Visningsstatistik

Det är idag den sista dagen i augusti månad, och det är dags för lite mera visningsstatistik. Ja, det var i augusti för nio år sedan jag började blogga. Tiden rinner snabbt iväg.

Underligt nog fick jag under den månad som gått den högsta visningsfrekvens jag erhållit under dessa nio år med i genomsnitt 170 visningar om dagen.

Det är betydligt mer än under de högsta visningstalen jag fick under ett par enskilda månader i samband med att jag under 2016 bloggade om Almos äldsta historia, som visade sig vara ett populärt ämnesområde. Det totala antalet visningar för alla mina bloggar tillsammans är nu uppe i 81 400.

Antalet skrivna inlägg under de nio åren har nu kommit upp i 2708. Det är en hel del tankemöda bakom alla dessa inlägg, och det är för mig en helt genuin dagbok. Där finns en källa till kunskap om mig själv med mycket tankar som inte kommer fram i min vanliga dagbok, som jag dagligen fortsatt att skriva parallellt med mitt bloggande.

För att undvika att bloggarna plötsligt skall förfaras har jag digitalt sparat dessa separat, och dessutom skrivit ut dom på papper och satt in i en helt vanlig A4-pärm. Viktigt är emellertid att ha i åtanke, att jag skrivit dessa bloggarna mest för att vara åtkomliga för mig själv men även förhoppningsvis som information för mina efterkommande.

Under tiden delar jag gärna med mig till de som orkar läsa denna självcentrerade information och som lyckas hitta korn av både glädje och kunskap om livet.

Välkommen till fortsatt förhoppningsvis förnöjsam läsning.

Leksand 700 år och Almo 500 år

Igår var jag med Siljansnäs manskör i Leksands Noret och sjöng vid det stora evenemanget Leksand 700 år.

Det 700 år gamla brevet

Visserligen är Leksand äldre än så. Kyrkans ursprung kommer från 1100-talet och innan kyrkan fanns det någon gammal rituell offerplats på det området. Men om det då hette Leksand det kan vi bara spekulera omkring.

Den 29:de augusti år 1318 skrev i alla fall biskopen i Västerås ett brev till de centrala myndigheterna och då nämnde han om ortsnamnet Leksand. Det blev den äldsta bevarade handlingen där Leksand finns omnämnt. Och det är det vi firar nu med buller och bång.

I Almo får vi vänta 21 år till innan vi kan fira 500-årsjubileet av Almos första förekomst i skrift. Den handlingen är den skattehandling från 1539 jag ganska ofta har refererat till i mina bloggar.

Då Almo får fira sitt 500-årsjubileum finns jag säkerligen inte på plats men kanske min dotter, om hon skulle få lust och möjlighet att delta.

Mera om Almos äldsta historia

Den som trodde att Almos äldsta historia är färdigskriven i och med mina tidigare bloggar har fel. Ju mer jag gräver i de äldsta dokumenten desto fler detaljer som påverkar historieskrivningen kommer fram.

Jag har, sedan jag började med beskrivningen av Almos historia, misstänkt att vi i Almo har att finna vår äldsta bakgrund i byn Näsbyggebyn, men jag har tidigare inte haft tillfälle att forska vidare om detta. Antagandet har grundat sig på att:

• Näsbyggebyn är geografiskt den närmaste byn till Almo på den norra sidan av Alviken
• Näsbyggebyn har lämpligare jordbruksmarker som ger bättre skördar än Almo och skulle vara ett mer attraktivt område än markerna kring Almo för de tidigaste bosättarna
• invånarna talar samma dialekt som i Almo till skillnad mot invånarna i grannbyn Alvik på den sydvästra sidan av Alviken
• ytterligare hade jag av flera skäl anledning att misstänka att en ättling till Lundgården (nuvarande Lundins) skulle vara en av de äldsta bosättarna i Almo

Igår satte jag mig ner med Näsbyggebyns äldsta historia för att översiktligt börja försöka reda ut eventuella samband som skulle kunna styrka eller motsäga min hypotes att Almo är yngre än Näsbyggebyn och att Almos första bosättare härstammar därifrån.

Ingen har tidigare ägnat sig åt Näsbyggebyn äldsta historia. Bertil Lundin gjorde under sin levnad ett förnämligt arbete med Näsbyggebyns gårdshistoria ner till mitten av 1600-talet då byn hade cirka 8-12 gårdar, men han trängde inte vidare bakåt i tiden.

Jag började med den äldsta tillgängliga skattelängden 1539, som ju går att finna i riksarkivets rikhaltiga material på Internet. Näsbyggebyn hade då sju skattebönder, och alla sju betalade mer skatt än de två som fanns i Almo på den tiden. Antalet gårdar och skattebaserat underlag pekar på att Näsbyggebyn vid den tidpunkten var en mer etablerad by än Almo och därmed sannolikt en betydligt äldre by.

Sex av de sju skattebönderna i Näsbyggebyn tillhörde samma bondelag (Bondelag 1) medan den sjunde var Olof Jonsson, som tillhörde Bondelag 2. Totalt fanns det då fem bondelag i Näsbygge fjärding.

Den äldsta personen i Lundgården (Näsbyggebyn L4) i Bertil Lundins material är Jon Larsson (1618-1687). Jag hajade till, därför att den av Almos två första nybyggare som betalade mest skatt hette Jon och hans arvtagande son till gården hette Lars Jonsson. Vi vet att namnen i äldre tid ofta följde gården, och detta medföljer och är starka indicier på att nybyggaren Jon i Almo kom från Lundgården i Näsbyggebyn.

Dessutom skulle Jons efternamn mycket väl kunna vara Persson eftersom en Per Jonsson fanns med bland de övriga skattebönderna i Näsbyggebyn. Sonen till arvtagaren Lars Jonsson i Almo fick heta Per vilket följer etablerat mönster, men ytterligare forskning kring detta skulle kunna komma ett steg längre att förstärka givna antaganden.

Dessutom hajade jag till över namnet Olof Jonsson från Näsbyggebyn i andra bondelaget, men här ämnar jag utveckla mina tankegångar vidare i en följande blogg.

Översvämningar i Kerala

I Almo har vi onekligen haft extremtorka under sommaren i likhet med övriga delar av landet.

I Kerala har det varit monsun, och nu är vi i den allra senaste delen av denna, innan det kommer att bli en mer blandad väderlek. Men även i Kerala har vi haft extremväder, och monsunen avslutas nu med rejäla skyfall som inte har upplevts i mannaminne.

Vår bank manager skrev häromdagen följande i ett mejl ”our state is passing through one of the most difficult crisis ever heard or happened in its history, the unprecedented deluge, which engulfed the whole of Kerala”.

Strömmen på Mukkunni Hill har brutits ett par gånger, men annars har vi varit ganska opåverkade. Närmsta väg ner till stan har varit översvämmad så att vanlig trafik inte har varit möjlig. Hade jag varit på Mukkunni Hill under dessa dagar hade jag stannat hemma och fröjdats över de härligt kraftiga varma regnen.

Uppe på Hillen är vi helt opåverkade av översvämningar, men vi kan se ut över landskapet och ana hur vattenströmmarna påverkar de mera lågtboende. Den här gången fick t.o.m. vår Deepu flytta ut ur sitt hus med familj och söka sig till ett annat hus, som är mindre känsligt för de kraftiga regnen.

Även i Kerala kan det ibland bli extremväderlek.

Hjärpe till Gjerss i Almo

Då jag tidigare gick igenom den äldsta kommunionslängden för Almo 16(89)90 – 1695 fanns där en gård som har varit svåridentifierad. Häromdagen tog jag tag i problematiken under några timmar.

Där fanns fem namn som inte förekom i någon annan handling i Almo vare sig före eller efter den tidsperioden, och namnen hängde liksom lite löst i luften. Ett av dessa namn var Lars Matsson Hjärpe, som alltså var soldat i Björkenroten Hjärpe. Jag sökte alltså vidare upp någon i kommunionslängden för Björken med soldatnamnet Hjärpe.

Jag hade tur. Lars Matsson Hjärpe återfanns på Almgården i Björken under året 1690. Där kunde jag dessutom hitta igen två av de övriga fyra namnen i den okända gården i Almo. Det var Mats Andersson och hans hustru Anna Ersdotter, och jag insåg att Almgården var Annas hemgård. Hennes föräldrar  var tydligen allvarligt sjukliga och båda avled under 1691, vilket säkerligen var anledningen till att Mats Andersson behövde lämna gården i Almo med sin familj och återvända till Björken.

Jag visste sedan tidigare att gårdsinnehavaren Ung Olof Persson i Landtyskgården avled 1687. Hans båda söner Olof och Per tog över gården, men Per etablerade sig i en egen gård under 1690-talet.

Nu fick jag verifierat att det var Per Olsson som tog över Mats Anderssons gård som senare fick heta Gjerss. Landtysk och Gjerss är närmaste grannar så det var ganska naturligt. Dessa två gårdar blev de enda gårdarna i Östra Almo som fick ett soldatnamn som gårdsnamn.

Det blev en kort sejour till Almo för familjen Mats Andersson, och det blev anledningen till att den blev så svåridentifierad.

Fäboddagen 2018 blev lyckad

Årets fäboddag i Flenarnas fäbodar blev mycket lyckad!

Fattas bara annat med det fina vädret vi fick. De cirka 120 besökande som tog sig ut i de västra skogarna i Siljansnäs fick god valuta för att de tog sig kragen och åkte ut.

Stina Liljas från ”Leksand 700 år” Fotograf Sven Gräfnings

Fäboddagen ingår som en av de 23 program i sommar som valts ut att representera årets stora besökarsatsning ”Leksand 700 år”. Programvärdinnan Stina Liljas kom själv ut och presenterade vad det innebär. Själv tycker jag att Siljansnäs har skött sig bra genom att av de 23 evenemang som ingår är 10 genomförda i Siljansnäs, att jämföra med bara tre evenemang i centrala Leksand.

Algot och jag har fått rutin på dessa Fäboddagar, och vi vet var ska hämta material till programmen. Det underlättar!

Sången och musiken i år var helt suverän genom Gunnel Hällqvists och Karin Byströms deltagande. Vi som lyssnade kunde njuta i fulla drag, och de gav ett fint komplement till Algots och mitt berättande.

Folk fick både sitta och lyssna, gå en liten exkursionsrunda genom fäbodarna och ställa nyfikna frågor och kommentarer.

En fin dag! Nu ger vi järnet inför nästa års grand final uppe på Leksandsåsen tillsammans med värden Kalle Wall. Det ska bli riktigt roligt.

Fäboddagen 2018 i Flenarna

Nu på lördag, i övermorgon, är det dags för årets fäboddag,. Det är det trettonde fäbodstället som besöks under lika många år. Algot Land och jag började dessa tilldragelser år 2006 i Jordbergs fäbodar, och nästa år blir nog Hjulbäcksåsens fäbodar de sista fäbodarna att besöka i den här programserien.

Lennart Backhans i aktion i Forsen i fjol. Foto Sven Gräfnings

I år är vi i Flenarna. Vädret ser ut att bli bra med lite lägre utetemperaturer än vi har varit vana vid under den sommar vi börjar lämna bakom oss. Algot kommer som vanligt att prata om gårdarnas utveckling utifrån det kartmaterial som finns tillgängligt och nuvarande situation, medan jag koncentrerar mig på den historiska delen av bodarnas utveckling.

De som varvar talen i programmet med sång och musik är i år kantor och min kusin Gunnel Hällqvist och byforskarkollega Karin Byström. Deras röster, musikstil och professionalitet passar alldeles ypperligt in i fäbodmiljön.

Alltså, det är lördag 4 augusti klockan 15.00 i Flenarnas fäbodar som gäller i år.