Hänt under vecka 630

Under veckan har vi haft fortsatt vackra sköna dagar. Ljuva sommar! Tills igår!

Då genomfördes den årliga Siljansnäsdagen. Det blev kyligare med ett strilande regn och ett rejält åskskyfall. Strömmen bröts på samma sätt som den brukar göra vid sådana åskväder i Indien, och jag kände mig riktigt hemma med den situationen.

I en tidigare blogg skrev jag om en stor lång orm som behagade parkera sig framför vår huvudingång till huset på Mukkunni Hill. Nu skrev Geetha om en kraftig läckert blå skorpion, som satt sig på samma ställe. Vi har inte bara vakthundar och vaktormar. Nu har även skorpioner sällat sig till dessa som ser till att hålla ovälkomna gäster på besök, så att Geetha inte råkar ut för några obehagligheter.

I förrgår var jag med i Manskören och sjöng på MasOllesgården. Det var ett nytt initiativ av Hembygdsföreningen att anordna ett par kvällar med sång och musik i samband med Siljansnäsdagen. Vi var ett tjogtal medverkande, och vi fick ett dussintal åhörare. Mycket trevligt initiativ, men det skulle nog inte skada med mer reklam och uppmärksamhet omkring evenemanget. Och varför inte låta det ingå även i Siljansnäsdagsprogrammet.

Det skulle kunna resultera i en riktig hembygds- och Siljansnäsvecka med mera buller och bång och fler gemensamma initiativ!

Lugnt på bloggen

Under veckan har det varit lugnt på min blogg, och jag har inte skrivit på fem dagar.

Men jag har inte legat på latsidan, då det gäller att tränga in i existerande material om senare delen av 1500-talet och början av 1600-talet i Almo by. Det har varit riktigt spännande att mera noggrant få tillfälle att följa jordeböcker, längder om tionden, kyrkotionden, årlig ränta, mantal och andra ekonomiska redovisningar.

Det är imponerande vilken mängd redovisning som finns bevarad trots förstörelsen av bränder, slarv och mögel.

Under nästa vecka ska jag i mina bloggar ta med något av det jag har forskat fram.

Men i morgon är det söndag, och då ska jag som vanligt skriva lite kortfattat om vad som har hänt under veckan.

Flera kvinnor på 1500-talet

Då jag nu har börjat gå igenom Almos 1500-tal år för år istället för att välja ut ett antal slumpvist utvalda år i skattelängderna kommer nya uppgifter fram.

Den 20de juli bloggade jag om de första kvinnonamnen i byn. Det var änkorna Anna och Marit. Som vi redan vet är det bara som änka ett kvinnonamn dyker upp i dokumenten. Att sedan reda ut vems änka det är har i stort sett varit omöjligt utan att spekulera.

Anna fanns bara omnämnd en gång och det var år 1558. Marit höll sig kvar från 1558 till 1575, vilket var en lång änkeperiod.

1576 kommer en Karin in bland de övriga namnen och är kvar tills 1580. En annan Karin dyker upp 1578 och håller sig kvar till 1590, då även Barbro och Margreta omnämns.

Återstår nu för mig att även gå igenom 1590-talet och dess fortsättning lite noggrannare för att jag ska få veta hur länge dessa två nytillkomna änkor finns omnämnda.

Under 50-årsperioden 1540-1590 har alltså sex kvinnor omnämnts i Almo. Det är Anna, Barbro, Karin (2 gånger), Marit och Margreta.

Vi får se framöver, om jag ska kunna göra vissa gissningar med något antagande om från vilka gårdar de kom.

Hänt under vecka 629

Vi har haft en härlig högsommarvecka. De som varit lediga och kunnat njuta av den är bara att gratulera.

Som pensionär är det bara att vara tacksam över att jag rår min tid själv, vara frisk och kunna njuta av alla väders växlingar. Men visst är det en speciell känsla då vi får uppleva de riktiga högsommardagarna.

Bären på gården har blivit fullmogna, och jag ska i alla fall plocka av mina hallon. I år är det mindre gott om körsbär i mina träd, och jag plockar av det jag får. De övriga bären blir det mest att smaka av.

Det är ganska gott om kantareller och med lite mer regn ska de nog även kunna bli lite större än de nu är. Men eftersom jag gillar att plocka många sorter och blanda, har jag plockat och försett mig med olika kremlor och till och med en ståtlig Karl Johan. Naturens rikedom är skön.

Geetha har just nu ett filminspelningsteam omkring sig nere i vårt hus i Kerala under några dagar. Det är ju många filmer som har spelats in där, och det kommer förfrågningar nu och då, men Geetha har varit restriktiv och bara valt ut de som hon tycker passar in.

Det är onekligen lite stökigt med stora filmteam på ett femtiotal personer omkring sig. Visst inkräktar det på privatlivet, men samtidigt ger det möjlighet att träffa ett antal intressanta personer.

Jag har nu bara fyra veckor kvar av min Sverigevistelse för den här gången. Tiden krymper fort innan avresan, och jag har börjat göra prioriteringar av hur jag ska använda den tid jag har kvar.

Skattedokumenten från 1500-talet

Det är egentligen fascinerande att det går att gå tillbaka till 1500-talet i Almo bys historia.

Och det är inte bara Almo by utan det är alla byar i Leksands socken. Men det är dock bara i Almo som vi har de identifierat personerna i de äldsta dokumenten, så att vi idag vet i vilka gårdar de bodde, och vi kan följa gårdarnas utveckling under en 500-årsperiod. Det är inte i många länder, om ens något land, här i världen vi kan följa en bys utveckling så detaljerat under en så lång tidsperiod.

Först får vi vara tacksamma att det fanns personer i Sverige som tog tag i dokumentationen av befolkningen. De hade sina vägande skäl som gjorde att de fann detta nödvändigt. För myndigheterna gällde det att ha koll på skatteunderlaget, och det har inte gått utan en ordentlig personregistrering. Kyrkan hade sina skäl och kyrkobokföringen startade några decennier efter att protestantismen infördes som statsreligion i landet.

Sedan får vi vara tacksamma för att vi inte har behövt utstå något krig inom de centrala delarna av landet, med den förstörelse det alltid innebär. Dokumentationen har kunnat bevaras. Det som förstört är ett antal bränder och vissa på annat sätt förkomna volymer, men det har hänt bara vissa delar av den omfattande dokumentation som ju finns tillgänglig.

Vi har numera de gamla skattelängderna tillgängliga på Internet. Visserligen måste vi skaffa och betala för en prenumeration på SVAR för att nå åtkomsten, men väl gjort detta kan vi följa dokumentationen, inte årsvis, men dock under de flesta av åren från 1539 till resten av det århundrandet. Man får gå in under ”specialsök” och sedan vidare till ”landskapshandlingar” och vidare under givna årtal fär att se och läsa. Sedan gäller det ju även att kunna läsa de gamla skrivtecknen, vilket inledningsvis är ganska knepigt.

Det är helt fantastiskt att inte behöva åka ner till riksarkivet i Stockholm och beställa fram varje enskild volym, utan det går bra att sitta vid skrivbordet därhemma med datorn, ta fram dokumenten och läsa.

Almos i skrift först omnämnda kvinnonamn

I skattelängden 1558 dyker de två första kvinnonamnen upp i skrift i Almo.

Det är änkan Anna som betalar 1 enhet i skatt, och änkan Marit som betalar ½ enhet. Vilka var då deras makar?

Jag har tidigare preliminärt kommit fram till att båda första gårdsinnehavarna i Almo Per i Pellesgården och Jon i Ollasgården var födda cirka under 1480-talet. Sista gången Jon förekom var i skattelängden 1545, men ingen änka var omnämnd. Om han dog då skulle han ha varit i cirka 60-årsåldern, vilket skulle vara rimligt. Skulle änkan (om en sådan fanns) då kunna vara en av de två änkorna omnämnda 1558? Om det var Anna försvann hon sedan snabbt i längderna.

När Per den förste i Pellegården avled är svårt att säga, eftersom skattelängderna inte talar om när den ena Per försvann ur längderna och när nästa Per kommer in. Det står alltid bara Per Persson oavsett vilken generation det är fråga om under fem generationer. Här kan jag glömma vidare tidsbestämningar utifrån gårdsinnehavaren genom skattelängderna.

Änkan Marit levde kvar i skattelängderna tills inpå 1570-talet. Visst kan det vara Per Persson den förstes hustru, men det kan lika gärna vara hustrun till en av hans söner Per eller Erik eller hustrun till Anders Matsson i Tyskgården.

Hur jag än vänder på namnen i kombination med siffrorna blir det bara lösa spekulationer, och jag får nog slutligen konstatera, att jag ännu inte klarar av att namnge makarna till änkorna Anna och Marit.

Det är i alla fall intressant att få med namnen på två kvinnor som bodde i Almo under 1550-talet.

Stenbernarffuit i Almo

Det är dags för mig att återvända till Ollasgården igen.

Som mina minnestrogna bloggläsare vet, så var det Jon som etablerade gården ungefär vid sekelskiftet mellan 1400-1500-talen som den första gården i Almo. Dock att grannen Pellesgården etablerades ungefärligen samtidigt. Han fick två söner Olof och Lasse, som vi känner till.

Olof var den av bröderna, som fick största delen av arvet. Jag har tolkat det som att det var han som fick ta över gården, och det var ju hans son Lars som i sin tur fick överta den.

Men så står det plötsligt i skattelängden 1558 för årliga räntan att han bor i Stenbernarffuit! Hoppsan, det är ett okänt namn både förr och senare. Vad betyder namnet? Rimligen är efterledet -arffuit samma ord som -arvet, vilket är ett ord som enligt ortsnamnforskarna bildades under sen medeltid, finns enbart i Dalarna och betyder arvegods.

Första stavelsen ”sten” bör rimligen betyda sten, men vad innebär mittenstavelsen ”bern”. Har det något med bärare att göra? Skulle det innebära att Olof ärvt mark med mycket sten som behövde släpas bort för att ge god åkermark? Jag är mycket konfunderad över hur detta ”by”-namn uppstod, att det förkom bara under några få år och vart gården var belägen.

I Östra Almo finns ett gammalt namn Stenbacken som förekommer ännu idag. Finns det något samband? Jag har svårt för att hitta ett sådant.

Namnet Stenbernarvffuit fanns bara kvar fram till skattelängderna 1562-1564, då dess invånare igen noterades under Almo.

Hänt under vecka 628

Det börjar bli bärtider.

Svart- och röda vinbär, krusbär, hallon och körsbär börjar mogna på gården, och i skogen är det stort blåbärsår för den plocksugne. Själv har jag kvar i frysen sedan ifjol, och det blir nog mest att provsmaka årets bär.

Ljudet från de stora flygplanen som flyger över Almo uppe i de högre luftlagren blir allt vanligare. Tidigare var det mest ljudet från flygplan som startade och landade på Siljansnäs flygplats och något enstaka plan till och från Mora flygplats. Numera dominerar suset av de internationellt flygande planen på hög höjd från Gulfländerna och några från Arlanda.

Igår blev jag varse om en stor 787:a Dreamliner från Azerbaijan Airlines som dundrade högt över Almo på väg mot New York från Baku. Onekligen ett udda tillskott av flygplan över byn men nu för tiden knappast speciellt unikt. Jag såg att flygbolaget tar bara 1600 US$ för en enkelbiljett i första klass New York-Baku-Dubai, men då kan det nog inte bli den höga klass man kan förvänta sig i en Dreamliner.

I eftermiddag ska dottern Maina upp i luften. Hon ska prova på att hoppa fallskärm, och det låter nervkittlande. Det är att följa i mammas fotspår. Även hon ansökte som mycket ung, men hon ansågs för lätt med sina 37 kilo i vikt och fick till hennes förtrytelse avslag.

Geetha har i Kerala haft internetproblem under en vecka. De mobila enheterna har problem i samband med omläggningar av systemen, men det ska väl vara övergående. Även i Almo blev det plötsligt problem då en grävskopa råkade klippa av en jordbaserad telefonledning, men här fungerade ju i alla fall det som är mobilt.

Anders Matsson i Tyskgården

Då Anders Matsson kom till byn i mitten av 1500-talet har jag inte lyckats klara ut, om det var han som byggde upp Tyskgården eller om det var BackOskargården han byggde upp.

Det finns ju inga kartor före 1820-talet som kan ge någon ledtråd, och Almo var ju inte uppdelat på Östra och Västra Almo. I skatte- och mantalslängder har det alltid bara stått Almo by.

Om de två bydelarna hade blivit etablerade av folk utifrån hade det varit lätt gjort, att det hade uppstått olika namn för de två bydelarna. Nu blev det inte så. Det kan tyda på att de första invånarna i Östra Almo var ättlingar från de första gårdarna i Västra Almo, som vidareetablerade sig i Östra Almo. Det är ett vagt argument men kanske bör omnämnas.

Den förste nu kände gårdsuppbyggaren i Östra Almo var Anders Halvarsson i BackMatsgården på 1550-talet, och han kom utifrån. Men då har vi gårdarna KarisNybergs som byggdes upp under 1540-talet om länken Lars Persson kan verifieras från Ollasgården och Momatsgården under 1560-talet om Olof Matsson kan verifieras från Ollasgården. Nu tillkommer alltså frågan, om det var utifrånkommande Anders Matsson som etablerade sig i Östra Almo under 1550-talet.

Då vi tittar på storskifteskartan ser det emellertid mycket frestande ut att placera in Anders Matssons nya gård där Tyskgården är inritad. Uppbyggnaden av gården på det stället passar ju tidsmässigt mycket väl in, eftersom tiden för uppbyggnaden av Per-Nilsgården i området är ganska sammanfallande.

Den faktor som talar för att Anders gård byggdes upp i Östra Almo är att hans son Mats bodde i Östra Almo, och följdfrågan blir om det var Anders eller Mats som var gårdens etablerare. Det går inte att utröna, men det är en klart obesvarad fråga.

Med utgångspunkt från ovanstående diskussion kommer jag emellertid i fortsättningen att uttrycka mig, att det var Anders som byggde upp Tyskgården. Sonen Mats byggde upp BackOskargården, och det var hans bror Olof som tog över Tyskgården.

Tills vi kommer på någon faktor som talar för motsatsen!

Vart bodde Anders Matsson?

Då jag kommer till taxeringslängden 1549 för skatt och markgäld i Almo dyker Anders Matsson upp med sitt namn, då han nyetablerar i byn.

Innan dess hade bara folk från de två tidigare gårdarna Ollas och Pelles (Brasar) förekommit i byn. I samma längd finns även nykomlingen Erik Persson med. Han var en ättling från Pellesgården och byggde upp den gård, som skulle bli PerNilsgården (min gård). Mats och Erik byggde alltså upp sina gårdar samtidigt, och namnet Mats blev nyinfört till byn.

Nu ska jag ta fram den kartbild från del av storskifteskartan 1826 som jag använde mig av i min blogg 2015-07-27. Den beskriver den äldsta delen av Almo med dess första gårdar.

Gården med litterabokstav R är Ollasgården, och gården omedelbart väster om den är Pellesgården, där dess bokstav Sa inte är synlig på kartdelen. Gården J är PerNilses och Oa Tyskgården. Den vita fläcken i centrum av de fyra gårdarna är den nuvarande majstångsplatsen i Västra Almo. Gården Ta är den numera försvunna NäsJerkesgården, som byggdes upp av en ättling från Tyskgården.

Efter att Ollas och Pellesgårdarna stod på plats byggdes alltså PerNilsgården upp samtidigt som Anders Matsson under 1540-talet etablerade sig i Almo. Nu är alltså frågan om Anders byggde upp sin gård i Östra, den då helt obebyggda delen av Almo, eller om han var den som byggde upp Tyskgården i Västra Almo?

Jag lär nog fortsätta med en blogg till med den fortsatta analysen om den delikata och mycket intressanta frågan.