Näsjerkesgårdens första generationer

2015-07-31 at 01:08 Lämna en kommentar

Näsjerkesgården är den andra av de två försvunna gårdarna i centrala Västra Almo.

Med utgångspunkt från de uppgifter som finns kan gården, littera Ta på storskifteskartan, ha byggts upp under cirka 1720-talet, men det är mer troligt att gården har ett ursprung från början av 1600-talet. Lite mera forskning i detta får kanske verifiera nuvarande antaganden.

Hans Lars Andersson, född på cirka 1610-talet, ser ut att vara Näsjerkesgårdens grundare. Han kan mycket väl vara yngre bror till sonsonen Hans Andersson till Tyskgårdens grundare Olof Andersson, och dessa två gårdar kan därvid ha släktsamband. Det är en spännande byutvecklingsforskning kring sådana samband.

Gårdsnamnet Hans har sedan hängt med ända fram till 1870-talet, men det är intressant att gårdsnamnet var Näs i husförhörslängden 1770 men inte därefter. Trots detta har Näsnamnet levt kvar i folkmun in i de allra sista decennierna, och för mig har gården kallats Näsjerkes och ingenting annat, då jag som barn växte upp.

Det var oproportionerligt många söner från gården, som rekryterades till soldater . Det kom att starkt bidra till gårdens förfall.

Det började med gårdens son soldat Mats Andersson i rote Gothe född 1722. Hans båda söner Mats och Anders blev soldater i rotena Kolmätare och Rut respektive. Den äldre sonen Anders byggde upp Nygårdsgården i byn, och det var sonen Mats som tog över gården.

Mats Matsson Rutbergs (1754-1819) son Mats Matsson (1780-c:a 1810) rekryterades till rote Stark, och han skulle ha blivit arvtagare till gården. Han dog emellertid i samband med Pommernkriget vid en ålder av bara cirka 30 år och hans hustru föredrog att flytta hem till Bjursås år 1812. Andresonen blev soldat Snickare/Skräck och gifte sig till Tasbäck.

Intressant är sedan att tredjesonen Lars Rutberg tog sin första anställning i Brahammar i Limå bruk under namnet Lars Rutberg, innan han flyttade till Söderbärke. Det är första gången det omnämns att en Almobo tagit anställning i en kommersiell verksamhet.

Inte heller den fjärde och yngste sonen Eric blev kvar på gården. Han föredrog att gifta sig med en Yttermoflicka och flytta dit.

Därmed övergavs gården och en ny familj flyttade år 1875 in. Det blev en familj från byn.

Det får morgondagens blogg handla om.

Annonser

Entry filed under: Uncategorized.

Tyskgårdens historia Näsjerkesgårdens sista generationer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: