Tornseglaren avslutar fågelvåren

I byn är det nu full fart på de nykomna tornseglarna, som ju förr kallades tornsvalor.

Dessa fåglar brukar få avsluta ankomsten av vårfåglarna. Under 1956-1961 anlände den till Almo under 19de till 22dra maj, så även i år har den prickat in tidpunkten väl.

Nu följer det stora nöjet att  vara ute och lyssna till de olika fågelstämmorna innan de är klara med sin bosättning, samtidigt som vi kan få njuta av ögonfröjden från alla försommarblommor på marken, på buskarna och i träden.

Det fantastiska försommarvädret består och det är onekligen en skön tid av året.

Fågelmorgon på Storön

Den livliga fågelklubben i Leksand har i mitten av maj under flera år anordnat en fågelskådarmorgon under rubriken ”Fågelmorgon på Storön” på den sträckan av vandringsleden ”Alviken runt” som går rakt genom Storön öster om Alviken.

Vi var ett tiotal personer från Malung till Rättvik som samlades i det strålande vackra försommarvädret vid Storöns brofäste, och en av de första fåglarna vi kunde lyssna till var rosenfinken som i dagarna just hade anlänt. Intresset från Siljansnäsbor var magert med bara en deltagande person från Alvik och ett par från Gassarvet förutom exkursionsledaren Conny Land och jag själv.

Till min förvåning hördes den ganska allmänt runtom ön. Då jag studerade fågellivet under 1950- till 1960-talen fanns rosenfinken ännu inte i faunan i Siljansnäs, och den fågelarten har verkligen spritt sig under de senaste femtio åren. Den anländer ganska sent på året, och den brukar visst uppenbara sig vid den tid då körsbärsträden blommar, vilket har varit fallet under den gångna veckan.

Det var ett ljudande fågelliv under morgonen eftersom de flesta sångarna har kommit, och Storön med dess naturvårdsområde är ett för ändamålet utmärkt besöksområde.

Deltagarna kunde under den korta vandringen få se och lyssna till närmare ett fyrtiotal fågelarter. Trevligt då att fyra av dessa var rovfåglar.

Jag föreslog att nästa år gå hela den sju kilometer långa sträckan runt Alviken. Då skulle utbytet bli större och artantalet betydligt högre eftersom naturen är behagligt variationsrik kring den leden.

Underhåll av vandringsleden

Under några förmiddagstimmar den första lördagen efter första maj varje år har några av oss här i byn under nästan ett 1½ decennium ägnat oss åt att underhålla Almos del av den sju kilometer långa leden ”Alviken runt”.

Leden går genom vackra strövområden, och det är ett tacksamt jobb att se till att den biten av leden genom Almos marker är vandringsbar under sommarhalvåret. Det erfordras ett visst mått av underhåll varje år för att det ska fungera, speciellt den 200 meter långa spången genom Ormbäcksträsket.

Även i år var det drygt tio personer som ställde upp, men då oljade Börje Sernfält vandringsledsbron över Almoån vid ett separat tillfälle och Mats Matsson tar ett extra ryck med övrigt brounderhåll om någon vecka. Glädjande var dessutom att vi hade fyra kvinnor som ställde upp, och vi kan se att ledunderhållet inte är bara ett mansjobb.

Det var en varm skön vårdag. Lövsångare, bofinkar och svartvit flugsnappare sjöng behagligt omkring oss, och inne i byn hade massor av svalor dykt upp. En svala brukar ge många svalor under den här årstiden.

Fiske på Olsnäsviken

Ifjol blev det inte av med någon fisketur, men idag åkte vi ut och drog upp de sex nät som vi lade ut igår

Ingen större fiskelycka men Sigge, Geetha och jag kände oss nöjda med fin tur i vackert väder. En 50 cm gädda och en större abborre hade fastnat i ett av de stormaskiga näten, och det blev mört och abborre av lite mindre storlek i det enda nätet med något mindre maskor. Det blev förstås färsk abborre till lunch idag. En härligt god fisk!

Johnny rapporterade just att ladusvalan hade visat upp sig idag. Sextio år sedan hade jag ett tidigaste ankomstdatum 5 maj, så det är just nu vi kan förvänta oss dess ankomst.

Alviken sköljde för några dagar sedan och på dess stränder finns nu mycket strandfågel med många snäpparter.

Det är en skön vårtid.

Sju nya valpar på Mukkunni Hill

Våra hundar på Mukkunni Hill är produktiva. Nu fick vi två nya kullar med sammanlagt sju valpar inom ett par dagar.

Meenus valpar.  Foto Sreejith

Meenu nedkom med tre vita och en svart valp, och den bara 15 månader gamla Theni nedkom med två vita och en brun valp.

Det kommer att bli ett rejält hundliv uppe på Hillen.

Valborgsmässoafton

Igår var det valborgsmässoafton med de traditioner som följer. Manskör invid en tänd majbrasa är en av de förekommande traditionerna, åtminstone på de ställen där en manskör kan finnas inom räckhåll.

I Siljansnäs har vi en manskör, och med lite förstärkning av mansstämmorna från Leksands och Djura kyrkokörer var vi 24 slipade mansröster som gemensamt kunde sjunga invid majbrasan intill hembygdsgårdarna i Leksand. Jag var förstås med och fyllde ut i andrabasstämman, och det härligt att sjunga manskör då vi är så pass många mannar som deltar.

Det blev en fin kväll. Lite kall, lite blåsig visserligen, men det är roligt att vara med i dessa årliga traditioner.

Även uppe på Björkberget i Siljansnäs fanns en majbrasa. Där sjöng Siljansnäs hembygds- och kyrkokör, men jag föredrog att åka direkt hem till Almo efter firandet av vårens ankomst i Leksand.

Det har nu gått sex år sedan vi anordnade en majbrasekväll i Almo by. Sista gången det hände var tillsammans med grannbyn Alvik på åkrarna utanför gamla Almo skola under sista april år 2011. Tidigare har elden brunnit på  flera ställen i byn, och jag kommer ihåg från min tonårstid på 1950-talet eldarna som brann på åkrarna intill byvägen mellan Västra och Östra Almo.

Det är i nuvarande läge svårt att föreställa sig att vi återupptar den traditionen i byn igen.