Lämnar en idyll bakom mig

Det är söndag morgon och min sista dag på Mukkunni Hill för den här gången.

Det är som vanligt en söndag morron full fart på högtalarna nerifrån slättlandet och den vackra gröna gökfågeln barbetten ku-krr-ar utanför mitt sovrumsfönster.

Annars har det varit ytterligare en tyst vecka i det månadslånga stoppet av all verksamhet i stenbrotten i Mookkunnimalaområdet. Under de två senaste veckorna har jag fått uppleva hur det är, då tystnad råder från den verksamheten i min omgivning.

Samtidigt har värmen stigit ytterligare och i natt satte vi på luftkonditioneringen i huset för första gången den här säsongen. Under januari månad fick vi bara en kort 10-minuters åttamillimeters regnskur. I övrigt har det varit soligt och torrt. Men i och med att så mycket grönska har växt upp kring huset upplever vi inte värmen så intensiv, som vi kunde göra tidigare. Vår stora fikus framför huset har dessutom börjat få ett nytt skirt grönt utseende med nya årsblad efter fällningen av de gamla löven.

Det är nu ett nystädat och uppfräschat hus jag lämnar bakom mig. Geetha och jag har fått tillfälle att vara tillsammans hela tiden utan avbrott för projektarbete för första gången, vad jag kan erinra mig. Men det blir nog många fler sådana säsonger framöver. Vi har båda upplevt den här säsongen som mycket behaglig, då vi har ordentligt kunnat njuta av vår tillvaro i och kring vårt hus. Vi har med råge fått skörda frukterna av den tillvaro vi har byggt upp här i Kerala.

Höjdare under den här säsongen har varit de nya vägarna. På Malavilavägen återstår nu bar 300 att asfaltera och arbetena med NH47 pågår för fullt. Det märks att vägarna prioriteras i löpande samhällsbudget. Sedan blir det som vanligt intressant att se hur de nya vägbeläggningarna tål den tunga hårda trafiken.

Den här gången har vi haft Deepu anställd som husets allt i allo, och han har onekligen visat framfötterna. Han har utvecklats så pass fint, att vi nu ämnar ha honom mer kontinuerligt anställd, även under de perioder då vi inte är här. Det blir tyvärr delvis på Ushas bekostnad, som inte kan fungera som en allt i allo på samma sätt.

Med Deepu har vi fått en person som gillar att vara i köket och som kan se till att huset fungerar både ute och inne. Det återstår att se, om han kan fortsätta leva upp till våra förhoppningar.

I morgon går flyget först till Colombo på Sri Lanka. Sedan har jag en uppgraderad flygbiljett med Sri Lankan Airlines i businessklass till Doha, varifrån jag fortsätter med ett Qatarflyg till Stockholm. På tisdag är jag alltså hemma i Almo i dess vintriga miljö med gott om nysnö.

En härlig kontrast!