Ett nytt år har påbörjats

Eftersom det här är min första blogg det här nya året 2024 kanske det anstår mig att önska alla mina bloggläsare en god fortsättning på det nya året.

Den första bilden jag har valt kommer från Geethas och mitt besök på Monroe Island häromdagen där vi har vårt egna lilla ”fritidsställe” med ett litet enkelt hus ute på en udde i en lagun 10 mil från Mukkunni Hill. Geetha ville ju gärna ha något någonstans där det finns skvalpande vatten på en palmsusande strand i omgivningar som hon har växt upp i. Här står vi nu redo att kliva i en enkel stakkanot som ska ta oss till vår udde som skymtar bakom oss på bilden

Min fyra månaders vintervistelse i Kerala börjar närma sig sitt slut för den här gången. Redan om tre veckor, den trettonde februari, kommer jag i mycket tidig otta att sätta mig på flygplanet som ska ta mig den första etappen till Arlanda, dit jag anländer strax efter lunch efter en kort mellanlandning i Doha, huvudstad i det pyttelilla oljelandet Qatar.

Den här gången lämnar jag ett Mukkunni Hill med gröna omgivningar bakom mig. Det ovanligt myckna regnandet har inneburit att vegetationen kring huset har växt till sig mer än vanligt, trots att vi nu kommit in i torrperioden. Dagens utetemperatur steg till +34 grader C, vilket är det varmaste jag uppmätt uppe på Mukkunni Hill. I vårt stora stenhus har vi dock haft en mycket lagom inomhustemperatur hela förmiddagen efter att temperaturen som lägst har nått 21 grader under tidig morgon.

Den nya grönskan runt huset innebär dessutom att huset står i skuggan av en helt annan grönska än för bara några år sedan. Efter lunchen passar det bra med en lång avslappad siesta under fläkten Luftkonditionering är något som Geetha och jag använder oss av i mycket lite utsträckning.

Vår lilla katt Mimmi har fått sällskap uppe på Mukkunni Hill av två hundar. Den ena är en tik, som sedan gammalt heter Mally, och är en avkomma från en tidigare hundgeneration som växt upp på Mukkunni Hill. I sitt sällskap hade hon nu en brun hanhund som inte riktigt vet hur han ska uppföra sig uppe på Mukkunni Hill.

Maten passar honom inte och ”bordsfasonerna” är det lite si och så med. I förrgår kom han något olämpligt nära vår katt Mimmi. Det fick sin följd att Mimmi tog ett högt hopp och smockade till honom ordentligt över ansiktet med högertassen. Hunden blev helt chockad, rusade ner till byn och visade inte upp sig mer den dagen och inte heller nästa dag. Först idag tog han sig upp på baksidesterrassen på behörigt avstånd från Mimmi, där han låg utan att självmant komma fram för att få mat.

Under förra veckan kunde jag notera att vi har fått tillskott i vår fauna. Det är en stor igelkott som kallas Indian porcupine Hystrix indica med 19 cm långa vackra och mycket spetsiga taggar. Jag välkomnar den, vilket jag dock inte gör med vildsvin som börjar närma oss från andra plantager inte alls långt ifrån oss.