Skånska kriget 1674-1679 berörde Almo

2016-04-04 at 05:44 Lämna en kommentar

Under en 150-årsperiod var det många krig där soldater från Almorotarna deltog. Det sista kriget vi var involverat i var mot Norge i början av 1800-talet. Sedan dess har vi varit lyckligt förskonade.

Den mest förfärande tiden för de soldater som tillhörde de rotar som hade sin försörjning från Almogårdar var under andra halvan av 1670-talet, då kriget gick riktigt hett till mot danskarna om Skånes tillhörighet. Sverige hade tillskansat sig  Skåne i fredsuppgörelsen i Roskilde år 1658 och danskarna var ute efter att återta de förlorade områdena Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän. Det blev upprinnelsen till Karl XI:s Skånska kriget 1674-1679.

Den stora drabbningen stod i Lund år 1676 då en svensk här med 15 000 mannar gick in i Lund, där danskarna hade befäst sig. Den svenska anfallande enheten förlorade cirka 50 procent av sina mannar och för danskarna gick det lika illa. Bland svenskarna dog tre soldater från Almorotarna Stark och Springfelt i den hårda striden.

Nästa år (1677) stod det stora slaget i Landskrona då Almorotarna Landtysk (2), Resare (2), Stark (1) och Springfelt (1) förlorade sex av sina mannar. Inte underligt att det behövdes snabba rekryteringar under det året för att kunna kriga med full besättning.

1678 krigade man i Kristianstad, och då förlorade samma Almorotar varsin soldat, medan samma krig tog ytterligare tre liv i samma Almorotar under 1679. Almorotarna kunde räkna ihop 16 döda söner under dessa fyra år, vilket var en stor åderlåtning av manskap från gårdar i Leksand från bara fyra av de 150 rotar som var involverade från Leksand.

Men vad hände med Almoroten Gjerss i Östra Almo? De förlorade ingen av sina soldater under det skånska kriget. Ja, jag har ingen förklaring. Det hände tydligen att inte alla rotarna var lika intensivt engagerade i striderna.

Sverige lyckades behålla de fyra landskapen genom detta krig, och har lyckats med det sen dess. Men det tog sin tribut i Leksandsbyarna.

Då jag gick i skolan var dessa krig tråkiga att läsa om, och jag kommer inte ens ihåg, att det fanns något som hette ”Skånska kriget”. Nu kom detta krig riktigt nära, då jag kan namnge soldater som avled, och då jag nu vet på vilka gårdar de bodde, och jag vet namnet på deras föräldrar och deras syskon i mina granngårdar i Almo.

Då känns det att krigets fasor har blivit blodigt allvar, och inte bara torr teori från några sidor i historieboken.

Detta får bli den nittonde och avslutande bloggen om Almos militärliv för den här gången. Efter några dagar kommer jag att fortsätta mina bloggar om Almo bys historia.

Entry filed under: Uncategorized. Tags: .

Hänt under vecka 613 Ingmar Lind om lokala sång- och musikgrupper

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: