Hemmaköket

Det blev dåligt med matlagning hemma under den tid Geetha har varit i Stockholm. Laga bara för mig själv ligger inte riktigt för mig.

Nu är det annorlunda. Då Geetha är i form, får hon maten att smaka himmelskt, nästan oavsett vilken kultur hon blivit inspirerad från. I förrgår stod det en mycket delikat thai-japansk kycklingrätt på bordet. Igår var det en underbart vacker och välsmakande fiskrätt av medelhavskaraktär utan asiatiska kryddor. Idag prövade hon på en speciell iransk rätt, som hon hade lärt sig nyligen i Stockholm. Den gjorde hon med bravur, och jag äter den gärna snart igen. Det blev faktiskt inget indiskt hemma den här veckan.

Bästa köket är hemma just nu.

Assimilation och integration

Igår kväll fick jag ett par timmar tennis i bena igen. Det kändes skönt för kroppen, eftersom den fysiska träningen inte har varit så regelbunden som den borde vara under den senaste tiden. Gårdsarbetena har ju blivit färre med höstens annalkande. Igår klippte jag emllertid gräset på gården och kring majstången för, förhoppningsvis, sista gången för säsongen.

Det känns skönt att gå upp dessa mornar med ett par minusgrader utanför huset. Den klara fina luften känns gott, och eldningen i pannan ger en skön husvärme.

Efter flyktingdiskussionerna vid kyrkkaffet i söndags har jag grunnat vidare på orden assimilering och integrering. Jag har inte varit så noga med skillnaden i ordens betydelse. Det påtalades nödvändigheten av integrering hellre än en assimilering av invandrare. Själv ser jag integreringen som en inledande fas inför en  assimilering på sikt för anländande medmänniskor. Integreringen gör oss till bättre mottagare, medan assimileringen på sikt skapar en eftersträvansvärd homogenitet. Jag vet inte om jag är ute och cyklar, men jag ställer mig öppen för frågeställningarna.

I vårt tidigare samhälle var det säkert assimilationsprocessen kortare. Då gällde det att direkt anpassa sig till de nya förhållandena. I dagens multikulturella och internationaliserade samhälle blir tendensen att satsa mera på att integrationensprocessen ska fungera. I lilla Almo tror jag därmot att det direkt gäller att assimileras utan en integrationsprocess.

Men där har vi ju ingen flyktingproblematik, och inte ser det ut att den kommer heller. Här gäller mera att få en Stockholmare att assimileras, om en sådan skulle dyka upp.

Almo BK på besök till Almo by

Inga-Lill gav en intressant kommentar till min blogg igår ”Unika Almo”, att Almo bollklubb har varit på besök i Almo, och att deras namn kommer från en sammansättning från två ord. Tack Inga-Lill! Det var ett trevligt sammanträffande Lennart gjorde. Almo i Siljansnäs är inte helt unikt, men dock tillräckligt för att vara ganska unikt. Som bynamn är den dock helt unik här i världen.

Geetha är tillbaka från Stockholm för några dagar. Hon tycker att det är en lagom omväxling att vara på båda ställena. I år är hon dessutom kvar extra länge, och vi får se, då hon så småningom återvänder till Indien. Den här gången hinner jag nog före henne.

Unika Almo

Det är intressant att googla. Under helgen slog jag för första gången upp Almo som ett allmänt sökord. Jag skrev ju tidigare, att jag har turen, att det finns bara ett Almo i Sverige.

Nu fick jag veta att det finns en aktiv bollklubb i Uppland med namnet Almo BK, som tog de flesta av träffarna. Varför de kallar sig Almo framkom inte. De håller till i Alunda och något Almo finns inte där vad jag vet.

Sedan finns det en Almo Music Corporation i USA. Den har knappast något med mitt Almo att göra, och jag undrar just hur de fått till det namnet på musikföretaget.

Fortfarande är namnet Almo ganska unikt och lätt att arbeta med, eftersom det inte heller finns med i någon vanlig bokstavskombination. Värre är det med byarna Backbyn och Björken. De har svårare att sortera fram eftersökt information i sökprocesserna.

Elda och diska

Min blogg blev sent skriven idag. Jag tog det lugnt idag under söndagsmorgonen.

Geetha har varit i Stockholm hela veckan, och jag har inte skött huset under tiden. Inte eldat, inte diskat och inte städat. Det var bara 14 grader i huset i morse, och jag gjorde en skön eldning i pannan, diskade och fixade till lite av varje, så att det inte blir alltför motbjudande för Geetha att komma i morgon. Det är lätt att leva ungkarlsliv, då jag är själv i huset.

Samtidigt som det blir ett skönt och bortskämt oberoende!

Almo radiostation och exotik

Vintern smyger sig på. På trafikradion igår kväll varnade man för snöproblem och arbetande snöplogar norr om Älvdalen uppåt Särna. Hemma i Almo fick vi 20 mm regn, men än dröjer det innan vi får snö.

Jag fick en intressant dag igår i Falun. Erik och Gunilla Ström må ursäkta, att jag inte lyckades ta mig förbi, men för oss ges andra tillfällen.

Mitt program var att under eftermiddagen besöka Back Sven Mattsson, som är född i Östra Almo. Han är en pigg 85-åring, som är mycket intresserad av sin gamla hemby och har forskat bakåt i sin släkt. Vi fick en hel del utbyte av varandra, och jag kunde informera honom om den krångliga gårdsnumreringen i byn, vilket hade ställt till en del huvudbry för honom.

Nu gäller det för honom att skriva ner en mindre skrift om sin fader Back Anders Mattsson, född 1898, som bedrev byns första taxirörelse och skaffade den första radioapparaten i byn, från vilken han hängde upp trådar till granngårdarna och hade egna utsändningar från en egen mikrofon. Han hade ibland utsändningar i sitt eget lokala radioprogram. Folk kunde önska, så spelade han deras favoritmusik. Dessutom drev han affär i huset och sålde varor ända bort till Klockarberg och södra Sollerön. Det skulle vara oerhört intressant att få läsa sonens levnadsuppteckning av fadern. Sven utlovade att den kommer.

Sedan var det dags för en god matbit hemma hos Annicka och Sture Elnäs, mina gamla goda vänner från 1960-talets Stockholm, och som även besökte oss i Kerala för ett par år sedan. Det blev mat, som fick min tunga att snubbla, och jag kände mig som en antikvitet, som inte har hängt med min tids gastronomiska fröjder. Vad sägs om en start med gazpachosoppa, följt av en ratatouille som huvudrätt, en ljuvlig pannacotta med havtornsbär och hallon som dessert och en squashkaka med muscovadosocker till kaffet. Det var för mig en exotisk middag,  som står sig länge.

Familjepolitikerna

Det är intressant med en aktiv politiker i familjen. Det innebär, att jag för första gången öppnat http://www.val.se för att se detaljer från valet.

Maina hade som utgångsläge en 26te -placering inför Folkpartiets kommunalval i Helsingborg. Just nu har hon klättrat upp på en cirka 10de-placering, vilket jag tycker är en ganska hyfsad placering så här i nybörjarstadiet. Visserligen räcker det knappast för en plats att sitta med i kommunalfullmäktige, men ändå.

Maina brås lite på sin mamma, som var en mycket aktiv ungdomspolitiker i Congress-U, tills  hon träffade mig. Det innebar ett slut på hennes politiska aktiviteter. En av hennes närmaste partikollegor i Kerala, A.K. Anthony, sitter nu som Indiens försvarsminister.

Jag undrar just var Geetha har suttit nu, om hon inte hade stött på mig vid 23-års ålder.

Lokalhistorisk forskning

Under gårdagen spenderade jag mycket tid för diskussioner i Forskarrummet i Sockenstugan. Det behövdes för samordnings skull, och det är nödvändigt, så att vi känner, att vi gör dom rätta sakerna i den lokalhistoriska gruppen i Siljansnäs. Bengt Borkeby och Karin Byström var viktiga samtalspartners.

Målsättningen är, att vi skall försöka entusiasmera de olika byarna i Siljansnäs, så att folk från var och en av byarna skaffar fram kunskap om och vårdar deras egen lokalhistoria vad angår deras egen by. Sedan har vi skapat ett eget forskarrum, där vi kan använda datorer,böcker och handlingar samt kartor av gemensamt intresse. Dessutom har vi där möjlighet att samla värdefullt material i ett brandsäkert förråd, och det är meningen att vi där ska kunna hitta både original och kopierat material från de andra byarna.

I denna digitaliserade värld poppar det upp nytt lokalhistoriskt material hela tiden av värde för den lokalhistoriska forskningen. Jag tror, att det är viktigt, att det finns en kärngrupp av bybor som håller sig aktiva och fångar upp både det gamla liggande materialet, intervjuar äldre människor om gamla minnen och händelser och fångar upp det nya material, som görs tillgängligt genom den moderna digitala tekniken.

Höstfullmåne

Gräsmattan låg vackert och glittrande vit vid tidig morgonsol under morgonen. Det har varit nattfrost igen efter en klar natt. En försmak av att vintern närmar sig.

I morgon är det fullmåne. I alla tider har jag tyckt, att det är något speciellt med augusti och september fullmånar. Landskapet ser trolskt ut och det härliga ljuset föder tankar, filosoferande och ger en atmosfär av mystik. Jag kan ana att det var mycket trolldom som förr som utvecklades under fullmånenätter. Samtidigt ger höstens fullmånar vid klara nätter ett härligt romantiskt skimmer.

Det brukade jag känna av under tonåren. Kroppen fick en oro, och det var svårt att sitta still, och det var tider, då det var som skönast att få hålla en flicka i handen och njuta av den stillhet och glädje det medförde. Det är en oro som saknas under äldre dar, men istället ger en lugn ro, och bådadera har sin speciella tjusning. Men visst är det trevligt att se tillbaka till den tiden och återuppleva lite av de starka känslor, som utspelades vid den tiden av livet. Höstfullmånen ger drömmar och sätter fart på minnen.

Mera helbrägdagörelse

Under natten har jag fortsatt läsa ”Lewis resa”, vilken jag finner högst intressant ur många aspekter. Nu kom jag fram till det kapitel, som beskriver den engelske helbrägdagöraren Wigglesworths besök hos Filadelfiaförsamlingen i Stockholm under våren 1921. Det var en slags, men dock inte, fortsättning på F.A. Boltzius verksamhet i Värmland-Dalarna på 1880-talet, som jag tidigare vid två tillfällen bloggat om. I båda fallen är det i samband med religiöst livliga sammankomster och användning av välsignade ”svettedukar”.

Lewi Petrus blev tagen till polisförhör om sin verksamhet, där Lewi försvarade sig med många bibelord och undrade om inte Bibeln och de lutherska bekännelseskrifterna tillhörde vår grundlag. Jo, visst var det så. Poliskommissarie Elfström kunde inte finna skäl till att förbjuda sammankomsterna med helbrädgagörelse, som ”stöddes på av Konung och Riksdag fastslagen och gillad trolldom”. Det måste ha varit en märklig situation och fastslagande.

Numera ber vi för människor som har problem med hälsa, och som är utsatta på annat sätt, både i kyrkor och privat. Bön fungerar faktiskt i stillhet och varsamhet, men det är bra att vi har kommit längre i varsamhet, än vad som förekom för ett sekel sedan. T.o.m. Bibeln varnar för missbruk genom uttrycket ”pröven andarna” i samband med nådegåvonytttjande. Och det är sannerligen inte lätt i praktiken!