Första industrijobben för Almoungdomar

Det vackra vinterlandskapet vi fick igår i Almo badar idag i solsken från en klar himmel och nollgradig temperatur. Det är en vacker vindstilla vårvinterdag, där solens värmande solstrålar kommer att ganska snabbt töa bort det nya vita täcket över naturen.

Emellertid i morgon skall det mulna det på igen, och vi får känna på lite mera snö som en påminnelse om att ännu har inte Kung Bore lämnat oss för den här gången.

Under tiden fortsätter det med mera regn i Kerala. Det tycks vara ovanligt mycket regn där nere nu under slutet av mars, då det fortfarande är att betrakta som torrtid under mer normala förhållanden. Men det går mot grönare tider även där.

Igår hade jag anledning att titta lite närmare på de första nybyggarna som kom till Brahammar under begynnelsen av en ny industriepok i Limåområdet i de djupa skogarna i västra Siljansnäs under början av 1800-talet. Det var två unga människor från Almo som då fick enkla jobb i den nya industriella järnbrukssatsningen kring den vackert rinnande Limån.

I min närmaste granngård Ruthbergsgården fick en av de unga sönerna Lars Matsson Rutberg jobb som ”dräng” i Brahammar vid 18 års ålder. Hans far var soldat i rote 115 Rut i Majorens (Leksands) kompani i Dalregementet, och var född på den gården. Han gifte sig med Carin i Smångsgården på den andra sidan av min gård, och de fick 12 barn tillsammans av vilka åtta överlevde barnstadiet. Det var alltså en trångbodd tillvaro Lars kom ifrån, innan han år 1814 flyttade över till nybyggarbyn Brahammar.

Året efter fick 27-åriga dottern Carin från närliggande Pellasgården jobb som piga hos den första bokhållaren Lars E. Morin i Brahammar. Hon var en av 10 barn i Almos skolmästarfamilj i Pellasgården, gifte sig efter jobbet i Brahammar med en Fornbykarl soldaten Daniel Ersson Pihl och etablerade Pihlgården som granne till Pellasgården.

Det var det första tillfället då byns ungdomar tog industriellt jobb i vår omgivning, och det var en begynnelse av en ny epok i Almos historia.