AlmPellasgården

2016-01-22 at 04:59 Lämna en kommentar

Då man kommer på landsvägen från Västra Almo norrifrån och kör genom Almgårdarna nerför backen mot ån möts man av en lång fönsterlös husvägg direkt efter Momatsgården på höger sida av vägen. Det är AlmPellasgården.

Gården är olikt andra gårdar i  Östra Almo, där gårdarna är mer öppet byggda, undantaget de få fall där vi har den gamla traditionella kringbyggda arkitekturen kvar. Gården har alltid varit lite speciell och har inte assimilerat sig till den speciella kultur som vuxit fram i Östra Almo. Det är en Västra Almogård som geografiskt har hamnat i Östra Almo.

IMG_1533 A39 AlmPellas HusetGården etablerades i början av 1750-talet genom en avstyckning från Momatsgården. På storskifteskartan från 1826 finns bara ett hustecken och gården fick ingen litterabeteckning. Det är tveksamt om den någon gång har varit en bondgård med husdjur.

Det började med att sonen Erik Andersson i PellasGotgården i Västra Almo byggde upp den lilla gården med sin hustru Margareta Andersdotter från Backbyn. De två döttrarna Anna och Brita gifte in sig i Pilbondas och MoenHermans i Västra Almo. Den yngre sonen valde eller blev kommenderad till den militära banan, blev soldat Snickare och gifte sig med en flicka från Åkerö i Leksand innan han bosatte sig på Bondinsgården i Västra Almo.

Den äldste sonen Anders Ersson (1758-1839) gifte sig först med Brita Matsdotter och senare med Brita Ersdotter, men det blev tydligen inga barn vare sig i första eller andra äktenskapet och gården blev tom.

Det blev istället Mats Persson från Sjönsgården i Björken som tog över gården med sin hustru Anna Matsdotter från AlmNygårds. De fick två söner Per och Mats. Båda gifte sig och bodde kvar på gården med sina hustrur, men inget av de två paren lyckades avla något barn, och gården blev tom igen.

Då kom ytterligare en son Anders Andersson (1881-1965) från PellasGotgården till AlmPellasgården tillsammans med sin hustru Maria Andersdotter från SmångsLöfbergs. Döttrarna Maria och Margareta flyttade i sin ungdom till Stockholm, och Margareta Weibert känner många av oss igen som partner med Helmer Nygårds på äldre dar. Margareta skrev år 2000 ner en mycket intressant och läsvärd livsbeskrivning ”Så blev mitt liv”.

Artikel i Dalpilen 1913

Artikel i Dalpilen 1913

Där skriver Margareta om husbranden i gården år 1913. Branden uppstod genom att den fyraårige sonen Erik hade gjort upp en eld i köket. Hans mor blev då så skräckslagen, att hon psykiskt aldrig återhämtade sig och hon avslutade sina dagar på Säters hospital.

Sonen Alfreds familj kommer jag mycket väl ihåg, eftersom min familj bodde grannar med dom i Västberga i Stockholm under mina tio första barnaår. Internationellt började han med att emigrera till Kanada men återvände till Siljansnäs efter åtta år, då han gifte sig med Märta Landell från Landtyskgården i Backbyn. Hans son Ture har fortsatt internationellt med att flytta till Bryssel.

Det var sonen Alfreds son Erik Andersson (1909-1990) som tog över gården och hans yngste son Kjell bor med sin familj fortfarande kvar i norra Västra Almo.

Dock inte i sin barndomsgård i Almgårdarna. Den har stått obebodd sedan länge.

Entry filed under: Uncategorized. Tags: .

Momatsgårdens fortsättning Kvarnbackgården

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


januari 2016
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

%d bloggare gillar detta: