Cykelgängsmiddag och två museer

Det blev ett glatt återseende igår kväll med cykelgänget, som cyklade från Prag till Passau i våras. Vi förenades i en pampig villa i Stocksund med våra respektive och intog en god middag tillsammans.

Värdparet hade under sommaren varit ner till franska Alsace och hämtat hem några lådor utvalda viner, som vi kunde prova av. Det var intressant med detta nordöstra läge, att det finns så utpräglade både söta och torra viner. Druvan Pinot Noir var faktiskt lika god söt som torr, och det var en ny annorlunda upplevelse än de viner jag har blivit van vid i sydvästra Frankrike. Dessutom är ju inte Rieslingvinet så vanligt i andra delar Frankrike.

Cykelgänget hade just kommit tillbaka från cyklingen av nästa delsträcka från Passau till Innsbruck. Jag kunde inte följa med eftersom jag var i Tjeckien och Frankrike då, men de hade haft en fin cykeltur, nu med en grupp på kring 20 personer. Kanske väl så stor grupp.

Under dagen hann jag i alla fall med besök på ett par mindre Stockholmsmuseer. Först blev det postmuseet, därför att jag ville följa upp några posthistoriska uppgifter.

Sedan blev det faktiskt Tobaks och tändsticksmuseet. Anledningen var, att jag var lite nyfiken på att se det museum som Jeanette Danielsson är chef för. Jeanette med make köpte nämligen en av Markusgårdarna i Hjulbäck i Siljansnäs under förra sommaren. Det var lördag, och hon var förstås inte där. Hon var i Hjulbäck kanske. Men det var i alla fall intressant att snabbt gå igenom museet.

En gång i tiden var jag ju faktiskt Vice President för Swedish Matchs tändsticksfabriker i Bangladesh, och det finns ju vissa kopplingar.

Sukiyaki och sake

Skönt att vara i Stockholm igen för några dagar. Det är ju annars mycket lite av Stockholm numera efter att Geetha sålde sin lokal på Söder.

Bussresan ner med Masexpressen var bra och bekväm.

Däremot har taxiservicen kring Cityterminalen väsentligt försämrats. Taxikuriren har monopol kring bussarna och ut mot Kungsgatan finns bara ett antal oauktoriserade taxin, som tar ut priser efter behag och har en allmänt otrevlig attityd. Vi gick ner till Centralstationens taxiparkering, och där är det ordning på taxitrafiken.

Under kvällen tillagade Tamiko en härlig sukiyaki och bjöd på sake. Det var en fröjd för gommen och även för ögat. Hon älskar sina japanska rätter och naturligtvis, så även jag.

Classe orkar in gå alls med sin förstörda lungor, men håller humöret uppe och skriver på sin bok om sin professionella tid bakom TV-kameran. Han har nu skaffat sig en värsting till elektrisk invalidfyrhjuling, så han kan lätt ta sig ut och röra sig ute i luften, även om det går trögare med benen.

Den maskinen är honom väl unt!

På Masexpressen

Nu sitter jag på Masexpressen och skriver. Borlänge skymtar förbi. Bussen är betydligare än tåget, så det fick bli bussen den här gången ner till Stockholm.

Det är knepigt med busstationen i Leksand nuförtiden, eftersom de håller på och bygger om kring järnvägsstationen. Nu var busshållplatsen flyttad intill Statoil på andra sidan järnvägen, vilket jag inte hade en aning om.

Busschauffören som tog mig till Leksand var emellertid hygglig och tog mig ända fram till Statoil, där Masexpressen stannar. Fin flexibel service!

Skönt att vara på väg efter alla förberedelser.

 

Stockholm några dagar

I morgon bitti tar Geetha och jag adjöss med Almo för den här gången. Vi tar 8-bussen till Leksand och vidare med Masexpressen till Stockholm. Först på tisdag tar oss Qatar Airways till Thiruvananthapuram över Doha med framkomst 04.00 tidig onsdag morgon.

Vi blir alltså i Stockholm under fyra nätter, där vi bor i en lägenhet på Engelsbrektsgatan 39 tillhörande Valsa och David Ståhl. Vi har varje kväll inbokad med middagar med olika gamla vänner. Eftersom vi numera så sällan är i Stockholm, blir det mycket att ta igen, då vi väl är där.

Övriga kultuella aktiviteter får vänta, och vi har ingen konsert eller museumbesök på programmet. Det kanske låter lite magert, men vi låter gamla vänner gå före den här gången. Dock att vi beklagar de vänner, som vi inte har möjlighet att kontakta, men som vi så gärna skulle vilja träffa.

Det får börja med Classe och Tamiko, som alltid ställer upp för oss i Stockholm, och som vi gärna återkommer till. Speciellt då Classe isoleras mer och mer genom sina svaga lungor, så att han blivit mycket beroende av apparatur för att kunna andas normalt. Det är sviterna efter Bhopalkatastrofen, då han var där och filmade förödelsen.

På lördag kväll ser jag fram emot att få träffa mina cykelkompanjoner från i våras, då vi cyklade från Prag till Passau. Vi har en del att minnas tillbaka.

Nedräkning inför avresa

Det är morgon näst sista dagen i Siljansnäs innan Geetha och jag tar tåget till Stockholm fredag morgon. Höstrusket ute gör att det känns skönt att vara inne.

Men det är en del att göra innan jag kan stiga på bussen. Igår var det att se till vad byggnadsjobbarna lämnade efter sig i form av bråte vid vårt fritidshus i Alvik. Det blev snyggt, och nu ska huset gått kunna stå 50 år till, utan att det ska börja läcka från taket. Det känns skönt.

Nu följer den allmänna översynen av uthusen och bilen. Det är ju vinter, då jag är tillbaka i slutet av december.

Mötena i forskarrummet

Mötena igår i forskarrummet var bra med 8 personer ett par timmar under eftermiddagen och 15 personer på månadsmötet en timme under kvällen.

Vi hade tre föredragande med tio minuter fördelade på var och en. Det blev en snabb inblick i de olika ämnesområdena.

– Algot Land om historiska kartor med inriktning på krigshistoriska kartor där Dalarna finns med

– Göte Alfredsson om fastighetsdatasystemet

– Ingmar Lind om statusen av hans studie om dansbanor och dansband i Siljansnäs

Ett par studiecirklar är på gång

– fortsatt byforskning i Klockarberg/Nybingsbo

– användningen av fastighetsdatasystemet

Det är trevligt med det intresse som finns.

 

Fulltecknad forskarrumsdag

Det är en vacker solig morgon med 1½ minusgrad. Frosten låg under morgonen vackert vit på gräsmattorna och kontrasterade fint mot de höstfärgade lönnträden i Almobyn. Även den här årstiden har sin tjusning.

Igår blev det en riktig hemmasittardag för att tänka igenom veckans prioriteter och fundera ut vad som ska in i resväskan den här gången. Det sista är ganska lätt, eftersom jag normalt reser med lätt packning. I Sverige använder jag vad som finns här och i Indien vad som redan finns där. Sedan är det kläderna jag har på mig och lite till.

Idag blir det en forskarrumsdag med hela morgonen för förberedelser inför eftermiddagsmötet och kvällsmötet i detta rum. Dessutom ska jag över till Alm Mats och överta en kartong med intressanta gamla papper. Jag ser fram emot att få snoka igenom den och se, om det går att göra några fynd. Trevligt i alla fall att han ringde och talade om att den finns, innan den sannolikt skulle kastas bland övrigt ”skräp”. Hoppas att det blir en kartong av ett värde, som får sin plats i forskarrummets arkiv.

Min gode vän och gamla Swazilandskogskollega under 1974 Tim Krohn har nu avverkat sin tredje av fem maratonlopp i sin ”run for Blue House” på fem månader. Hittills har han skrapat ihop 1100 dollar av målet 2600 dollar i sitt eget sociala projekt i Uganda. Fritt för envar att delta genom en donation.

Kyligt småregnigt Almo

Hösten mötte mig, då jag kom hem till Dalarna och Almo, efter Ryan Air flygningen till Skavsta och sedan flygbuss och tåg. Det var huttrande småregnigt och småkallt.

Geetha hade emellertid hållit huset varmt , och det var en skön känsla av att få komma hem efter ett ständigt resande under de senaste två veckorna. Visst har det varit roligt och intressant med både Tjeckien och Frankrike, men sen känns det bra att få komma hem.

Åtminstone under en vecka, innan färden går vidare till Stockholm några dagar innan avresan till Kerala.

Nu gäller det att ta vara på dessa fem dagar jag får vara i Almo. Idag är det uppackning och packning som gäller. I morgon blir det lokalhistoriskt för hela slanten.

Maskinellt på Arjolle

Det var igår intressant att se en riktigt modern vindruveplockarmaskin igång på den 100-hektar stora vinodlingen på Domaine de l’Arjolle. I hög promenadtakt kör den över vinrankeraderna och plockar snyggt av vindruvorna, som den skakar av från klasarna. Men dessutom lämnar den de druvor, som inte är mogna, så att de inte skall blandas i och försämra smaken på vinet.

Även om maskinen kör lite snett ställer sensorer in plockanordningen, så att alla druvor som ska med kommer med. Det var oerhört imponerande att se, hur väl det fungerar. Sedan är det bara att tömma de rensade druvorna på ett specialtillverkat traktorflak och vidare in i fabriken.

Det var inte mer än 20-30 år sedan folk plockade för hand, vilket var ett mycket tidskrävande arbete. Det är andra tider nu.

Det blev avslutningsmiddag i högsta fransk klass på restaurang Le Pre St Jean i Pezenas, och nu är det för min del slut för den här gången. Jag och vi andra fyra kan tacka vår kära vänner Birgitta och Lennart för ytterligare en strålande och intressant vecka tillsammans omfamnade av deras ytterst stora omtänksamhet, gästfrihet och generositet.

Om några timmar lyfter Ryanairplanet från Beziers flygplats, och jag kommer hem till Almo under kvällen.

Vinprovning på Brescou

Det blev en vända till med Bianchicykeln igår. Jag styrde upp mot bergen i nordväst och gjorde en runda på 43 km, alltså inte alls märkvärdigt långt. Men backarna sög, och jag blev ändå ganska trött.

Under eftermiddag var det vinprovning hos Arne Wennberg på Domain Brescou. Det brukar vi alltid ha, då vi är här. Den här gången var det åtta olika viner som skulle prövas, och det var ett rosévin som blev dagens positiva uppstickare. Men det blev i alla fall ett rött vin, som vi tog hem till kvällens middag.

Plockningsmaskinerna moderniseras och förbättras hela tiden. Idag ska vi ut och titta på en av de senaste modellerna. Det blir sista dagen för den här gången i Frankrike. I morgon kväll är jag hemma i Almo igen.