Jones Erik Danielsson

Min specialstudie i förrgår av Jones Erik Danielsson, som jag skrev om igår föranleddes av att en släktforskare hade skrivit följande om honom.

Erik Danielsson föddes i Siljansnäs som son till Daniel Ersson och Anna Andersdotter i Almo nr 26. Fadern dog tidigt och modern gifte om sig med Ris Lars Ersson i Almo ne 30, senare 29. Erik gifter sig med Karin Ersdotter och paret flyttar 1878 till Almo nr 20. Karin dör samma år, och Erik gifter 1980 om sig med Storpers Brita Ersdotter. Paret bor från 1880 i Almo nr 25, en kort tid under 1886 i Almo nr 23 och sedan i Almo 19.

Var det någon som hängde med i nummersvängarna och fick ett grepp om mellan vilka gårdar Erik flyttade. Jämför gärna den skrivningen med min tolkning igår, och det är lätt att inse, att det kan vara svårt att hitta i kyrkböckerna, om man inte har gårdsnummerserierna klara för sig.

Gårdsnummerserierna är nu i stort sett klara för Almo by. Nu återstår att även göra ett liknande jobb för andra byar i Siljansnäs, och att få dom publicerade på lämpligt sätt. så att det kan bli till ett praktiskt verktyg även för andra släktforskare, som vill jobba lite mera seriöst än att bara hitta igen ett intetsägande gårdsnummer.

Prästens dilemma

I släktforskningen har vi mycket god hjälp av att gårdarna fått ett nummer, och genom numren kan vi geografiskt följa, hur folk har flyttat mellan gårdar. Vår gårdsnumrering i Almo börjar med att lantmätarna påbörjade en nummerserie i revboken 1746. Sedan dess har samma nummerserie följts i prästernas husförslängder ända fram till att Siljansnäs bildade egen församling 1875 och lämnade Leksands församling.

Då började det bli krångligt, eftersom inga nya gårdsnummer tillkom, och en ny gård skulle alltså tillhöra ett tidigare gårdsnummer. Igår satte jag mig ner och utredde Jones Erik Danielssons förflyttningar i verkligheten och i husförhörslängderna.

Erik föddes i Storpersgården av föräldrarna Daniel från Pellasgården nr 26 och Anna från Storpersgården nr 27. Fadern dog och Anna gifte om sig till Risgården 30, där Erik växte upp. I vuxen ålder gifte han sig med Carin i Skommargården 32, och det unga paret beslöt sig för att bygga en ny gård på Skommargårdens mark. Emellertid Carin dog innan de fick gården klar, och Erik gifte om sig med Britta från Storpersgården, och det nya paret flyttade in på den nya Jonesgården.

Nu blev det prästens dilemma vilket gårdsnummer den nya gården skulle tillhöra. Siljansnäs första präst Erik Holmgren tyckte i det första husförhöret, att den skulle få samma nummer som Eriks födelsegård . I det andra husförhöret började den nya prästen Johan Gabrielsson fundera, och han kom till slutsatsen att Jonesgården borde ha samma nummer som Skommargården eftersom marken kom därifrån. I det tredje husförhöret var det prästen Olof Öströms bekymmer, och han tyckte att gården skulle ha samma gårdsnummer som den gård Eriks fader bodde på.

Samma Jonesgård fick alltså gårdsnummer 25, 23 eller 19 beroende på vilken präst skrev dit gårdsnumret. Dessa gårdar hade tidigare numren 27, 32 och 26. Ibland är det inte lätt att vara släktforskare.

Hjortronplock

Det ska bli ordentligt med regn. Nu på morgonen har det börjat, och åskan mullrar omkring mig. Regnet kommer att behövas för att få fart på svamptillgången. Det har varit lite magert hitintills även om kantarellerna stadigvarande sticker upp ur marken.

Geetha och jag var ute och letade hjortron på min mors hjortronställen på myrmarkerna kring Långsbergs fäbodar. Visserligen knallade vi omkring bara under en timme, men efter att ha fått ihop bara en deciliter gav vi upp och inväntar ett annat år.

Bildspel om Olsnäs fäbodar

Var igår kväll till Olsnäsgården och tittade på Sven Gräfnings senaste bildspel, vilket handlar om Olsnäs fäbodar.

Lokalen blev i det närmaste fullsatt, och besökande fick god valuta för sitt deltagande. Sven är oerhört skicklig att göra fina bildspel av egentagna fotografier i kombination med vacker musik. Med det här bildspelet har han nog överträffat sig själv.

Samtidigt gav gruppen som håller på med färdigställandet av boken ”Olsnäs förr och nu” en snabb redogörelse, om vad boken kommer att innehålla.

Karin Byström och Inga gav en utomordentligt belysande presentation om det historiska materialet om fäboden. De har lyckats med en unik forskning med utgångspunkt från fäbodinventeringen år 1664, och de har lyckats med att koppla ihop det komplicerade nät av släktband som uppstått genom åren, om de som ägt och levt i fäboden från den tiden till hur fäboden ser ut idag. Mig veterligen har ingen liknande fäbodforskning i Sverige kommit så långt i sina resultat. Olsnäs fäbodar har blivit ett unikum.

Nu väntar vi med spänning på utgivningen av boken, där vi bland annat kommer att få ta del av det presenterade av materialet, förhoppningsvis redan under nästa år.

Manskören

Visst är det roligt att sjunga. Speciellt i manskör. Speciellt inför en spännande resa.

Det märks på övningarna nu, att avresedatum till Frankrike om två veckor börjar närmar sig. Det blir mera mangranna och mer seriösa övningar. Var och en vill ju kunna klara sin stämma. Vi vill ju att det ska låta bra.

Övningen igår kväll var inget undantag.

Hjortrondags

Så här i slutet av juli är det hjortrondags. Dessa underbart vackra gula bär, som förgyller det mesta i matväg. Det är inget stort hjortronår, men några av mina vänner har i alla fall varit ute på Leksandsmyrarna och fått ihop uppåt 10 liter.

Det är kanske värt ett försök att gå ut och titta. Det var många år sedan sist jag var ute.

Första kantarellerna

Ett stilla ljumt regn faller på och omkring ladan. Det låter härligt här inne där alla omkringliggande ljud tränger in.

Regnet behövs. Det ser jag på förekomsten av svampar. Geetha och jag har vårt svampställe i vår skog i Lissbotägt. Igår var vi ut och hittade våra första kantareller och gulkremlor för i år. De var små och lite torra, men fullt tillräckligt för att få ihop till ett mål mat. Med det här regnet ska det nog bli lite mera fart på tillväxten av delikatesserna.

Berit Alms begravning

Det blev en fin begravning av Berit Alm, hustru till Åke Alm från Almo. Hon var värd den fina uppskattning som visades henne, men det är bara synd att hon inte själv kunde beskåda  den drygt 200-hövdade skaran av sörjande i kyrkan. Sällan har vi hört en så mäktig församlingssång som vid det här tillfället.

En fin och varm personlighet har gått ur tiden. Efter sig lämnar hon många ljusa minnen för oss som fortfarande får nåden att traska vidare på denna sköra jord.

Lennart förbereder

Under morgonen är det jacka på som gäller ute i ladukontoret. Jag blev riktigt bortskämd med all denna sköna värme, som vi haft. Men sommaren är ju inte slut, och det ska bli lite mera värme i nästa vecka. Ännu värmer i alla fall solen skönt. 

Var just i kontakt på skypen med min gode vän Lennart i Frankrike. Han förbereder vår manskörsresa i augusti. Det är ett intressant skede, eftersom han håller på att försöka få in oss i Carcassonnes mäktiga kyrka från 1200-talet. Det skulle vara roligt att få sjunga i dess fina akustik. Siljansnäs manskör gör sig nog bra där.

Oavsett Carcassonne landar vi med Ryan Air den tionde augusti.

Auktionsvecka

För den som älskar auktioner är den här veckan årets höjdpunkt. Jag har i år inte besökt någon av de många auktioner som bjuds ut nu under sommaren förrän igår, då jag var över till Gagnef på visningen och tittade. Efter att ha sett på utbudet återvände jag hem. Det var inte tillräckligt mycket för mig att stanna för, även om jag kände för att vara med att bjuda på Gustave Dorés 1800-talsbibel, vilken fattas i min boksamling.

Det blir väl fler tillfällen i sommar!