Njursten igen

2015-04-28 at 06:23 Lämna en kommentar

Det är tydligt att jag har en tendens att lätt få njursten.

Första gången jag råkade ut för det var i december 1973 ett par månader, innan jag åkte ner till Afrika på mitt första utlandsjobb. Andra gången var i augusti 2010 efter ett besök i Frankrike med överskott av god mat. Vid båda tillfällena fick jag kraftiga njurstenssmärtor, och det gör intensivt ont.

Mitt tredje besvär med njursten kom i början av december ifjol, då jag befann mig i Kerala. Då infann sig inte de kraftiga smärtor, som jag fick uppleva vid de två första tillfällena men en mer allmän magsmärta och illamående. Det var 1½ månad efter min ankomst till Kerala efter en fyra veckors vistelse i Ungern, där jag passade på att äta och dricka gott av härliga ungerska delikatesser i form av fläsk-och lammkött och inte minst alla delikata inhemska korvar i olika versioner.

Det kanske blev för mycket frossande, och efter en fläskkorvlunch uppe på Mukkunni Hill blev det för mycket för kroppen, vilket resulterade i ett sjukhusbesök i välrenommerade och välutrustade NIMS i Neyyattinkara 15 km från Mukkunni Hill. Där konstaterades ”moderate PCS and ulteric dilatation”. Mitt kreatininvärde låg på 2,0 mg/dl att jämföra med normalvärdet 0,6 – 1,3, och mitt urinsyrevärde låg på 10,1 mg/dl istället för normalvärdet 2,6 – 7,2. Det innebar att jag inte kände mig helt frisk.

Dessutom hittade de genom röntgen en 13 mm sten i vänstra njurens mittsegment tillsammans med 2-3 stenar med diameter 5-6 mm. I min högra njure hittade de två större stenar, en mätte 8 mm och den andra 5 mm. Ansvarig läkare på sjukhuset föreslog omedelbar operation genom införing av slang i urinröret och lasersprängning. Det skulle innebära fem dygns sjukhusvistelse, vilket jag gärna ville undvika.

Jag tog då kontakt med min husläkare Dr Ryss i Leksand, som uttryckte sin allvarliga oro över mitt allmäntillstånd och rekommenderade mig att omedelbart ta mig till en akutklinik i Sverige. Nästa steg var att kontakta mitt försäkringsbolag, som förde ärendet vidare till SOS i Köpenhamn, och det hann bli januari och nya labbprover efterfrågades. Kreatininvärdet hade då gått ner till normala 1,0 mg/dl och även urinsyrevärdet hade hunnit återställas till inom normalvärdenas ram, och SOS-läkaren i Köpenhamn bedömde att mitt ärende inte längre var akut.

Efter mitt första sjukhusbesök ändrade Geetha och jag helt vår kosthållning för att undvika stenbenägningsframkallande ämnen i maten. Det blev inget rött kött, ingen fet fisk, inga mjölkprodukter, inga nötter och ingen öl. Dessutom inget ris och bara lite potatis. Däremot åt vi många andra nyttiga rötter på den lokala marknaden och mycket frukt och grönsaker. Med alla dessa restriktioner tyckte jag att det inte blev så mycket kvar att äta, och jag gick ner fem kilo i vikt på lika många veckor.

Kosthållningsändringen hjälpte dock, och jag flög utan besvär hem till Sverige i början av februari som ursprungligen planerats.

Storyn fortsätter på min blogg i morgon.

 

Advertisements

Entry filed under: Uncategorized.

Möte på möte utan tårta på tårta Väntelistebekräftelse och förväntad kallelse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: