Årlig ränta 1558

2016-05-31 at 08:03 Lämna en kommentar

Igår skrev jag om skattelängden 1549, och nu hoppar jag fram nästan ett decennium till 1558.

Då hette det inte uppbörd av skatt och markgäld längre utan skattelängden beskriver den ”årliga räntan”, vilket jag inte vet innebörden av och vad skillnaden är mellan de båda uttryckssätten om skatteuttag.

Hela titeln för skattelängden 1558 lyder emellertid: ”Åårlige renthan wthaff Tuna sochn så och aff Lixandh, Gangnäff och Ååll sochner, sampth med Gessegärzlaghen som Rasmus Raffauldson tilsuara schall for anno etc 1558. Årliga renthan aff Lexan sochnn, Anno 1558”.

Rättstavning var tydligen inte på modet och det bekymrade skrivarna föga. Rättstavningsreglerna var säkert inte heller så väl utvecklade. Speciellt svårt var det med ortsnamnen, och Leksand stavades på två olika sätt redan i rubriken för skattelängden.

Nykomlingen Anders Matsson i Östra Almo hade försvunnit ur statistiken under det här året, men han kom igen i en tiondelängd 1560, så han hade inte försvunnit från byn. Likaså hade inte Lars Jonsson i Östra Almo tagits med den här gången. Orsak, ja det kan man undra?

Olof Jonsson i Ollasgården betalade mest skatt 1549 och nu hade hans skattepålaga ökat med ytterligare över 50%. Dessutom hade han flyttat från Almo by till Stenbernarvet, vilket är ett namn jag inte alls känner igen i Almo eller dess omgivningar.

Nåja, i nästa skattelängd är han tillbaka till Almo igen och det var kanske bara en namnfråga. Det där bynamnet Stenbernarvet försvann och återkom aldrig. Med 80 penningar i skatt 1558 betalade Olof nu mer än dubbelt så mycket skatt som någon av de andra i byn. De andra i byn var alltså skattebönderna Per i Pelles (Brasar) och Erik Ersson i PerNilsgården.

Dessutom hade arvtagaren äldste sonen i Ollasgården Lars Olsson växt upp och betalade 36 penningar för sitt jordinnehav. Hans två yngre bröder Per och Hans skulle senare bygga upp egna gårdar, som blev SmångsHermans och Hansgården i byn.

Var det möjligen så att fadern Olof Jonsson hade byggt upp en ny gård i Stenbernarvet och lämnat över den gamla till sonen Lars. Sedan hände något med den gården och han återkom till Ollasgården, där han och sonen Lars fortsatte att bo som två separata skattebönder.

Folket i Ollasgården började sprida ut sig i byn. De var nu tre skattebönder och två skulle tillkomma genom yngre sönerna Per och Hans. Pellesgården hade ännu bara två gårdar, men de skulle ekonomiskt snabbt rycka upp sig. Det kommer vi att få se i skattelängderna från 1571.

Entry filed under: Uncategorized. Tags: .

Skattelängden 1549 Skatteåret 1571

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


maj 2016
M T O T F L S
« Apr   Jun »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

%d bloggare gillar detta: