Hänt under vecka 702 på Mukkunni Hill

Som förväntat kom det inget regn under veckan som gått. Vi är mitt i torrtiden och vädret är sig likt mest alla dagar.

Efter förra regnen föll de gamla löven på fikusträdet på den östra sidan av huset, och trädet fick nya fräscha löv. Tyvärr börjar även dessa löv gulna, torka och falla ner från trädet. Det är torrt omkring oss, men till husbehovs har vi tillräckligt med vatten i våra vattentankar.

Vi har tidigare köpt dricksvatten i dunkar. Det har vi slutat med, och stället använder vi det regnvatten, som samlas upp i våra underjordiska tankar, och nöjer oss med att koka det vattnet under en halv minut. Det har fungerar bra för oss

Vår tik Meenu är nu höggravid, och hon kommer att få valpar vilken dag som helst. Hoppas att det händer innan jag flyger härifrån om en vecka. Vår misstänksamma Kalle är sig lik. Det är ingen som kan komma honom nära, men han kommer gärna bara en meter från mig då det är mat på gång, och hans uppförande har blivit betydligt lugnare och en del av hans skygghet har försvunnit.

Unni och Elly från den förra valpkullen har utvecklats väl, är välväxta och uppmärksamma. Det kommer ingen besökare nära vår gårdsplan utan att de båda hundarna skäller ordentligt. Däremot försvann Pirre från oss då hon blev gravid. Våra andra hundar uppskattade inte hennes närvaro, och hon föredrog att dra till nya jaktmarker. Sedan dess har vi inte sett skymten av henne.

Som vanligt då det är bara någon vecka kvar av vistelsen kommer inbjudningar ganska tätt, och vi har mer folk omkring oss än vanligt. Det är ganska naturligt, eftersom det brukar ta sin tid att komma igång i varje säsongs början. Sedan är det många vi vill träffa strax innan vi drar vidare norrut.

Nu ska jag njuta av solen och värmen innan jag flyger härifrån på måndag om en dryg vecka. Sedan ska jag njuta av snö och kyla innan vårsolen tar vid på allvar.

2017-01-15 at 06:17 Lämna en kommentar

Hänt under vecka 701 på Mukkunni Hill

Vädret under veckan blev som förväntat. Inget regn föll, och det är fortsatt torrt ute i markerna.

img_2265-torr-bambuportalVår vackra bambuportal över uppfartsvägen till huset ser alldeles torr ut. Jag hoppas att det bara är grönskan som tillfälligt försvunnit, och att den kommer att grönska igen då regnen kommer.

Det är vinterväder med kyliga mornar och låg luftfuktighet under eftermiddagarna. Temperaturen kröp ner till rekordlåga plus 21,2 grader, och luftfuktigheten gick som lägst ner till 31 procent. Behagligt!

Det är även en årstid med nästan inga irriterande insekter. Det finns nästan inga flugor och ingen mygg och faktiskt inte heller några knottliknande små solflugor. De små svarta skalbaggarna”karichas” kommer fram, då det ser ut att börja regna men i tolerabla mängder.

Det är sköna nätter, och det går bra att sova utan myggnät. Om ett par veckor börjar emellertid nattemperaturen stiga, men då lämnar jag Mukkunni Hill för den här gången.

Fikusträdet framför huset bär frukt igen, men det är dåligt med frukter i år. Det har nog varit för torrt.

Vi ser numera sällan apor kring huset. Vårt luftgevär har skrämt bort dom. Med då det är fikondags kan de inte hålla sig borta, och nu har de blivit dagliga gäster igen medan de byts av av jättefladdermössen under nätterna. Dom ser vi bara då det är fikondags. Under resten av året håller de till på andra ställen.

img_2264-nya-kobrahornanEn ett par meter lång glasögonorm ”indisk kobra” håller nu till alldeles intill vattentanken utanför husknuten bakom Geethas sovrum. Våra hundar håller den under ivrig uppsikt, men ormen är alls inget orosmoment för Geetha och mig. Ormarna är skygga och tillhör naturen i vår omedelbara närhet.

img_2259-rattfallanEn till råtta fastnade i vår effektiva limfälla. Jag fascineras över att den visat sig så effektiv. Huset har blivit råttfritt, men det kommer hela tiden påfyllning från närmaste omgivningar.

Vi har många olika rovfågelarter omkring oss glador, örnar, vråkar och falkar. Varje dag jagar de i husets omgivningar, och de är effektiva att hålla gnagdjuren på avstånd. Sedan är det ju en fröjd att stanna upp och beundra rovfåglarnas skönhet. En stenfalk hittade även in i huset ett par gånger, och jag fick hjälpa honom att komma ut igen vid båda tillfällena.

Livet går vidare i lugnt tempo på ”Hillen”.

2017-01-08 at 06:04 Lämna en kommentar

Hänt under vecka 652 på Mukkunni Hill

Så har det blivit ett nytt år.

Det har varit ett stort nöje att få läsa de många hälsningar som har droppat in i min mejlbox som svar på mitt årsbrev. Ännu är det många som returnerar med ett eget generellt årsbrev på mejlen, då de berättar om vad som har hänt med och omkring dom under året.

Jag har inte öppnat min facebook, men Geetha informerar mig om vad folk har skrivit. Hon är bättre än mig på att använda facebook. Det känns lite för mycket att hänga med på vad som skrivs där. Det blir alldeles för många meddelanden med bara enkla hälsningar och gillanden.

En dag under veckan fick vi ett litet efterlängtat regn, som brukar komma under den sista veckan av december. Vi tog tacksamt emot 6 mm, som blev vår beskärda del. Vi tackar för den uppfräschning det regnet medförde, men det var inte tillräckligt för att vattnet skulle nå rotsystemen, och vegetationen runt huset lider ännu av torkan.

Nyåret inleddes redan dagen före nyårsafton med ett stort party med cirka 100 personer hemma hos ett par av våra goda vänner. Överdådigt med snacks och mat och trevliga människor. Och trevligt!

Igår kväll nyårsafton samlade vi 13 personer inklusive en finsk familj på tre personer för vårt eget mindre party. Deepu hade fixat god mat, och sett till att huset var välkomnande. Kvällen var klar, och vi kunde sitta på husets västra veranda och beskåda fyrverkerierna över stan. Vi sitter lite på parkett vid sådana tillfällen.

I tisdags flög de två sista tornuggleungarna ut ur boet ovanför mitt sovrum. Det har blivit tyst med ljud från taket sedan dess.

I den lilla grannbyn Pidaram 3,2 km norr om oss håller nu ett 14-våningar höghus ”Orchid Park” med 147 lägenheter på att växa upp på ett åtta acres område. De första inflyttningarna är planerade att ske under 2018. Det blir restaurang, affär, gym, sporthallar, swimmingpool och många andra faciliteter som hör ihop med ett nytt modernt lägenhetskomplex.

Dessutom har ett större tekniskt college ”Trinity College of Engineering” startat redan för tre år sedan i byn Poovada 2,3 km sydost om Mukkunni Hill.

Stan breder ut sig och höghusen närmar oss.

2017-01-01 at 07:19 Lämna en kommentar

Hänt under vecka 651 på Mukkunni Hill

Det är 22,1 grader då jag stiger ut på verandan efter en god nattsömn och tar mitt korta morgonpass med rörelsegymnastik för att få igång kroppen efter nattens vila. Det är en skön temperatur då det är vindstilla.

Sammelsuriet av ljud från högtalarna på slättlandet ljuder och från den närmaste CSI-kyrkan spelas musik, som jag knappast förbinder med jul eller en kristen kyrka. För mig låter det som allmän indisk populärmusik, men då ordet halleluja i texten återkommer upprepat, förstår jag att jag inte förstår.

Torkan är besvärande. Vegetationen börjar åter att förlora sin lyster och buskarnas blad ser åter hängiga ut. Tidigare har jag bloggat om, att vi brukar få en rejäl regnskur under den sista veckan av december. Denna skur finns även med i årets väderleksprognos i mitten av nästa vecka, så jag lever på hoppet att vi på Mukkunni Hill ska kunna få ta lite del av den regnskuren. Sedan följer januari, som är årets torraste månad med noll millimeter regn i normalfallet. Men i år har ju även december varit nästan heltorrt.

Under veckan har Geetha under flera dagar varit upptagen med vår ansökan om att få vårt OCI-pass (Overseas Citizen of India), som ska ersätta våra PIO-pass (Person of Indian Origin). PIO-passen kommer att bli ogiltiga från nästa år, och den byråkratiska proceduren är ganska omständlig. Nu är det i alla fall gjort, och jag hoppas att jag får handlingen i min hand, innan jag avreser i slutet av januari.

Tidigare beprövade råttfällor från både Indien och Sverige har inte bitit på de råttor som smugit sig in i vårt hus. Nu har vi hittat en verkligt effektiv råttfälla. Det är en klistrig kartong. Råttan har sina favoritstigar, och när vi lägger kartongbiten i deras väg är de effektivt fast. Sedan får blandhunden Kalle ta hand om resten av proceduren.

För närvarande är huset på Mukkunni Hill råttfritt.

2016-12-25 at 02:21 Lämna en kommentar

GOD JUL 2016

Det är julafton och den här bloggen blir helt simpelt bara en tillönskan om en God Jul.

Helt simpelt kan jag skriva i en miljö där ingenting påminner om jul, och själva har vi inte julpyntat överhuvudtaget. Jag ska på ett tandläkarbesök under dagen och till kvällen ska vi kanske fixa till en Janssons frestelse. Det får bli vår julmat med lite extra utfyllnad av Kalles kaviar, Leksands knäcke och en liten bit gravad lax. Och så har Geetha gjort i ordning en fårfiol, så helt utan julmat blir det inte

Mitt årsbrev på svenska skickades ut för ett par veckor sedan, och jag har fått mycken inspiration och glädje av alla de svar som strömmat in under dessa två veckor. Utan årsbreven skulle jag ha förlorat kontakten med många av mina vänner. Nu vet jag lite mer om vad som händer och sker med och omkring dom, och det känns bra.

Igår mejlade jag ut den engelska versionen. Där krymper årligen antalet adresser eftersom jag inte längre är särdeles internationellt engagerad. Min livsstil har helt enkelt förändrats sedan jag pensionerades.

Men jag vet att det ligger ett antal julkort/brev och väntar på mig från Nordamerika, England och Japan, då jag återkommer till Almo. Dock, de svenska pappersversionerna har så gott som helt upphört.

Det är tidens gång.

2016-12-24 at 01:32 Lämna en kommentar

Hänt under vecka 650 på Mukkunni Hill

Att julen börjar närma sig blir jag varse om även på vår bergstopp. I torsdags morse vid femtiden hördes sången ”stilla natt” ljuda på malayalam från en högtalare nere på slättlandet.

Det var som att höra det från en svensk kyrka men orden var annorlunda. Den anglikansk/protestantiska CSI (Church of South India) -församlingen i Malayam har byggt en ny stor kyrka under året. Den har nu fått ett nytt högt kyrktorn, vars högtalare når längre än tidigare. Tornet är klart synligt från Mukkunni Hill, och deras högtalare har blivit den dominerande i omgivningen.

Folk hemifrån har undrat om vi fick känning av den kraftiga cyklonen, som kom in över sydöstra Indien i början av veckan. Cyklonen kom inte tillräckligt nära oss. Vi fick lite måttliga vindar, och det duggade ihop till en enda mm regn under en eftermiddag. Kerala brukar ju bli förskonad från cykloner, jordbävningar och andra naturkatastrofer.

img_2251-ogon-av-tornuggleungarAnnars har vi ju torra vackra klara dagar och nätter med tidiga morgontemperaturer ner till mycket kylslagna +21,5 grader. Vi skulle uppskatta regn. Sedan 22 november har vi fortfarande bara fått den lilla millimetern, som vi fick som släng av under veckans cyklon.

I årets kull av tornuggeungar på Mukkunni Hill har nu fyra ungar visat sig. Det brukar bara vara tre, så vi fick en bonusunge i år. Ungarna håller nu på att börja lära sig flyga, men än är det bara ”torrflygning”, och de har inte lämnat taket ännu.

2016-12-18 at 04:46 Lämna en kommentar

Almos historia Del 38 – Sekelskiftet mot 1700-talet – Källor och gårdsnumreringar

De bloggläsare som är roade att läsa om Almos historia har inte fått sitt lystmäte tillfredsställt under senare tid. Det har berott på att jag behövde lite mera tid till kompletterande forskning, innan jag ville blogga vidare.

Tiden omkring 1700-talets början är en intressant tid i Almos historia. Efter de svåra åren i slutet av 1600-talet blev det en nybyggnadstid igen med nya gårdar och större befolkning.

Tidigare har vi inte fått veta hur många barn som föddes och dog, och det har varit svårt att följa de personer som utgick från de olika gårdarna. Under 1500-talet och 1600-talets två första decennier var skattelängderna oumbärliga för historieforskningen. Under slutet av 1620-talet och under 1630-talet inleddes de årliga kvarntulls- och mantalslängderna, som blev en bra ersättning för skattelängderna.

1628 kan vi ta del av husförhörslängden (biskopsvisitationen), och vi börjar få familjenamn till förfogande. Nästa husförhörslängd 1690-1704 blev betydligt fylligare och därmed mer intressant för detaljstudier i kombination med mantalslängderna för dessa år.

Mantalslängderna tar med personer från åldern 15 år medan husförhörslängderna innehåller personer som är 20 år och uppåt. Sedan ska vi inte glömma det fina kompletterande innehållet i kommunionslängderna (nattvardsböckerna) med början under 1690-talet.

Sedan kommer vi till den riktiga skattkällan av information i den revning som publicerades 1734 med efterföljande värdering 1746. Det var då det blev ordning på numreringen av gårdarna.

Den s.k. L-serien av gårdsnummer kom till och användes fram till och med 1860-talet. Siljansnäs bildade år 1875 egen socken efter utbrytning från Leksand, och en ny nummerserie (S-serien) tillkom som i stort sett är identisk med de gamla fastighetsnumren.

Prästen i Siljansnäs ställde till med förtret i husförhörslängden 1878-1887 för de by- och släktforskare som kommer in på Almo i kyrkböckerna. Han delade under bara en tioårsperiod upp Almo i Västra och Östra Almo, då han använde separata nummerserier för de två bydelarna. Almo fick under bara dessa år därför en W-serie och en Ö-serie för gårdarna i byn.

Det gäller att hålla reda på L-, W-, Ö- och S-numren för att inte tappa greppet om vilken fysisk gård man menar, då man studerar kyrkböckerna om Almo. De kyrkböcker som gäller för Almo använder sig av L-nummer före 1878, W- och Ö-numren under åren 1878-1887 och S-nummer efter 1887.

För 1600-talet har John Långberg använt sig av ett eget gårdsnummersystem med egna beteckningar i sin utmärkta och värdefulla gårdsforskning omfattande bl.a. alla byar i Leksand.

Dessa GJL-nummer har jag inte omnämnt alls i mina bloggar utan jag har gått direkt på gårdsnamn, vilket inte har varit lätt att hålla konsekvent, eftersom många gårdarna hela tiden byter gårdsnamn. För att underlätta har jag ibland använt mig av dubbelnamn, med gården PellesBrasar som ett tydligt exempel.

För att inte blanda ihop numren i de olika serierna har jag utgått ifrån L-nummerserien. I mina bloggar har jag däremot inte använt mig av de olika numreringarna utan hänvisat till gårdsnamnet med ibland tillägg av den gamla litterabeteckningen, för att den intresserade geografiskt ska kunna hitta igen gården på den gamla storskifteskartan från 1826.

Det är inte lätt för den oinvigde släktforskaren att hitta igen den geografiska belägenheten för de gårdar i Almo hens förfäder bodde under andra halvan av 1800-talet.

2016-12-15 at 06:19 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


januari 2017
M T O T F L S
« Dec    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031