Tillbaka till Mukkunni Hill

Det är bara augusti, och jag är redan tillbaka till Mukkunni Hill, 1½ månad tidigare än jag brukar.

Så blev det, därför att Geetha föredrog att stanna här även under den sommar som gått. Vi skulle träffas vid min ankomst.

Men Geetha drog till Tanzania och kommer tillbaka hit först i morgon bitti. Just nu då jag sitter på Mukkunni Hill och skriver, sitter hon på flygplatsen i Dar es Salaam och väntar på Etihadplanets avgång. Hon har en bekväm resa i affärsklass framför sig, och hon har lätt för att vila på planen.

Igår väntade chauffören Yesudas på mig på flygplatsen, och tidigt i morgon bitti ska han hämta Geetha därifrån och hem till Mukkunni Hill. Då har vi en del att prata om.

Min resa har gått helt enligt planerna, och Deepu hade gjort huset i god ordning inför min ankomst. Efter någon timmes vila serverade han till min förtjusning Keralafrukost med appam och dosa och till lunch blev det nyfångad havsfisk med dal och ris. Jag kände mig riktigt hemmastadd.

Min reselektyr var Mikael Bergstrands ”Delhis vackraste händer”,  en mycket lättsamt och trevligt skriven bok. Den rör norra Indien, och jag känner inte alls igen bokens innehåll i södra Indien. Nu är den utläst, och jag ska fortsätta med ”Dimma äver Darjeeling” av samma författare.

Klimatet är nu under eftermonsunen skönt med en skön blandning av regn, moln och sol med en mycket lagom temperatur på 24-27 grader. Samtidigt blåser det varje dag, och jag blev tvungen att stänga några fönster under natten i sovrummet, eftersom det kändes kyligt under morgonen.

Härligt att vara här!

 

2016-08-25 at 12:37 Lämna en kommentar

Så går flyget snart igen – Mot Thiruvananthapuram

Klockan halv fyra i morse började jag packa min resväska och 05.15 kom Johnny och hämtade mig med sin bil till 05.48-tåget.

Det gick alldeles utmärkt. Jag var nästan klar då han kom. Det  var bara att packa ner det sista från kylskåpet. Den sista filen får Bosse ta hand om, då han tittar till huset med röra jag efterlämnar.

Så nu sitter jag på Arlanda igen och väntar på att klockan ska bli tio, då de börjar släppa på passagerarna på Qatar planet, som avreser 11.00 till Doha. Där blir det byte till Thiruvananthapuramplanet under ett par timmar och det blir ett flygskutt till till min hemstad i Indien.

Geetha sitter samtidigt på ett Etihadplan från Abu Dhabi till Dar es Salaam. Hon startade mycket tidigt i morse från Thiruvananthapuram men vi kommer att träffas på Mukkunni Hill om två dygn, då vi båda får pusta ut efter våra resor.

Då jag landar i TRV är det meningen att vår chaufför Yesudas ska vara där med sin bil och ta mig de 18 kilometrarna hem till Mukkunni Hill, där Deepu tar emot med sin service.

Det brukar som alltid vara en skön känsla att komma hem.

2016-08-23 at 09:57 1 kommentar

Hänt under vecka 633 – Sista veckan i Sverige

Veckan som gått var min sista vecka i Sverige i år.

Det har varit en förberedelsevecka inför avresan för att göra de saker, som jag inte hunnit med under sommaren. Då jag listat ner allt, har det som vanligt blivit en ganska lång lista, men situationen är under kontroll.

Den egentliga sommaren är förbi, och det känns påtagligt att hösten är på väg. Gräsmattorna är genomvåta varje morgon av nattens dagg, och det behövs riktigt klara dagar för att få de klipptorra till eftermiddagen. Det är svamptider, och det har blivit mera matsvamp ute i markerna att välja bland, och vi kan hitta många läckra kremlor, som gott kan konkurrera med kantareller och Karl Johan.

Algot och jag började de första förberedelserna inför Fäboddagen 2017, som troligtvis kommer att bli förlagd i Forsens fäbodar. Det började med med ett studiebesök i dessa fäbodar för att bekanta oss med dessa på plats.

Jag har tidigare aldrig i hela mitt liv gjort ett besök i Forsens fäbodar, trots att de flesta husen i huvudsak ligger längs med bilvägen. Men det är mer eller mindre nya fritidshus, och det gamla fäbodcentret med de gamla stugorna ligger lite för sig självt på sidan om. Det är orsaken till att man lätt missar ett besök till dessa mycket gamla fäbodar med anor från 1600-talet.

Tidigt tisdag morgon tar jag tåget från Leksand till Arlanda och vidare klockan elva med Qatar Airways till Thiruvananthapuram. Med ett två timmars flygbyte i Doha är jag framme i T´puram klockan tre under tidig morgon. Det innebär 12½ timmes resa på de båda flygningarna tillsammans.

2016-08-21 at 05:46 Lämna en kommentar

Almos historia Del 7 – 1580- och 1590-talen

Vad hände i Almo under 1580- och 1590-talen? Vi fortsätter att följa skattelängderna och noterar vilka förändringar vi kan se hos de skattebönder som bor i byn.

I min förra blogg beskrev jag situationen för grundaren Jon i Ollasgården och hans ättlingar.

I Pellesgården står änkan Karin efter Per Persson II som skattebonde under dessa två decennier, men ingen förväntad Per Persson III finns omnämnd i berörda skattelängder.

I Tyskgården är det Olof Andersson som tar över med ett första omnämnande 1583 efter modern och änkan Marit, som senast omnämndes 1575. Det skulle dröja ännu några år inpå det nya seklet innan hans bror Mats blir klar med sin gård i Östra Almo.

I PerNilsgården fortsätter Erik Eriksson att vara gårdsherre under båda decennierna och han kallas för Gammal Erik Ersson därför att hans äldsta son Ung Erik Ersson har byggt sig en egen gård, Kyrkvärdsgården, i Stenbernarvet (alltså Almgårdarna i Östra Almo) med inflyttning 1587. Där blir han granne med nämndeman Mats Olsson, som året efteråt flyttar in i den gård som senare skulle bli Momatsgården.

I Hansgården fortsätter grundaren Hans Olsson att vara skattebonde under båda decennierna. Detsamma gäller hans bror Per Olsson i granngården (MoenHermangården) med reservation att han kanske avled år 1589.

I den första gården, BackMatsgården, i Östra Almo fortsätter grundaren Anders Halvarsson att vara gårdens huvudman under de båda decennierna, och han avlider inte förrän under det första decenniet av 1600-talet.

Då vi kommer till slutet av 1500-talet har vi alltså nio gårdar i byn varav sex i Västra Almo och tre i Östra Almo.

Om vi tänker oss sju personer per gård skulle Almo by vid sekelskiftet till 1600-talet ha en befolkning på cirka 63 personer, vilket vi kan tillåtas runda av uppåt till cirka 70 personer.

Jag kommer nu att göra en paus i min beskrivning av Almos historia för att fortsätta, då jag kommit igång på Mukkunni Hill i södra Indien, dit jag återvänder under nästa vecka.

Då kommer jag igång med beskrivningen av Almos 1600-talshistoria.

2016-08-18 at 10:56 Lämna en kommentar

Almos historia Del 6 – Ollas- och Stenbernarvetgårdarna

Efter grundaren Jon i Ollasgården hade hans arvtagare Lars och Olof Jonsson avlidit under mitten av 1570-talet, och det är i sin tur deras söner som tagit över.

Lars hade tagit över gården medan Olof bodde i Stenbernarvet. Båda dessa gårdar blev ganska snart innefattade i byn Almo, och det var arvingarna i båda dessa gårdar som fortsatte gårdarnas bestånd.

Lars hade tagit över den gård som vi tror är Ollasgården, där hans söner Per och Olof var skattebönder under hela 1580- och 1590-talen.

Även Olofs söner Lars (eventuellt kvar på gården i Stenbernarvet), Hans (på Hansgården) och Per (på MoenHermansgården) var skattebönder under hela dessa två decennier.

Återstår deras bror Mats. Modern Karin dog 1587 som änka efter Olof Jonsson, och Mats står år 1588 för första gången som skattebonde och hade tydligen tagit över gården. Nu ska vi observera att det var Mats far Olof Jonsson som tidigare angavs bo på Stenbernarvet, och det är mycket möjligt, ja troligt, att Mats tog över den gården, medan den egentliga Ollasgården var den Lars Jonsson övertagit i arv.

Det skulle kunna innebära att Momatsgården är den gård som låg i Stenbernarvet, och att det skulle vara den allra äldsta gården i Östra Almo. Det låter hisnande, och nu är jag ute och spekulerar, och det måste tillföras mera information och/eller samband för att verifiera en sådan hypotes.

Fortfarande fattas den fiktive personen Olof Matsson född cirka under 1560-talet i skattelängderna, som skulle verifiera det samband som fattas mellan Mats Olsson i Stenbernarvet född cirka under 1530-talet i Ollasgården och Mats Olsson född cirka under 1590-talet i Momatsgården.

Just nu lutar jag åt att Stenbernarvet är det äldsta namnet på Almgårdarna i Östra Almo och att denna bydel tillkom under cirka 1530-talet.

2016-08-15 at 12:22 Lämna en kommentar

Hänt under vecka 632 – Fäboddagen på Facebook

Veckan som gick blev en kall förhöstvecka, och det kändes ganska ruggigt att hålla sig utomhus.

Det var onekligen en försmak av den höst som skall komma, men under nästa vecka ska det visst bli lite varmare igen.

Skörden av årets hallon och vinbär är inne i min frys, och nu börjar även äpplena på mitt Säfstaholmsträd på gården att mogna.

Falu-Kuriren gjorde en fin artikel både i papperstidningen och digitalt om Fäboddagen. I papperstidningen blev det tillsammans med tre bilder nästan en halv sida. Den digitala versionen har jag lagt in på min tidslinje i Facebook för den som har tillgång till Facebook och eventuellt skulle vara road av att titta.

Det återstår nu bara nio dagar till min avresa från Sverige för den här gången. Det blir tidig avresa i år, föranlett av att Geetha inte besökt Sverige den här sommaren. Den här gången ska vi nog kunna få fira Onam tillsammans på plats i Kerala.

Onam är årets största högtid där nere, och det är ju förargligt att missa den år efter år.

2016-08-14 at 08:28 Lämna en kommentar

Almos historia Del 5 – 1570-talet

Vi är nu framme i mitten och slutet av 1570-talet i Almo bys historia.

Den andra generationen i de två äldsta gårdarna Pelles och Ollas avlider. Det är Per Persson II och bröderna Olof och Lars Jonsson.

Per Persson II avlider 1575 och sonen Jon tar över Pellesgården under tre år innan han överlämnar gårdsöverhuvudmannaskapet år 1578 till änkan Karin, som troligen blev änka efter Per Persson II.

Även Olof Jonssons hustru Karin i Ollasgården står som änka men från 1576. Deras äldste son Lars Olsson kom med i skattelängderna redan år 1558, då han betalade sin årliga ränta. Även sönerna Per- och Olof Larsson till Olof Jonssons bror Lars blev skattebönder under 1570-talet.

Lars Olsson fick tre yngre bröder Hans, Per och Mats och de bygger i mitten av 1570-talet upp sina egna gårdar. Både Per och Hans blir år 1576 skattebönder i var sin gård och dessa två gårdar blev efterhand namngivna som Hansgården och JoenHermans. Hansgården etablerades som omedelbar sydlig granne till PerNilses och JoenHermans blev granne med både Hanses och Tysk.

Återstår yngste sonen Mats som inte blir egen skattebonde förrän i slutet av 1580-talet. Jag får anledning att återkomma om honom, då jag kommer att beskriva utvecklingen i byn under 1580-talet.

2016-08-13 at 03:26 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


augusti 2016
M T O T F L S
« Jul    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.