Första vårfåglarna i Almo blev stare och varfågel

Det var i mitten av februari som jag kom tillbaka från Mukkunni Hill till Almo. Då gick temperaturerna ner till minus 14 grader, och den vinter som rådde var den jag hade förväntat mig och hoppats på. Den gångna vintern hade varit ganska kall i Almo med temperaturer ner till minus 30 grader, så jag uppskattade att jag fick uppleva en släng av vintern då jag kom, medan Almoborna i gemen hade blivit ganska less på kylan.

Geetha är fortfarande kvar i hettan där nere och förblir så en månad till. Där är det något varmare än vanligt med dagliga max-temperaturer på 35-36 plusgrader. I fredags 22 mars fick vi i alla fall det första regnet som ett tecken på att torrtiden börjar lida mot sitt slut och temperaturerna börjar bli drägligare. Det var det första regnet sedan 25 januari, och vi fick alltså en ovanligt kort torrperiod på två månader.

Då Geetha lämnar i mitten av april börjar en regnigare period, då naturen vaknar till liv med grönska och blomning. Det är förargligt, att det samtidigt är den tid som naturen vaknar till liv även i Sverige. Jag skulle nog vilja uppleva en monsunperiod till, innan jag blir för gammal för att resa. Redan nu börjar min kropp känna av påfrestningarna med långa flygresor.

Våren är i alla fall tydligt på väg i Almo. Under dagens eftermiddagspromenad kunde jag iaktta de första vårfåglarnas ankomst. I björkarna utanför Mats Matssons hus i Östra Almo hade några starar helt tyst landat. Strax intill satt en ensam och tyst varfågel i toppen på en björk. Denna tidiga tystlåtna fågel brukar sitta där då den kommer men den sjunger aldrig. Man får vara uppmärksam för att observera den, trots att den alltid sitter i toppen på en björk och spanar.

Den härliga våren är här samtidigt som regnen börjar falla på Mukkunni Hill nere i Sydindien.