Gamla tiders hässjor

Småjordbrukarsamhället försvann i byn för över ett halvt sekel sedan. Förändringen i byn gick mycket snabbt.

Att nu få en bild på hö upplagd på en hässja är en ovanlighet. Att sedan få se betande kor på ängen i bakgrunden är ännu ett snäpp ovanligare.

Just nu kan man se dessa hässjor och kor i Almobyn.

Det gladde mig att se då dessa hässjor sattes upp.

Det är trevligt att vi ännu har två bönder kvar i byn som ser till att hålla fälten öppna, och som ger oss en liten glimt av det som var den egentliga byverksamheten för inte alltför länge sedan.

Gårdsnamnet Smångs 300 år i Almo

Innehållet i den här bloggen bygger på min blogg  om gårdsnamnet Smångs daterad 2016-05-12 . Sedan dess har mera fakta kommit fram, och jag skriver här en helt ny blogg, som mycket väl kan ersätta min blogg från 2016.

Vi har fyra gårdar i Almo där gårdsnamnet Smångs har förekommit plus tillfälligt i ett par relativt nyare gårdar  i norra Västra Almo. Innehavarna är alla ättlingar till Liss Per Persson (1647-1718) i Almo.

Gårdsnamnet ”Smångs” i Siljansnäs finns även i byarna Björken, Backbyn och Hjulbäck, och namnet härstammar sannolikt från Björken. Första omnämnandet i Almo finns i revboken 1734, där gårdsinnehavaren Liss Per Persson (1647-1718) omnämns som Smångs Per Persson. Innan Smångs hade bara gårdsnamnen Stor och Liss/Litzle förekommit i den gården.

Hans första hustru Kerstin Andersdotter (c:a 1640-1671, gift 1666) kom från Smångsgården i Björken och familjen Per Persson tog över hennes gårdsnamn. Hennes far hette Smångs Anders Matsson (född 1612 i Björken, tog sista nattvarden 1693), och trolig farfar var Mats Pedersson i Björken. Smångs är ett av de äldsta gårdsnamnen i Björken.

Enligt Bergfors E.O., 2001 i boken ”Bebyggelsenamnen i Leksands kommun” härrör Smångsnamnet från ett mansnamn som slutar på -s, ex.vis Mats, med efternamnet Magnusson. I ovanstående fall kan denna tolkning inte verifieras, och namnet Magnus förekom inte i Siljansnäs före 1900-talet. Ursprunget till gårdsnamnet Smångs i Siljansnäs är därmed fortfarande okänt.

Gårdsnamnet blev kvar i Smångsgården i Almo ända fram till uppfinnaren, konstnären, möbelsnickaren och entreprenören Smångs Lars Ersson III ensam tragiskt avled utan arvingar år 1924 i Nya Smångsgården, eller vi kanske hellre skulle säga Smångs Lasses.

Karin och Pers son Mats Persson (1689-1744) byggde upp en egen gård intill Gamla Smångsgården, men där dröjde sig Smångsnamnet kvar bara fram till första halvan av 1800-talet innan namnet Mor tillfälligt tog över under en generation och Mor Per Ersson bytte namn till Lindström. Lindströmsgården har sedan dess varit ett gängse namn som Almobor känner igen.

Men Smångs Lars Ersson I hade en dotterson Erik Olsson (född 1811) som hade sex barn av vilka tre byggde upp nya gårdar i norra Västra Almo. Det var Margreta i Berglundsgården, Anna i NisesÖstbergsgården och Anders i Löfbergsgården. Framförallt de två senare, som var granngårdar, kallar vi ibland för de två Smångsgårdarna  i norra Västra Almo, men ingen av de familjerna behöll namnet Smångs.

Smångs Lars Ersson II hade emellertid en dotter Brita (född 1824) som gifte sig med Per Andersson från OlHansgården i Björken. De bosatte sig i Smångsgårdens sub-gård och Per tog över Smångsnamnet som särknamn. Därifrån flyttade de in i OlJonsgården. Pers son Anders tog över och det var hans son Smångs Herman Andersson som ogift bodde kvar på gården tills han avled år 1970 och Smångsnamnet försvann därmed från Almo.

De fyra Smångsgårdarna Gamla Smångs (numera riven), Smångs Lasses (numera obebodd), Lindströms och Hermans (numera Mats Hammarbäck) i centrala Västra Almo med Smångsättlingar ligger alla intill varann vid samma vägstump i Almo. Vid första lämpliga tillfälle, som eventuellt kan uppkomma, borde den vägen därmed byta namn från det ohistoriska namnet Mor Brittas gattu till det mer egentliga namnet Smångsgattu.

Trots en stark släkt, med ättlingar som fortfarande bor kvar i Almo, lyckades inte det 300 år gamla släktnamnet Smångs bli kvar i Almo. Det är numera knappast någon Almobo, som känner till hur stor och inflytelserik den släkten har varit i Almos historia.

Samlarmuseet på Sollerön

Att vara i Dalarna under sommaren visar sig vara ganska intensivt. Detta speciellt då Geetha och jag är här tillsammans, vilket inte var fallet under förra året, då Geetha var kvar i Indien.

Utbudet av aktiviteter och sammandragningar är enormt, och det är bara ett fåtal evenemang som vi hinner med. Med stigande ålder känns det dessutom mest bekvämt att stanna hemma eller umgås med några nära vänner. Det är bara att acceptera att bekvämligheten gör sig påmind.

Det trevliga samlarmuseet på Sollerön kommer att upphöra. I morgon börjar museiföremålen att säljas ut. Mina nära vänner och museumägare Birgitta och Mats Lafvas har efter många överväganden beslutat sig för att avsluta detta kapitel här i livet. Deras barn vill inte ta över, och det är inget som kommunen vurmar för att ta över. Då har det istället blivit ett beslut att göra ett avslut.

Jag var igår över till Birgitta och Mats och pratade om hur de upplever försäljningen, och för dom är det ett nödvändigt beslut som känns in i hjärtat. Jag passade på att gå igenom de religiösa 1800-talsböckerna som samlats i deras fina läsarlokal i den gamla arvegården för att låta de viktigaste av dessa böcker gå till det brandsäkra arkivrummet i gamla missionskyrkan i Siljansnäs. Det är ett antal fina och välbevarade böcker men även äldre nötta böcker, som bara inte får gå till förgängelse.

Det är tidens gång.

Hänt under veckorna 724-726. Till Sverige

Min senaste blogg skrevs 14 juni på Mukkunni Hill i mitten av vecka 724, så välkommen igen efter 2½ veckors uppehåll.

Nästa dag flög Geetha och jag till Stockholm över Doha. Maina och Enver mötte på Arlanda och tog oss över till deras lägenhet under en natt.

Geetha och jag samåkte redan nästa morgon med vänner till Gryt i Östergötland, där vår Vietnamgrupp hade en årlig tvådygnsamling. Det blev två härliga dygn med intressanta aktiviteter i vackert väder, god gemenskap och god mat, och det blev en fin inledning på vår svenska sommarvistelse!

Väl tillbaka till Almo mötte gården med gräs- och häckklippning men även gräsklippning vid fritidsstugan i Alvik för att bli lagom klart till midsommaren.

I år hade jag ingen uppgift i samband med midsommarfirandet i Almo by, och jag kunde i lagom anonymitet stå bland åhörarna och ta in av firandet av den svenska sommarens återkomst. Det är byns största samling under året, och det var onekligen trevligt att igen strosa omkring bland vänner och bekanta.

Det är mycket att ta tag i efter hemkomsten, och det är en av orsakerna till att jag har ägnat bloggningen mindre uppmärksamhet. För Geetha är det en speciell omställning, eftersom hon inte varit i Sverige på nästan två år. Det var i augusti 2015 hon senast lämnade landet.

Nu har vi kommit in i juli månad, och det är en månad kvar till den årliga fäboddagen, som i år kommer att hållas i Forsens fäbodar. Det erfordrar en del förberedelsearbete för Algot Land och mig, som håller i innehållet i programmet. Vi ska se till att det även i år kommer att bli en lyckad dag.