Fest utan disk

2014-01-14 at 05:58 3 kommentarer

I slutet av förra veckan fick jag mitt förväntade uppfräschande 14 mm regn på Mukkunni Hill, och ni därhemma i Siljansnäs fick er efterlängtade vita snö och kyla, så nu kan vi båda vara nöjda och glada.

Geetha och jag tog Roger ner till Kovalam Beach efter bröllopet i förrgår, där han har både ett luftkonditionerat rum och en fin havsstrand. Det normala är ju att vi låter våra gäster stanna hos oss under en natt och sedan rekommenderar dom en havstrandsmiljö att hålla till på. Roger ville emellertid pröva på att bo i vår lillstuga, och det gick bra under några dagar. Men sedan är det ju beachen som drar.

Min uppmärksamme granne Ingrid noterade utifrån mina bröllopsbilder att det blir vädigt lite disk vid sådana tillfällen. Och det är helt riktigt. Annars skulle det bli betydligt mer komplicerat att få ruljansen att fungera.

I programmet är lunchtiden utsatt till 10.30-11.45, då själva bröllopscermonin tar vid och allt är över klockan 12.15. Cirka 1600 personer ska ha lunch på 75 minuter. Matsalen har plats för cirka 400 sittande personer och varje sittning ska alltså klaras av på cirka 15-20 minuter. Då ska avdukning från förra sittningen vara gjord, nya vita pappersdukar och bananblad utlagda på borden under tiden som nästa 400 matgäster snabbt strömmar in.

Maten läggs snabbt upp med skopor från hinkar då en person halvspringande lägger ut ”sin” rätt på rätt ställe på bananbladet. Gästerna börjar genast äta och får efterhand nya rätter på bananbladet. De fyra sista rätterna är efterrätter i krämform. Det gäller att vara snabb i fingrarna för efter att alla rätter serverats kommer avdukningsteamet och tar bort alla bananblad med rester på och de gamla dukarna. Roger med sina svenska orörliga fingrar hann bara äta upp hälften innan det var dags att lämna bordet och ge plats åt nästa grupp bordsgäster.

Det blir alltså ingen disk alls kvar förutom serveringskärl och skopor. Tallrikar ersätts av bananblad som kastas i återvinningstunnan och besticken ersätts av fingrarna. Som dryck fick vi mineralvatten i små plastflaskor, som var det enda i plast som lämnades, medan bordsduken var det enda i pappersväg som erbjöds. Servetter fick folk hålla sig med själva, rinnande vatten fanns tillgängligt att skölja av de nedsmutsade fingrarna på högerhanden. Vänster hand rör ju aldrig vid maten i Asien.

Hade du klarat det under din tid på Dalecarlia, Ingrid?.

Annonser

Entry filed under: Uncategorized.

Hinduiskt bröllop Många inbjudningar

3 kommentarer Add your own

  • 1. Ingrid Hans  |  2014-01-14 kl. 07:52

    Neej Göran, det hade nog varit svårt att klara. Jag vet att ungefär samma brådska att göra en ”omdukning” är det på de stora kryssningsfartyg som går nere i Karibien, men då gäller det städning av hytter som sker i vissa hamnar när det kommer nya passagerare. Ja det är fantastiskt. Ibland önskar jag att det fanns bananblad härhemma också. Men du Göran, varför rör inte vänsterhanden vid maten?……. 😉

    Svara
    • 2. Göran  |  2014-01-14 kl. 08:09

      Den enda bakgrundsförklaring jag hört är att den vänstra handen använder man för att göra rent därbak. Därmed blir den oren och diskvalificerad att äta med. Själv använder jag emellertid den högra därbak medan vänsterhanden får hålla i brödskivan.

      Svara
  • 3. Ingrid Hans  |  2014-01-14 kl. 05:35

    🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: