Nytt från Mukkunni Hill vecka 546

2015-11-14 at 02:13 Lämna en kommentar

Regnen fortsätter, och igår hade vi ett ihållande lågintensivt regn under hela dagen.

Maxtempen under dagen gick upp till bara 26 grader, och under natten har vi en behaglig sovtemperatur på 24 grader, då vi har fönstren vidöppna. Nästa vecka ser vi tecken på en stabilisering av vädret med flera soltimmar. Jag ser inte fram emot det, eftersom jag gillar de nedkylande tropiska regnen.

IMG_1710 NH47 Moskéhinder inåtJag tog motorcykeln ner till stan för ett par ärenden, och det går bra med en ordentlig regnkåpa. Färdigställandet av de fyra kilometrarna på Highway 47 från Pappanamcode till cirkulationsplatsen innan stan går långsamt, men vi börjar se ett resultat av flera års verksamhet.

IMG_1711 NH47 Moskéhinder utåtSnart ska det sista hindret vara avlägsnat i form av en mindre muslimsk moské, där trafiken fortfarande kryper fram på bara en smal fils bredd. Fyra kilometer av de 11 kilometrarna blir nu ny fyrfilig väg in till stan. Det innebär en väsentlig förbättring av vägstandarden för oss. Observera tankbilen som tröttnat på kön och kör lagvidrigt i mötande bilars fil! Störst går först även där.

Jag misstänker att vårt tornugglepar håller på och lägger ägg eller kanske ligger på ägg. Våra apor dyker bara sporadiskt upp, och ugglorna får vara i fred för deras upptåg på vårt hustak. Boplatsen tycks vara i takutsprånget ovanför sovrum nummer tre i år.

Smyrnakungsfiskarens drill har ljudit varje morgon under ett par tre veckor, men under de senaste två dagarna har den varit tyst. I morse var det dominerande fågelljudet ett intensivt tjatter runt huset från en skatfamilj. De har visst flygfärdiga ungar nu.

Halvblodet Kalle har stationerat sig på på östra verandan tillsammans med Kenta och hans tjej, som vi numera helt enkelt kallar för Tjejen. Kalles halvblodskompisar har jag inte sett till, men han själv är en fin vakthund med ett rejält dovt skällande som inger respekt för besökande. Varje morgon Deepu kommer till frukosten skäller han, och det hörs att frukosten är på väg långt innan vällingklockan går.

Men ännu har jag inte kommit honom så nära att jag kunnat vidröra honom, trots att jag ger honom näringsberikande lokalproducerad mat varje morgon och kväll. Han är givetvis lösspringande, men han lämnar nästan aldrig gården kring huset. Han har lärt sig att trivas hos oss. Det är lite spännande att ha Kalle kring huset.

Mukkunni Hill är sig ganska likt. Men jag saknar gamla tiken Blacky, som i somras dog på gården i en helt onödig fight med en kobra.

Entry filed under: Uncategorized. Tags: .

Asplundsgården RisPersgårdarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


november 2015
M T O T F L S
« Okt   Dec »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

%d bloggare gillar detta: