Nämndemännen i Almo by

2016-04-15 at 09:54 Lämna en kommentar

Under mina gårdsstudier har jag sökt vilka offentliga förtroendeuppdrag tillfallit personer i byn och vilka gårdar de kom ifrån. Eftersom mitt material omfattar 500 år blev det riktigt intressant.

För att klara av att gå igenom 1600-talets domböcker och skaffa information om de tidigast förekommande nämndemännen har jag haft oerhört god hjälp av Kurt Persson, som har tolkat den gamla svårlästa handstilen i de domprotokoll från Leksands tingslag som finns från 1632 till 1691, översatt till modern svenska och sedan skrivit in detta gedigna material i en sökbar Wordfil. Tack Kurt!

Det äldsta omnämnandet är att Mats Olofsson i PellesBrasargården, född i början av 1590-talet, var nämndeman under 19 år från januari 1632 till 1651. Han var alltså huvudman i femte generationen i en av byns två äldsta gårdar. Alla tidigare gårdsinnehavare fick gården i arv och alla fyra hette Per Persson. Mats däremot kom från Näsbyggebyn och blev ingift i gården. Därav tog han naturligen gårdsnamnet Pelles.

Nästa omnämnda nämndeman från Almo var Mats Ersson, som jag märkligt nog inte lyckats hitta igen i någon av Almos gårdar. Han omnämndes första gången 1650, avlade nämndemansed 1652 och förekom i protokollen till 1657. Han ersatte tydligen Mats Olofsson och blev skriven för Almo utan att bo där. Det låter inte helt rätt, men jag vet inte hur jag ska tolka dessa förhållanden. Jag hoppas att det klarnar så småningom. Observera att det fortfarande var 14 år kvar till 1671, då häxbränningarna utfördes, och en av kvinnorna som dömdes till döden och avrättades var från Pellesgårdens granngård, alltså min gård där jag bor nu.

Efter ett glapp på fem år blev Lars Matsson (1623-1709) i AlmNisesgården nämndeman från Almo. Han omnämnes i domprotokollen 1662-1691, vilket blir hela 29 år. Vid sidan av nämndemannauppgifterna var han även kyrkvärd. Det var alltså Lars som var nämndeman från byn, då häxbränningarna utfördes på Käringberget i Leksand 1671. Hans första barn Erik var då 17 år och var troligen med bland de 26 Almobarn, som stod med och anklagade Heed Nilssons Brita inför tinget och vittnade om att Brita varit deras förförerska, då hon använde sig av sina häxkonster. 1600-talets häxepidemi kommer väldigt nära, då jag nu kan sätta in sammanhangen i de olika familjer som då bodde i Almo.

Sedan kom turen till Store Per Persson (1672-1750) i JonsPellesgården. Han var nämndeman under 18 år, och hans efterträdare blev tydligen Mats Matsson (1697-1742) i Pilbondasgården. Han var även omnämnd i sockenstämmoprotokollet 21/3 1735 angående bänkdelning i kyrkan efter jordetal och plats efter ålder. Det var viktiga förordningar på den tiden.

Den siste i raden av nämndemän från Almo är Anders Matsson (1829-1903) i AlmNisesgården, men då är vi nästan inne i förra århundrandet, och det börjar relativt sett att nästan kännas som nutid.

I morgon följer om Almos sexmän.

Entry filed under: Uncategorized. Tags: .

Sista gröten för säsongen Sexmän i byn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed



%d bloggare gillar detta: