arvingar. De två ursprungsfamiljerna har flera likheter med varann.

Båda familjefäderna hette Erik, dock att deras hustrur hade olika namn. Båda familjerna satt med i husförhöret 1628, men dock levde fortfarande gårdsinnehavaren i PerNilsfamiljen. Båda familjerna hade bara en dotter och ingen son. Döttrarna i båda familjerna hette Karin och torde vara ganska likgamla, likaväl som att även deras föräldrar tycks vara ganska likgamla. Dock fick PerNilsKarin bara 5 1 som betyg i husförhöret medan SvarvarKarin fick högsta betyget 5 5.

Nu har jag kopplat ihop min information från Erik i PerNilsgården med Erik i Almgårdarna och har då har kommit fram till följande:

  • Tidigare har jag hävdat att Östra Almo saknas i husförhöret 1628. Om den nya informationen stämmer, måste jag ändra mitt konstaterande till att alla invånarna på Backen i Östra Almo saknas i dessa husförhör, men att den enda familj som då fanns i de på-sidan-om-liggande Almgårdarna har inkluderats. I husförhörslängden från 1628 är det klart markerat att Erik har sin egen gård, som fysisk inte är tillsammans med hans bror Nils gård. Det var Nils som tog över PerNilsgården och gårdsnamnet kommer från denne Nils
  • Den första gårdsinnehavaren i det som senare blivit AlmNisesgården i Almgårdarna var Erik Ersson, som föddes i PerNilsgården i Västra Almo i slutet av 1570-talet
  • Eriks hustru Ingääl är ungefär lika gammal. Hennes namn tyder på att hon inte kommer från Almo och är ingift utifrån
  • Dottern Karin föddes under det första decenniet av 1600-talet och var ganska likgammal som dottern Karin i Svarvargården. Det fortsatta livet för dessa två döttrar är hittills okänt
  • Gården gick inte i arv och kyrkvärd Lars Matsson från Holgården på Backen tog över efter PerNilsfamiljen. Liksom var fallet med Svarvargården (numera Sandbergsgården) har vi även här trängt tillbaka några decennier, i det här fallet i Almgårdarnas historia

Det blev en viss omskrivning av Almobyns historia, och vid varje sådan omskrivning brukar vi komma ett steg närmare en verklighetsbeskrivning.

2016-05-21 at 02:24 Lämna en kommentar

Svarvarens familj

I förrgår presenterade jag en svarvare i Almo som var född på 1500-talet.

Det var ”Erich Suarf” som dykt upp i en tiondelängd från 1620. Han gjorde mig nyfiken, och jag forskade vidare om honom och hans familj. Det känns emellertid först nästan hopplöst att försöka identifiera en person som levde i början av 1600-talet som hette Erik. Vart bodde han? Hade han familj? Det är flera frågeställningar som poppar upp, och det blev en utmaning att sätta in honom i byns sammanhang.

Det framkom snart att hans efternamn borde vara Persson eller Pedersson eftersom en okänd Erik Persson fanns dokumenterad med namn och poppade upp utan sammanhang.

Det fanns sedan en obestämbar änka Brita som var med i husförhöret 1628, där även hennes dotter Karin deltog. Vi har t.o.m. deras betyg i husförhöret bevarade. För att delta måste Karin ha fyllt 20 år, så hon föddes alltså senast år 1608. Brita var rimligtvis inte äldre än 20 år då Karin föddes och kan inte vara född senare än 1588. Det är emellertid mera troligt att hon var från 1570-talet.

Erik var alltså död vid husförhöret, och det var bara Brita och Karin som deltog. Om han var lika gammal som Karin borde även han vara född under 1570-talet och han avled senast 1628 då han var i 50-årsåldern. Per var ett vanligt namn under 1500-talet, så det kunde bli svårare att identifiera honom bland ett antal söner från Almo,  om han nu kom ifrån Almo. Men å andra sidan fanns det inte heller så många gårdar i byn vid den tidpunkten.

Brita fanns sedan med i fattiglängder fram till 1640 då hon troligen avled.

Med den kunskap som nu kommit fram börjar vi få lite grepp om familjen och kan anta att svarvarfamiljen i Almo hade bestått av följande tre personer:

Svarvare och liten hemmansägare Erik Persson levde c:a 1570-talet till c:a början av 1620-talet.

Hustrun Brita levde c:a 1570-talet till c:a 1640 då hon avled i 60-70 årsåldern.

Deras dotter Karin Ersdotter föddes före 1608 och fick maxbetyget 5 5 i husförhöret 1628. Återstår sedan att hitta pusselbitar om vart hon sedan tog vägen här i livet.

Den gård de bodde på byggdes troligen upp någon gång under 1590-talet och är den gård vi numera kallar för Sandbergsgården, och den gick alltså inte i arv. Gården såldes under den senare delen av 1640-talet till nya ägare, vilket jag bloggade om i förrgår.

Så småningom brukar det poppa upp ytterligare någon ledtråd, men med svarvare Erik Persson och hans familj blev RisSandbergsgården ytterligare flera decennier äldre än vad jag tidigare hade föreställt mig.

2016-05-20 at 07:33 Lämna en kommentar

Ornitologisk närhistorik

Den här gången ska jag ta mig an lite närhistorik som omväxling till äldre byhistorik.

Fågelklubben i Leksand fyller i år 40 år. Det är en fin och mycket aktiv klubb, och jag har hållit mig kvar som medlem under alla dessa år, trots att jag har jobbat i utlandet under de flesta åren och inte varit särdeles aktiv.

Min aktiva tid som fågelskådare i Almo var för 50-60 år sedan, alltså drygt ett decennium innan fågelklubben startade, och det var under de nio vårarna 1956 till 1964 som jag ägnade mycket tid att notera flyttfåglarnas ankomst. Det är nu intressanta noteringar, och jag tror inte att det finns några äldre regelbundna noteringar i hela Siljansnäs.

Nu skriver fågelklubben om de större förändringar som skett i fågellivet under dess 40-åriga historia, och dessa förändringar som beskrivs stämmer ganska väl med mina iakttagelser. Att det exempelvis inte finns en endaste iakttagelse av kaja i Siljansnäs före eller under 1960-talet är remarkabelt, då vi ser dagens situation med kajproblem även här i Almo.

Ortolansparven var stadigt allmänt frekvent ute på åkrarna i samma habitat som gulsparven, och kom troget varje vår mellan 8-11 maj. Sedan 1960-talet har jag aldrig varken sett eller hört en ortolansparv. Jag saknar den, och folk i allmänhet har överhuvudtaget inte hört talas om att det finns en fågel med det namnet.

Under de nio år jag var aktiv gjorde jag de första iakttagelserna av gräshoppssångare och rosenfink i Almo, vilket var bland de första kring Siljan. Numera är det inte alls särdeles speciellt då de låter höra av sig i bygden.

Gröngölingen var allmänt förekommande, men nu är den försvunnen, och jag kan fortsätta att berätta om art för art hur de har kommit och gått.

Det är ju inte så märkvärdigt med dessa förändringar. Det har alltid varit så i naturen, och jag har inte riktigt förstått de som värnar så starkt för att alla arter som tidigare fanns även i fortsättningen ska finnas.

Vi måste lära oss att leva med förändringar på naturens egna villkor. Men dess egna villkor!

2016-05-19 at 07:06 Lämna en kommentar

Yrken som gårdsnamn

Då jag har beskrivit Almobyn har det blivit mycket om gårdar med ett mindre jordbruk.

Vi har ju aldrig haft några stora gårdar, och de som varit mer välbärgade än andra har även de bott i mindre stugor utan att rikedomen har synts mycket utanför. Normalt hade man 1-3 kor och i undantagsfall fyra, och det är vad som behövdes i äldre tiders självförsörjning

I Almo finns det ingen uppgift på att andra yrkeskategorier än gårdsinnehavarna med mindre jordbruk förekom. Däremot  var det vanligt att ett annat specialiserat yrke ofta kombinerades med mindre jordbruk, och det förekommer att dessa yrkeskategorier framkommer i något enstaka gårdsnamn.

I Almo hade vi i första hand Skommar, alltså skomakare, som blev ett gårdsnamn i revboken 1734 i Landtyskgården. De hade eget jordbruk, och skomakeriet var tydligen en viktig bisyssla för familjen. Från Landtyskgården spred sig sedan Skommarnamnet vidare till SkommarBoléns, SkommarMargits och SkommarSkinnar. Vi vet inte om någon verkligen var skomakare i dessa tre gårdar eller om de bara hade ärvt gårdsnamnet Skommar från Landtyskgården.

En annan yrkeskategori är svarvaren. Det har funnits många svarvare i byn, men jag har hittat bara en gård där Svarvare blev ett gårdsnamn. Det är en gård som vi vet mycket lite om.

I en tiondelängd från år 1620 förekommer en Svarvare Erik Persson ”Erich Suarf” som innehade ett mantal på nästan 8 stafrum, ett gammalt volymmått som i första hand användes vid vedvolymer men förekommer i äldre skrifter som ett mått på storleken av landinnehav. Han hade alltså ett jordinnehav men vi vet inget om hans familj eller bakgrund. Mantalet övertogs sedan av Ris Mats Olsson i vad som senare blev RisSandberggården, då han gifte in sig till Ollasgården i Almo, och det har jag tolkat att Svarvargården var en föregångare till Sandberggården.

Det ger oss i alla fall en fingervisning om att dessa två yrkeskategorier var viktiga även för närmare ett halvt årtusende sedan.

2016-05-18 at 06:15 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


maj 2016
M T O T F L S
« Apr    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.