Kapten Ihlström och rote Hjärpe

2016-03-30 at 06:22 Lämna en kommentar

Då jag började titta på militärer i Almo hoppade jag till, då jag såg namnet Kapten Per Ihlström som blivit Almobo. Hur kunde en person med Kaptens grad tillsammans med sin familj med två småbarn hamna långt i utkanterna av Leksands socken?

Dessutom bosatte han sig som nybliven pensionär med sin 24 år yngre hustru från Åhl i Leksand ytterligare isolerat i den då outvecklade norra delen av byn med bara två inte alldeles nära granngårdar. Han var då nybliven pensionär med en årlig pension på 100 daler, vilket inte var särdeles fett även i den tidens pengar.

Per började sin karriär år 1742 som rustmästare i Rättviks kompani, blev förare i Mora kompani, sergeant och fänrik i Västerdals kompani, stabslöjtnant i Majorens kompani, stabslöjtnant vid Överstelöjtnants kompani och pensionerades år 1775  i Kaptens grad.

Då hade han hunnit med att delta i finska kriget 1742 och i pommerska kriget 1757-1762. För sina insatser i Pommern ingav regementschefen i Falun en ansökan ”om någon gratifikation åt löjtnant Ihlström, vilken som tjänstgörande vid de frivilliga, som vid slutet av 1759 års fälttåg stodo under Sprengportens befäl och deltagit i stormningen av Mallkin detta år, då han på ett förtjänstfullt sätt förde första plutonen och då fick en svår kontution i bröstet.”

Familjen kom från Dala-Floda, mellanlandade i Styrsjöbo, där Per hade sina föräldrar och anlände Almo någon gång under år 1775. Familjen bosatte sig då i den gård vi nu kallar Skommar GotMargits, där Margits sondotter Caroline Bergström numera bor.

De flyttade in efter att familjen Erik Larsson från BackMatsgården flyttade tillbaka till sin hemgård i Östra Almo efter ett tillfälligt uppehälle på Skommargården. Annars har gården från början varit en slags soldatgård där Olof Person Gjerss först bodde med sin familj och efterträddes av familjen Lars Olsson Lekatt. Den gård Kapten Per Ihlström flyttade in i hade alltså en bakgrund, där olika soldatfamiljer bott under en tid.

Familjen hade vid hustruns död 1789 i Almo, tre år efter att Per avled, det ekonomiskt knapert, då hon beskrevs som ”medellös”.

En liknande soldatgård i Almo var den gård där soldater från rote Hjärpe huserade. Troligen är soldatfamiljer från den roten den historiska bakgrunden till Landtyskgården i Östra Almo.

Mellan fälttjänstgöringarna kom soldaterna tillbaka till sina gårdar och familjer, men i många fall kom de till tillfälliga gårdar, där de var inhysta eller till gårdar, som de kunde hyra. Hur de hyrde eller köpte återstår att forska vidare om, men vi har i Almo fått två intressanta exempelgårdar, som kunde vara intressanta att använda för vidare studier.

Annonser

Entry filed under: Uncategorized.

Almobor som soldater i andra rotar Kvarvarande militärrelaterade namn i byn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: