Fritidshuset i Alvik

Min morfar hade en liten åkerlapp i den södra delen av grannbyn Alvik. Ibland hjälpte jag till med bärgning av höet då det var dags under eftersommaren. Då sa morfar att vi skulle ”åk tä Ällvik å slö på Kollgålslinda”.

Kollgålslinda var den åkerlapp som hade det gamla namnet kvar från förr, då åkern användes som kålgård, alltså hemgårdens grönsaks- och kålodling i byns utkant. Den här kålgården var belägen på en höjd med vacker utsikt över sjön Alviken med socknens centralbyar på Björkbergets sydsluttning i bakgrunden.

I mitten 1950-talet tog min far över och satte upp ett fritidshus mitt på den lilla åkerlappen. Min mor älskade stället och vårdade huset och den närmaste omgivningen ömt. Fritidshuset ligger bara fyra kilometer från vår gård i Almo, så det var enkelt att ta sig dit med en kaffekorg vid passande väder.

Igår gjorde jag årets första snabbesök till fritidshuset. Det var soligt och varmt mitt på dagen, och bäcken som rinner genom tomten var full med ljudligt porlande rinnande smältvatten. Rödhaken och någon rödvinge- och taltrast satt fortfarande och sjöng ljudligt från kringstående granar.

Snön hade smält undan på vissa delar av tomten men vårblommorna som spruckit fram lyste i rosa, blått och vitt från tibastbusken, blåsippor och vitsippor.

Hela atmosfären var fylld av vår och av liv, och det vara bara att andas djupt och insupa skönheten av naturens livgivande underverk att en ny vegetationsperiod är på väg, även i år.

Årlig städning av Almo båthamn

Almo ståtar med en egen vacker ”hamn” för mindre båtar intill mynningen av Almoån och en båtklubb, som ser till städning och ordning på den platsen som även inkluderar en parkeringsplats för bilar, vandringsledens bro över Almoån och badplatsen.

En gång om året under början av våren har båtklubben tillsammans med andra intresserade Almobor en städdag för hamnplatsområdet. I år var den dagen igår, och jag passade på att delta i den sociala gemenskapen och assisterade efter förmåga.

Det var en mycket vacker vårmorgon med ett skimrande dis över Alviken och alla närvarande njöt av atmosfären i den underbara miljön.

Jag passade på att spana av fågelsituationen i Almoåns mynning och dess närmaste omgivningar under en timme innan de första städdeltagarna kom till platsen. Det gav inga nyheter. Det såg närmast lite sömnigt ut efter morgonens minusgrad och den dis som fanns under tidigaste morgon.

Då jag riktade kikaren mot Ormbäcks mynning såg jag att det var betydligt mera fågelliv med betydligt fler arter än vad jag kunde hitta i Almoåns mynning, som ju är mycket vacker men har en mindre välkomnande miljö för vattenfåglarna än vad som är fallet vid Ormbäcken. Ormbäck är ju ett ganska skyddat område stört bara av få eventuella morgontidiga vandrare på vandringsleden runt Fårnäsuddens stränder.

Däremot är ljusförhållandena bättre att från Almoåmynningen spana över området kring Ormbäckmynningen med en bra tubkikare. Från Almohållet på den södra sidan av Ormbäck har man ju morgonsolen i ryggen och slipper se den besvärande skuggiga sidan av fåglarna.

Vi saknar ett fågeltorn i Almo invid Alvikens strand, som skulle vara ett bra komplement till nuvarande förutsättningar att skåda av fågellivet.

Välkommen lövsångaren

Igår fick jag höra den mer än någon annan fågel jag mest förknippar vid varma sköna sommarförmiddagar. Den var ännu inte i form för någon mer sprudlande sommarglädje än att den fick fram några enstaka försiktiga somriga strofer. Men ändå, den inleder en  härligt vårsångssjungande tid ute i buskarna.

Nu är Ormbäck som bäst. Isen är så där lagomt långt ut så att vattenfåglarna trivs att hålla till där. Samtidigt är det inte så långt bort ut till vattenlinjen mot sjöisen, så att det är bekvämt skådaravstånd med kikaren.

Efter att Lars Matsson hade varit där med en röjsåg och öppnat gluggar i buskaget på Näsbyggesidan av Fårnäsudden är det nu lättare att se ut mot Ormbäcksmynningen från vandringsleden med Alviks by vackert inbjudande i bakgrunden.

Förutom de mängder av änder, svanar och gäss börjar vadarfåglar dyka upp i större antal och artrikedom. Gårdagens fynd var en tidig gluttsnäppa, som jag innan dess hade ett tidigast ankomstdatum noterat den första maj 1958.

Flera överraskningar i Ormbäckens mynning var samtidiga storlom och smålom och en hel flock med storskrakar. Sedan fick jag syn på en and som liknade gräsand men hanen hade ljusare fjäderbeklädnad och vackert blåskimrande hals och huvud.

Återstår att fundera på vilken art jag hade fått in i kikaren.

Rabarber på väg

Varje år då rabarbern börjar spira fascineras jag av de härliga färgerna den visar upp

Så även i år. Det är alldeles brunt och grått på marken efter att snön just har smält bort. Då bryter sig den färgsprakande rabarbern upp  likt svampar som ett förebådande av den spirande framförvarande våren.

I och kring Ormbäck fyller det nu på med olika fågelarter. Den första vadarfågeln är i år som alla andra år skogssnäppan. Den är så typisk i både läte och uppförande, så den kan man inte gärna ta miste på och är en förebådare inför de olika snäpparter som kommer efter och är på väg norrut.

Änderna ökar i antal och arter efterhand som isen smälter bort och ger mera öppna vattenytor. Flera olika arter simmar intill varandra och den senaste iakttagna har blivit några krickor, en ganska liten and som avger ett krickande ljud då den flyger upp.

Johnny fick tillfälle att lyssna till den först ankommande sångarfågeln för några dagar sedan. Det var en gransångare, och andra sångare är nu i släptåg och kommer att låta höra av sig vilken dag som helst.

Det börjar bli livligt ute i naturen, och det är en tid då jag njuter av att få förmånen att vara i Sverige.

Valpen Valli kobrabiten

Den yngsta av våra fem hundar på Mukkunni Hill var Valli.

Under de senaste dagarna har han varit försvunnen från huset. Det kom en kraftig stormvind med intensivt regn och sedan dess har han inte synts till. Vårt tjänstefolk kände nyligen lukten av ruttet kött i vårt djungelområde intill husets baksida, och lukten kom från Vallis döda kropp.

Troligen hade han blivit rädd av ovädret och sökt skydd i djungeln. Där hade han stött på en giftig orm, troligen en kobra, och blivit ihjälbiten. Vi har ganska gott om giftiga ormar kring huset, och Valli var den andra hunden som bitits ihjäl. Däremot har vi varit befriade från incidenter då en människa varit involverad.

Valli hann bli bara fem månader.

Vandringsledens spång snöfri

Snösmältningen gick fort under veckan och vandringsledens spång är nu snöfri. Dock måste man se upp med att plankorna kan vara hala då de är fuktiga efter vintersnön.

Det blev ett hårt avrinningstryck på plankorna, och där plankorna inte blivit fast förankrade uppstod en del oreda. Det återstår lite jobb att få rätsida på plankorna igen. Om två veckor har vi dock en arbetsförmiddag på ledens Almodel och då ska vi åtgärda den biten.

Det går emellertid bra att gå leden om man har rejäla stövlar på sig, och det är meningen att man ska kunna gå torrskodd med vanliga skor efter att marken har torkat ur. Efter kraftiga regn är det dock stövlar som gäller ännu.

Fågellivet kring den längsta spången är mindre intensivt än jag från början har föreställt mig. Enkelbeckasinen trivs alldeles utmärkt och brukar höras under hela våren. Annars är det mest mesar som trivs i de snåriga buskagen.

Fårnäsudden en rogivande idyll

Dagens morgonpromenad gick på Fårnäsudden, som är en naturskön pärla som sticker ut i Alviken och delvis omfamnas av Ormbäckens utlopp. Där har bildats ett kärrliknande deltaområde rikt på kärrväxter och fåglar.

Dessutom följer vandringleden Alviken runt uddens konturer, och det finns fina möjligheter att komma nära de fågelarter som nu flyttar förbi och har en rastplats i området. En medhavd kaffetår står sig bra att avsmaka för vandraren på en liten rastplats med bord och bänkar. Rastplatsen är för tillfället t.o.m. försedd med en liten hög med torr ved att elda med.

I morse var det ett härligt liv på fåglarna som givetvis dominerades av trastarnas intensiva sång och småkvitter. Alla fem trastarna kol-, tal-, dubbel-, rödvinge- och björktrast var i farten med rödvidvingetrasten i klar dominans. Dessutom var förstås bofinken ihärdig med sin härliga upplyftande kvitterstrof.

Bland de mindre sjungande tättingarna var sävsparven ny för året. I  mina anteckningar 1959-1964 noterade jag den första årsiakttagelsen till 9/4 – 18/4, så dess ankomst  i år är några dagar sen. Däremot såg jag för några dagar sedan en liten flock tysta videsparvar som helt ägnade sig åt att äta innan de flög vidare norrut.

Ormbäcken öppnar sig snabbt mer och mer och den gästas nu av många arter. Nytt för året var att bläsanden hade dykt upp men den borde ha varit synlig några dagar innan i Ösundet.

Det är en skön vårtid med snabb avsmältning av vinterns snö, många köldfria mornar och vackra soliga dagar.

Enkelbeckasinen nu kommen är

Idag var det dags att pricka av enkelbeckasinens ankomst.

Den var förväntad och den håller datumet bättre än hur den snörika naturen ser ut. Ankomsten 1956-1964 var mellan 9/4 – 24/4. Idag är det 19 april så den var väl kanske några dagar sen.

Men när enkelbeckasinen väl är här uppfyller den luften med ett välbekant ljud då vingpennorna sätta i vibration då den störtdyker. Artbestämningen är inte att ta fel på. Sedan kunde jag höra de vanliga enkelbeckasinlätena på och över sumpmarkerna i Ormbäckens sumpdelta.

En trevlig och uppiggande fågel att lyssna till!

Majstången i Östra Almo

Förra natten blev vi utan nattfrost förutom ett par nätter i början av månaden, då temperaturen nätt och jämt klättrade upp över nollstrecket. Nu ska vädret visst fortsätta utan frost under en längre tid framöver. Kan det bli tills nästa förvinter månne?

Vi har två majstänger i byn, en i den västra och en i den öster delen. För närvarande har vi bara en eftersom den östra majstången blev nerkörd av en plogbil i slutet av februari. Lyckligtvis föll den så att ingen människa kom till skada och den materiella skadan var obetydlig.

Den gamla majstången hade stått där sedan cirka år 1980, men innan den senaste har det varit flera majstångsgenerationer på samma plats. Förmodligen kommer en ny majstång att sättas upp på samma ställe. För byns majstångsresningar används bara den västra, men den östra stången fyller en funktion som prydnad i Östra Almo.

Sedan får vi leva i en förhoppning att plogbilen framledes nöjer sig med att ploga bort snön.

Första tussilagon

Det har bildats snöfria zoner kring laduväggar och dikeskanter.

Igår såg jag följaktligen mina första tussilagon på en säker växtplats invid en laduvägg på Lera. Det var säkerligen inte de första som iakttagits i Siljansnäs, eftersom det finns mera gynnsamma växtställen på andra platser i den gamla socknens område .

Men de gladde mig med sin närvaro.