Hansgården

2015-09-20 at 07:26 Lämna en kommentar

Efter att ha betat av gårdarna på den södra sidan av Mor Brittas gattu, så när som på en Risgård, är det dags att återvända till Jons ättlingar från Ollasgården.

Bland Jons barnbarn fanns Hans, som föddes i Ollasgården på 1530-talet. Han byggde cirka år 1560 upp den gård (littera L) ,som ligger mellan min gård PerNils (littera J) och Hermans (littera D). Bland andra år betalade han sitt tionde i skatt under åren 1577 och 1588 och betalade sin skatt för löjtnantens lön i Majorens (Leksands) kompani.

IMG_1323 A18 GårdsplanenGårdsnamnet blev från början Hans vid gårdsnamnens införande i revboken 1734, och det är unikt att gårdsnamnet fortfarande är Hans, dock att det under den senaste generationen blivit Hans som efternamn för gårdsinnehavarna.

Gården har med sina 450 år på nacken fört en lugn tillvaro utan att något anmärkningsvärt har hänt vid något tillfälle. Förutom en Landtysksoldat har jag inte hittat någon mer soldat från gården.

Barndödligheten har varit relativt måttlig såtillvida, att det i varje generation har funnits en son som kunde eller har kunnat ta över gården vid varje generationsskifte. Gårdsinnehavaren har aldrig tagit sin livspartner utanför Siljansnäs förutom en som tog sin hustru från Tibble, alltså Leksand, i början av 1800-talet. Som vanligt är det sista generationen som hoppar längre bort. I Hansgården blev det Borlänge, fortfarande i Dalarna.

Hans Olssons son var Olof. Han satt med sin hustru Kersten med i första husförhöret 1628, där de båda klarade katekesen bra men fick bara betyget ”någorlunda” i uttydelsen av Luthers utläggningar.

Sonen Lars i tredje generationen fick ganska logiskt namnet Olof Hans Lars Olsson. I fjärde generationen kom Jon namnet tillbaka i förnamnet på Lars son Joen Larsson (c:a 1630 – 1684). Han tjänade rote Landtysk i krigstjänst i Tyskland, blev sjuk 1680 och avled något år senare.

Troligen hade Lars en yngre syster Anna, som tog sin make från Monkgården i Näsbyggebyn och etablerade HansOllasgården (littera kursivt C), men det får jag anledning att återkomma till i morgondagens blogg.

De fick emellertid en son Lars Jonsson, som var 20 år då fadern dog. Han tog sin hustru Brita från BackOskarsgården i Östra Almo, där det speciellt noterades och både Brita och hennes äldre bror var läskunniga.

Under nästa fem generationer gavs bara namnen Lars och Anders till den äldste sonen konsekvent varannan gång, och gårdsinnehavarnas namn blev endera Lars Andersson eller Anders Larsson fram till 1891, då sonen Anders, född 1865, föredrog att bygga upp Masesgården istället för att vara kvar på Hansgården.

Anders äldre syster Karin tog sin make från Gassarvet och bosatte sig på gården. Hon var en redig kvinna som fungerade som byns barnmorska och även som ”byveterinär”, då hon sades kunna ”bota kräk och slakta djur”. Deras son Johan blev en duktig finsnickare och tillverkade bland annat skalen till Moraklockor.

Karins sonson Anton flyttade till SmångsLassesgården och var en driftig herre. Det var han som var initiativtagare till Almo tjärfabriks tillkommelse under andra världskriget, och därvid även indirekt bidrog till att Svödgården brann ner. Den gården tänker jag att återkomma till inom de närmaste dagarna.

Det är Karins sonsons son Bo som i dagsläget bor med sin hustru Ingrid på den behagligt lugna gamla fina Hansgården.

Annonser

Entry filed under: Uncategorized.

JonsPellesgården HansOllasgården

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


september 2015
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

%d bloggare gillar detta: