Maina och Enver avrest

Vår dotter Maina och hennes Enver är nu tillbaka till Stockholm efter deras lyckade 10-dagarsbesök till Kerala.

Kring middagsbordet på Mukkunni Hill

De lämnar en saknad, samtidigt som det känns skönt att få återkomma till vår egen vardagslunk igen.

Då de skrev ut sina boardingcard upptäckte vi, att de blivit inbokade på en flight till Stockholm som avgick cirka sju timmar senare än den flight de hade köpt biljetter till. Qatar Airlines hade ändrat avgångstiden till 15 minuter senare, och det bedömdes då att Maina och Enver inte skulle hinna med den tidigare flighten från Doha.

Konstigt uppförande av flygbolaget att göra en sådan förändring utan att underrätta med något slags meddelande. De fick i alla fall ett fint hotellrum till förfogande i Doha under dagen som kompensation för eventuella olägenheter.

Uppklädda inför Tajlunchen ute på västra terrassen på Mukkunni Hill med Mainaträdets nyutslagna lövverk som bakgrund

Dagen innan deras avresa hade vi alla fyra en bättre lunch på Taj nere i stan, som samtidigt fick vara en födelsedagsmiddag för Geetha, som fyllde 60 år igår.

Mycket gott och mycket trevligt, och det återuppväckte nostalgiska minnen hos Maina.

Hänt under vecka 647 på Mukkunni Hill

Under hela veckan har vi haft förmånen att ha dottern Maina med sambo Enver på besök.

Det har varit intressanta dagar tillsammans eftersom det är första gången vi har setts tillsammans alla fyra. Maina och Enver har dessutom givetvis hunnit med att se lite av södra delen av Kerala.

Det har varit standardtipsen som gällt vilket innebär husbåtsnatt, Cochin, Kovalam och Varkala. Istället för upp till bergen kring Thekkady och Munnar blev det en dagstur upp till Ponmudi Hill Resort.

Efter den 23 mm inledande regnskuren under deras ankomstdag har det blivit bara ytterligare sex mm lätt regn, och den torra väderleken har satt in. Det innebär bara 54 mm regn under november månad, vilket är ett rekordlågt. I december kommer det bara att bli några få spridda skurar.

Tidigt i morgon bitti flyger Maina och Enver tillbaka till Stockholm efter sköna dagar här nere, medan jag blir kvar här på Mukkunni Hill nästan ett par månader till.

Hänt under vecka 646 på Mukkunni Hill – Maina och Enver

Dottern Maina med sambo Enver anlände tidigt i förrgår morse. Det är Envers första besök till Indien.

Samma dag fick de känna på en tropiskt intensiv regnskur under en halvtimme, då vi fick ett välkommet 23 mm regn.

Igår blev det ett besök på Kovalam beach, och idag åker vi alla fyra upp till Alappuzha för att ha en båt ute på backwaters under ett dygn. Sedan fortsätter vi med Cochin och Varkala, innan vi återvänder till Mukkunni Hill.

Det innebär att jag under deras vistelse inte kommer att ägna mycket tid till mina bloggar om Almos historia. De som följer denna min bloggserie får ge sig till tåls med en veckas uppehåll, innan jag är tillbaka med fortsättningen av 1600-talets slut.

Almos historia Del 33 – 1600-talets slut – JonsPellesgården

Tidigare trodde jag att min Almoforskning lyckats fastställa att JonsPellesgården byggdes upp av en ättling från MoenHermangården. Fortfarande håller jag mig till den teorin, men det är tydligt att det inte alls är så rätlinjigt som jag först trodde.

Första generationens grundare av JonsPellesgården var Per Persson III (1634 – 1691) från MoenHermangården. Hans äldre bror OlofJons Mats Persson, född 1629, tog över fädernegården medan Per skapade sin egen. Så långt var det klart.

Fadern var OlofJons Per Persson (II), född cirka år 1600 och rotebonde för rote Landtysk, och även hans fader hette OlofJons Per Persson (I) född på cirka 1560-talet. Per Persson I var andra generation i gården. Första generationen i MoenHermans var Olof Jons Per Olsson, och då ser vi att gårdsnamnet OlofJons i Almo härstammar från Per Olssons far Olof och farfar Jon från Momatsgården.

Nu stötte min version på komplikationer om grundandet av JonsPellesgården, eftersom jag i mantalslängderna fick se att Per Persson (III) flyttade in cirka 1676 från Backbyn och inte från MoenHermans som jag hade trott.

Nu kryper det fram att även hans bror Mats bodde i Backbyn innan han kom till Almo och att deras far i Backbyn hette Per Larsson. Skulle det inte kunna vara så att Per Persson II avled på ett tidigt stadium och hans hustru gifte om sig till Per Larsson i Backbyn. Då skulle Per Larsson vara Mats och Pers svärfar, och det kan mycket väl stämma med vad jag redan vet.

Min nya teori är följande, och jag kommer att hålla mig till den, tills jag stöter på mera fakta som tyder på nödvändiga ändringar:

• OlofJons Per Persson II övertog MoenHermansgården från sin fader OlofJons Per Persson I, som i sin tur övertog gården från sin far OlofJons Per Olsson, som var gårdens grundare.
• PPII avled tidigt och hans hustru gifte om sig med Per Larsson i Backbyn och hon tog då sina två söner Mats och Per med sig
• Mats Persson ärvde gården 1664 efter sin svärfar men flyttade 1668 tillbaka till den vakanta fädernegården i Almo
• PPIII tog över svärfars gård efter Mats men flyttade 1676 även han till Almo efter att han byggt upp en helt ny gård som direkt granne till sin bror Mats.

Det var den gård som blev JonsPellesgården, och som fick det första gårdsnamnet Store.

Nu får vi se hur länge min nya teori håller.

PPIII:s son blev PPIV och hans son, som grundade BackPellasgården i Östra Almo, blev i sin tur Per Persson den femte i OlofJonsklanen.

Det är inte lätt att hålla reda på alla med det då så oerhört populära namnet Per Persson i Almo. Det är ständigt ett pussel att försöka lista ut i vilken gård en Per Persson hör hemma.

Strålande morgon

När morgondimmade lättade nu under sen morgon visade det sig att vi har en strålande morgon.

Från klipphällan utanför huset ser vi gnistrande klart både havet i väster och bergen i öster. Det efter tung dagg i vegetationen med 90% fuktighet i luften. Det är ovanligt!

Inte en vindpust, men med 25 grader i luften behöver vi inte heller någon vind. Annorlunda blir det i eftermiddag, om vi då fortfarande har varken moln eller vind.

Igår fick vi en millimeter uppfriskande regn. Annars har det inte kommit något alls under de senaste 10 dagarna och det är inte heller något i sikte i niodygnsprognosen förutom kanske på måndag.

 

Det ser hotfullt ut för Kerala, som måste få mera regn.

Almos historia Del 32 – 1600-talets slut – Förtroendeuppdrag

Från det att förtroendeuppdragen som nämndeman i häradsrätten och kyrkvärd i kyrkan under tidigare 1600-tal gått till Almgårdarna i Östra Almo började under slutet av 1600-talen även Västra Almo att få viss tilldelning.

Den förste var Store Per Persson I (1634-1691) i JonsPellesgården, som blivit utnämnd till revningsman att delta i en 10-mannagrupp sammansatt av representanter från Björken, Almo, Laknäs , Plintsberg, Västanvik, Djura, Västanfors, Mjälgen och två andra i dokumentet oläsbara byar. Resultatet av den revning de deltog i resulterade i det viktiga revningsdokumentet 1734.

Nästa stora revning var storskiftet 1826 och sedan följde laga skiftet 1974. Av myndigheterna genomförda förändringar i den privata markägarstrukturen har alltid blivit mycket debatterade, vilket vi i modern tid mycket väl känner till från laga skiftet. Att skiftningen av marken inte var lätt visar även följande tingsrättsfall från 16 december 1689:

”Nämndemannen Per Persson på Björken besvärade sig över Göran Karlsson på Mon för otidighet som han har … emot honom samt de andra revningsmännen när de höllo på att förrätta den sista knektreven i sommars skällande denne för tjuver och skälmer och att han skall låt hänga dem med fötterna opp och huvudet ner … ett sådant ofog”.

Efter Per Persson I i JonsPellesgården tog sonen Per Persson II (1672-1750) över gården. Han gick i sin faders fotspår och blev en livligt engagerad man. Han var nämndeman under 18 år, sexman 26 år och dessutom tunnlagskarl.

• Som nämndeman ersatte han Lars Matsson i Kyrkvärdsgården i Almgårdarna
• Som sexman var han den förste från Almo med det uppdraget
• Som tunnlagskarl var han kronans lokala representant för uppbörd av skatt på kollektiva leveranser av ved och kol. Innan Store Per Persson i JonsPellesgården fick den sysslan hade dock Back Per Persson från BackPersgården i Östra Almo under cirka 1690-talet varit tunnlagskarl under åtta år.

Den nyuppförda JonsPellesgården hade från början blivit en uppmärksammad gård i Almo.

Tre generationer senare fanns även byns fjärde skolmästare i gården.

Hänt under vecka 645 på Mukkunni Hill

De förväntade uppfriskande eftermiddagsskurarna under veckan försvann i intet. Det blev inte den minsta lilla millimetern.

Det går trögt för regnen. Hittills har det bestått av ett tjockt dis varje morgon, och vi har fått bara 24 mm regn under november. Det är alldeles för lite. Nu har vi bara tre veckor kvar tills den långa kvävande och krävande torrperioden sätter in, och då bör vi ha vattentankarna på Mukkunni Hill fulla. Väderleksutsikterna är skurar under de närmaste dagarna och sedan en torr andra halva av veckan. Vi får se den här gången.

Efter renoveringen av badrummet i Mainas rum med ny dusch, toalettstol, rörledningar och golv har vi under veckan koncentererat oss mera på rengöring och målning av de övre verandorna och i atriumet. Även uppfartsvägen har fått sig en mindre uppsnyggning.

Geetha och jag har slutligen upptäckt vilken skön duschplats den övre västra verandan är. Vattenkärlet värmer upp vattnet till över kroppstemperatur under dagen, och sedan kan vi skopa över oss det behagliga vattnet och samtidigt njuta av naturen och utsikten omkring oss. Insyn, nej det behöver vi inte alls bekymra oss om.

I söndags eftermiddag kom ett gäng ungdomar från den lokala pingstkyrkan med pastorn i spetsen och samlade brännved efter vår akaciaavverkning. Veden används sedan till att koka två hundra portioner mat som distribueras till fattiga och undernärda varje söndag.

En morgon under veckan vaknade vi upp till nyheten att 500- och 1000-rupiesedlarna inte längre är giltiga som betalningsmedel. Vi hade tur med få kontanter hemma, men för andra var det en riktig kalldusch. Nu är nya 1000- och 2000-rupiesedlar på gång.

Efter att ha ägnat en del tid åt NäsJerkesgården under 1600-talet i domböckerna har jag den här veckan ägnat mera tid åt detaljstudier av Almos första kommunionslängd 1689-1695. Ytterligare ny intressant information kommer fram efter att tidigare mest ha skummat innehållet.

Ju mera bakgrundskunskap jag besitter, desto mera information öppnar sig vid noggrannare granskningar. Delar av detta kommer fram i mina fortsatta bloggar om Almos historia.

Tidig fredag morgon kommer Maina och Enver. Det blir en omvälvande omväxling till snön i Stockholm för dom och för oss att ha flera i huset.

Almos historia Del 31 – 1690-talet

I min bloggserie om Almos historia har jag nu kommit fram till slutet av 1600-talet.

Nu börjar det gå lättare att forska om vem som bodde i de olika gårdarna

• Den första ”riktiga” husförhörslängden började i Almo år 1690
• Den första kommunionslängden 1689-1695 för Almo finns tillgänglig på Internet i kyrkboken DII:1
• Mantalslängderna fortsätter att fungera som en god informationskälla
• De allra första namnen med ibland rudimentär personaliainformation kan utläsas i dödboken med början år 1668. Dessutom finns faktiskt en vigselbok för åren 1668-1671, som ger lite ytterligare information
• I jordeboken 1684 hittar jag de aktuella namnen på vem som är gårdsinnehavare i olika gårdar tillsammans med namnen på de gårdsinnehavare som fick sina första jordtal registrerade för ofta flera decennier innan

Tyvärr slutade Kurt sitt fina arbete med Leksands häradsrätts domböcker vid år 1691. Det vore tacknämligt om någon kunde ta vid där Kurt Persson slutade, eftersom dessa böcker ger så mycket mer information om det dagliga livet i bygden än vad andra dokument kan ge. Tack i alla fall Kurt, för att jag med din hjälp fick titta in i 1600-talets domstolsfall och utslag.

Under 1690-talet fick vi i byn ett tillskott av de tre gårdarna Morgården och Landtyskgården uppe på Backen i Östra Almo och RisJonesgården i Västra Almo.

Morgården har sitt ursprung från BackOskargården eller om det ska vara tvärtom.  BackOskars  hette nämligen Mor från början, och det är fortfarande inte till 100% klart vilken av det två gårdarna som är äldst.

Landtyskgården har sitt ursprung från Gjerssgården och det var mycket soldater i och vid dessa gårdar. Fortfarande misstänker jag att gårdsplatsen för Landtysks är ännu äldre, och att den gården fungerade redan tidigare som en soldatgård, där soldater reste in och ut mellan varven, då de var ute och krigade. Men det återstår ännu att kunna få dess existens verifierad.

RisJonesgården är den andra gården av tre Risgårdar på rad längs Nygårdsgattu. Den första var RisSandbergs, som grundades redan under det första decennier av 1600-talet.

I och med tillskottet av dessa tre gårdar har nu Almo by 26 gårdar varav 11 i Östra och 15 i Västra Almo. Om vi antar ett genomsnitt av sju personer per gård skulle det innebära en befolkning på 180 personer, vilket innebär att Almo var den största av de byar som fanns inom nuvarande Siljansnäs geografiska område, och om vi räknar Västra och Östra Björken var för sig, som man då gjorde.

Vid slutet av 1500-talet fanns det nio gårdar i Almo. Under 1600-talet tillkom 17 gårdar, av vilka nio grundades under de fyra sista decennierna av det seklet.

Under nästkommande två decennier tillkom ingen gård. Det var köld, fattigdom, krig, pest och elände.

Men det återkommer jag till i kommande bloggar.

Almos historia Del 30 – NäsJerkesgården efter Anna Larsdotter

Första epoken i NäsJerkesgården blev kort med bara två generationer gårdsfolk, som var gårdsgrundaren Hans Lars Andersson, född 1610-talet, med familj och hans dotter Anna med sin make Johan Persson.

Ingen ättling från gården blev kvar i Almo och förmodligen fick de överhuvudtaget inga ättlingar. Efter gårdens två första generationer finns inga spår efter Anna efter att hon drog till Rumbolandet. De ägor paret hade ärvt blev delvis eller helt utförsålda. Gården fick stå tom under ett halvt sekel från 1680-talet till 1730-talet.

Eller den kanske inte var helt tom under tiden. Jag misstänker att det fanns en eller flera soldatfamiljer som huserade där under den aktuella tidsperioden, och det finns flera soldatnamn som passerar förbi i Almo. Vi vet inte ju inte i vilka gårdar dessa bodde, men vi vet däremot att omsättningen på soldater var ganska stor under de åren.

Vid revningen 1734 finns ingen ägare till gården uppgiven, men vid värderingen 1746 hade en nyinflyttad soldat i rote Gothe i Majorens kompani blivit ny gårdsägare. Det var den mycket unge Mats Andersson Gothe från Sundsnäs med hustru Margeta Andersdotter från Backgården i Björken som just köpt gården. Vid värderingstillfället var han bara 23 år gammal.

Om Mats står det i soldatrullorna ”Född omkring 1723 i Dalarna, insattes i roten 7 februari 1743 och kasserades vid mönstringen 1757 p.g.a. bråck (”har Bråk casseras”). Han gifte sig med pigan Margeta Andersdotter i Björken i nuvarande Siljansnäs. Noterades 1743: ”Recreuten synes wäl något späd men doch lång till växten”.

Mats son blev soldat i rote Rut, och i sin tur blev två av hans söner soldater i rotarna Stark och Snickare/Skräck, och det blev svårt att hålla ihop gårdens fortbestånd. Det som återstod av gården revs slutligen på 1940-talet.

NäsJerkesgården fick alltid tillhöra den fattigare delen av gårdarna i Almo.

Almos historia Del 29 – Anna Larsdotter i NäsJerkesgården Utflyttning

Anna Larsdotter, född cirka under 1630-talet i NäsJerkesgården, var vid mökränkningen i tjugoårsåldern.

Det hade nu hunnit gå 29 år sedan dess, och hon hade kommit upp i 50-årsåldern. Hon var änka efter att maken Johan Persson avlidit och hon hade flyttat från Almo ner till slättlandsområdena i Västmanland-Uppland, det s.k. ”Rumbolandet”. Men innan den flytten hade det hänt en del.

Tio år efter att mökränkningsfallet avgjordes i tinget började Anna och Johan att sälja av sina jordegendomar. Det började med att Johan sålde av ett innehav till Olof Andersson i BackOllesgården, som även köpte jord i Backbyn och Näsbyggebyn av Erik Persson från Backbyn. I domboken stod det ”1667-12-14  Opbud 1 g … som Olof Andersson i Almo har köpt av Erik Persson på Backan på Nääs … nock jord i Näsbyggebyn … Johan Persson i Almo”.

Opbud är ett snarlikt ord till påbud och innebär närmast att en person har lagt ett bud på något till försäljning. Vid jordförsäljningarna på 1600-talet informerades tinget som gick ut till allmänheten om ett opbud. En eller ett par år senare så köpet blivit avklarat informerade tinget om fasta på köpet.

Vid samma ting antecknades att  Pelle Persson i Almo köpt ett änge i Bäckänget av Johan. ”1667-12-14 Opbud ett änge Bäcken? b:t, som Pelle Persson i Almo har köpt av Johan Persson i Almo …”

Två år senare blev rättsfallstexten lite svårförståelig. Vad jag förstår hade Annas fader Lars Andersson sålt jord som nu Johan lyckades få tillbaka? ”1669-12-20 Johan Persson i Almo inbördade … jord i Almo som Anders Matsson i Almo av Lars Andersson i Almo … till Erik Matsson på Björken …”

Johan började få dåligt med pengar, och han hade tidigare till Olof Andersson i BackOllasgården pantsatt jord som Olof nu fick överta. ”1669-12-20   Olof Andersson i Almo  beviljades fasta … jord i Näsbyggebyn som Johan Persson i Almo till honom har pantsatt …”

Ett par år senare sålde Johan av mera jord, nu till Per Persson i Almo. ”1671-02-07  Per Persson i Almo fick fasta … han av Johan Persson i Almo …”

Johans namn försvinner och han avled troligen under något av åren 1671 till 1673. Nu var det hustrun Anna som fick överta jordförsäljningsaktiviteterna. Per Andersson i Almo passade på att köpa 2 snesland åkermark i Norråkren vilket Anders Hansson i Tyskgården i Almo överklagade och ville att köpet skulle återgå.

Vad hade han med det köpet att göra? Var det i all välvilja som närmaste granne eller var han kanske även spekulant på den åkerlappen? ”1672-12-14 Opbud 1 g … jord i Fredagsåkern belägen, som Per Andersson i Almo har köpt av Olof Andersson i Västannor … Nock … åker … som Per har köpt av h. Anna Larsdotter i Almo … i Norråkren. På de 2 snesl i Norråkren klandrade Anders Hansson i Almo och vill dem inbörda”.

Det gick ett år till och Johan förekommer med sitt namn för sista gången i samband med en åkerförsäljning. Nu gällde det en ny försäljning av en åkerteg i Näsbyggebyn till Olof Andersson på BackOllasgården. Eller kanske det har kommit en namne Johan Persson från Näsbyggebyn in i bilden? ”1673-12-06 Opbud 1 g … snesl. åker i Väståker och Sandåker uti Näsbyggebyn som Olof Andersson i Almo har köpt av Per Persson och Johan Persson i Näsbyggebyn …”

Det var sista gången Johan förekommer med sitt namn i samband med åkerförsäljningar.

Året därpå hade Per Persson i Almo köpt mera jord av Anna. ”1674-12-16  Per Persson i Almo fick fasta … som han av Olof Andersson i Västan…? köpt har … item köpt av h. Anna Larsdotter i Almo …”.

Det sista vi hör av Anna är att hon som änka flyttat till Rumbolandet. Det var 1686, då Pelle Persson i Smångsgården förfrågade sig över Erik Perssons i HansOllasgården jordköp av Anna, vilket jag redogjorde för i en tidigare blogg.