Lämnandets vemod

2014-01-29 at 01:57 Lämna en kommentar

Det är mornarna som är bäst under den här tiden på året, då dagarna börjar upplevas som väl så varma.

Det är tidig morgon innan solen börjar gå upp. Stjärnhimlen glittrar fortfarande uppe på himlavalvet, och ljuset från stan glittrar på sitt vis ut mot havet. Det känns som att Mukkunni Hill ligger isolerat mellan stjärnhimlen och stan.

Tornugglorna har avslutat sina läten för natten, och syrsornas nattliga ljud börjar tona bort för den här gången. Schakalernas ylanden under tidigare nattimmar hörs inte längre uppåt radarstationsberget.

Trafikljuden nerifrån byn och slättlandet börjar ta över tillsammans med klockklanger från olika tempel. Några musikspelande högtalare längre bort har kommit igång med sina sydindiska rytmer. En ny dag börjar vakna upp i den malayaliska civilisationen.

Jag sitter här i mitt rum i den nästan 23-gradiga nästan stillastående vinden med fönstren helöppna och insuper atmosfären omkring mig. Det börjar redan kännas lite vemodigt att åter en gång tillfälligt lämna den här miljön, som jag lärt mig att älska.

Om fyra dagar sitter jag på flygplanet, som tar mig upp mot de nordliga breddgraderna. Det hinner gå åtta månader innan jag är tillbaka hit igen.

Just nu känns det som en lång tid.

Advertisements

Entry filed under: Uncategorized.

Luftkonditioneringen på Övervakningssystemet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: