Tokajvin och granskottöl

2015-04-25 at 06:12 Lämna en kommentar

Grannen Johnny och jag brukar då och då sätta oss ner vid ett av våra respektive köksbord i Almo och pröva på lite olika smaker av mat och vin.

Vi brukar vara förvånansvärt överens i våra bedömningar med tanke på våra olika uppväxtbakgrunder i två olika generationer, men vi har det gemensamt att vi båda har rest ganska mycket, och vi båda är mycket intresserade av att möta nya smaker från olika kulturer.

Häromkvällen tog vi oss an ett sprudlande nytt svenskt öl med smak av granskott. Som skogsman var jag mycket road över hur det skulle tänkas smaka. Dessutom har jag några flaskor torrt vitt Tokajvin med mig från Ungern sedan mitt besök där i höstas. För att piffa upp tilltuggen hade Johnny införskaffat en intressant bosnisk korv, och Falbygdens brännvinsost från lokala Tempo sitter alltid fint hos bådas våra smaklökar.

Granskottölet, som finns både som ljust och mörkt aleöl, tillverkas av det nya lilla bryggeriet Eskilstuna ölkultur . De unga granskotten plockas i maj månad och fryses direkt in för att senare blandas in med andra ingredienser. Ja, vi var överens om att resultatet blev lyckat. Det var något kådigt friskt i smaken som passade in på dessa nordliga breddgrader. Det ska bli skojigt att få bjuda på och testa även i några andra sammanhang.

De söta vita Tokajvinerna är världsberömda men den torra varianten är något mindre känd, och det var spännande att få pröva hur dessa viner i mina inhämtade flaskor har stått sig sedan i höstas. Det var viner från druvorna Furmint, Harslevelö och Szamorodni, idel ovanliga druvsorter till vinproduktion utanför Ungern. Vi gav oss på en flaska Furmint från 2011, och det var intressanta smaknyanser och ganska olikt vita viner från andra delar av världen. Delvis får vi nog vänja oss vid förekommande olikheter, men både Johnny och jag var helt nöjda med den nya smakupplevelsen.

Detta vin kommer från en mycket liten vinkällare med egen produktion i små mängder. Flaskorna var inte ens etiketterade, och vi fick skilja de olika sorterna åt på färgerna på korkhöljet. Jag har Gabors förväntansfulla ansiktsuttryck gott i minnet från det tillfället, då han öppnade sitt åldriga mossbelupna vinkällarförråd åt mig och lät mig smaka på några av hans favoriter.

Det blev lite av favorit i repris nu tillsammans med Johnny.

Entry filed under: Uncategorized. Tags: .

Armeniska genrester Buskröjning vid vandringsleden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: