Litet fynd i biblioteket

I övermorgon inleds torrperioden om vi kan tro på den norska väderlekssajten.

Ströskurar kommer att komma efter det, men det har hänt tidigare att vi blivit helt utan regn under december till april, då 600 av våra gummiträd torkade bort. Det är bara att hoppas på att det inte återupprepas.

Det är intressant att gå tillbaka. Ibland bara genom att städa igenom en bokhylla, vilket jag gjorde häromdagen.

Ja, det var ju bara en enda bokhylla jag gick igenom. Biblioteket på nedervåningen är ju cirka 70 m2 med en takhöjd av 3,5 meter, så det finns många bokhyllor att gå igenom. Jag gillar då biblioteket är voluminöst, och med 250 m3 kan jag känna mig ganska tillfredsställd. Det är ett bra komplement till det tvåvåningsbibliotek, som jag har inrättat i min hölada i Almo.

Fram kom en ”bortglömd” liten häftad Kongobok på 92 sidor ”Missionen i våra hjärtan” av Krister Andersson med uppväxtbakgrund i Siljansnäs. Pär-Erik och jag hade Krister som en av våra två korrekturläsare av vår Markusbok. Med hans person och personlighet var han rätt person att kritiskt gå igenom boken.

Krister är flink med tangentbordet, och boken är flygande lättläst med intressanta bakgrundskapitel. Boken var ett trevligt fynd att hitta tillbaka till, och den gav ett förvånansvärt gott utbyte då det fanns mycket av intressant jämförelsematerial till vår Markusbok.

Dagen efter blev boken min morgonläsningslitteratur. Nu fortsätter jag med ett kapitel till om Waziristan i min nyinköpta bok ”The Thistle and the Drone”.

Men om den boken får jag nog anledning att återkomma till vid tillfälle.

Landlinjen återställd

Kabeltelefonen fungerar, och vi har landnumret 0471-2282 047 i funktion igen.

Igår var två man på plats från telefonkontoret BSNL (Bharat Sanchar Nigam Ltd.), som är ett statligt företag. De kunde hitta igen vart kabeln var bruten den här gången, och de såg till att kabelledningarna fungerade igen. Det var drygt två veckor sedan sist.

Efter denna genomgång är det bara en kortare sträcka som är nergrävd, medan kabeln går som luftledning den största delen av sträckningen uppför berget.

Eftersom vi går mot torrperiod bör ledningen nu kunna fungera till nästa monsun. Men ibland behövs ju bara att ett träd blåser ner över ledningen, vilket var det tidigare problemet innan de grävde ner kabeln, men innan förmonsunen i april nästa år ska det nog inte behöva hända.

Enligt förhandsbesked ska även internetroutern bli i ordning under nästa vecka.

Det blir skönt att åter få två tillgängliga internetalternativ, speciellt nu då Geetha snart är här igen.

Dyrare hos frisören

Förra veckan gick jag och klippte mig. Priset hade ökat 20% sedan i somras, då jag var här under monsunen.

Tja, det kanske låter rätt häftigt, men ökningen innebär från fem till sex kronor (50 till 60 Rs), och en ökning av en krona känns inte precis i plånboken. Eftersom rupeen under året har förlorat 10% av sitt värde mot kronan, blir ökningen bara en femtioöring, och sådana småpengar har vi redan eliminerat bort i Sverige.

Frisören fick ingen dricks. Han är ju egen företagare och tar marknadsmässigt betalt. Men han fick vänliga uppskattande ord för utfört arbete. Det kanske är mera värt för honom än några få rupees extra?

Jag gick sedan och tog min favoritmiddag masaladosa. Jag plussade på med en vadai och en kopp kardemummate, och det kom upp i samma pris som att klippa mig.

Att sedan gå på ett fyrstjärnigt hotell och ta mig en öl med en fransk löksoppa, ja då är jag inne i en helt annan värld.

För bara detta blev jag tvungen att hosta upp hiskeliga 35 kronor, men då är jag ju uppe i lyxmiljö.

Elen tillbaka

Strömmen kom tillbaka efter närmare 20 timmar strömlöst uppe på Mukkunni Hill.

Då kom två man upp från Electricity Board och kollade. De såg att blixten hade slagit ner i närmaste stolpen intill huset, och de kunde snabbt återställa, så att jag fick tillgång till el igen.

De hade haft mycket att göra under morgonen, eftersom hela områden i min omgivning blev utslagna, och telefonerna gick varma på el-kontoret. Jag gav dubbel dricks för att de kom så snabbt som de gjorde. Den dricksen brukar löna sig bra.

Eller är det så, att jag korrumperar dom så att jag får service före andra som inte har råd att ge dricks? Det är kanske lite som skiljer mellan monetär uppskattning och korruption. Det är frågor man ständigt bollar med, då man lever i ett land med låga offentliga löner.

Jag kollade i huset, och ingenting annat var förstört under gårdagens häftiga åskväder. Baconen hann tina men har knappast blivit mindre tjänlig som föda.

Det blev i alla fall välsmakande bacon och ägg igår på ett väl upplyst middagsbord.

Ordentligt skyfall

Väderleksutsikterna slog fel redan igår kväll. Det var redan då det senare förväntade stora skyfallet kom.

Regnet vräkte ner riktigt ordentligt samtidigt som åskan knallade och mullrade intensivt omkring mig. En blixt gick in i huset så att det fräste i de elektriska ledningarna. Jag hoppas nu att den inte förorsakade någon allvarligare skada.

Givetvis försvann elektriciteten till huset.Då jag gick och lade mig hade den ännu inte återvänt, och strömmen är fortfarande inte tillbaka nu under morgonen.

Den här gången var jag snällare mot Blacky, och jag lät henne vara inne i huset under de värsta knallarna. Hon såg verkligen nöjd och uppskattande ut, där hon lade sig ner under ett bord.

Förargligt, men min klimatstation fungerade inte under det intensiva regnet, men det bör ha kommit cirka 60 mm under timme. Jag upplevde det som under de mest intensiva regnen under juni-juli.

Jag satte på mig badbyxorna, ett par gamla utnötta sportskor och tog ett paraply. Sedan gick jag ut och tittade på hur regnet forsade äver stenhällarna och över vägarna omkring mig. Jag kunde lätt se vart det erfordrades lite merjobb med vattenavrinningen, men i stort sett såg det ganska bra ut. Det är faktiskt härligt att vada i ett tropisk skyfall med blixtarna ljungande i min omedelbara närhet. Tala om trolsk upplysning!

Jag älskar dessa monsunregn.

Rejäla åskknallar

Igår eftermiddag kom en härligt uppfriskande 13 mm regnskur.

Den kom med dunder och brak med blixtar och omedelbara ordentliga åskknallar intill huset. Jag har aldrig sett Blacky så rädd, som gnyende ville in det skyddande huset. Lyckligtvis hade jag i tid dragit ut alla elektriska sladdar, men jag missade lastbilsövervakningssystemet och det slogs ut.

Den skuren rensade upp en hel del i luften, och jag kunde åter på 30 km avstånd se den mäktiga Agasthyatoppen skönja genom diset. Väderleksutsikterna talar om mera regn i morgon och en rejäl blöta på måndag om en vecka, men den prognosen är alldeles för långt fram i tiden för att vara tillförlitlig.

Jag njuter av regnen så länge de varar och torrtiden lurar ju med säkerhet bakom hörnet.

 

Lite snack på svenska

Tja, det blev en dusch på 6 mm förrgår kväll med åska och blixtar. Men det ska väl ändå mera till innan luften är upprensad och torrperioden kan göra sitt intågande.

Någon gång under natten till igår försvann elektriciteten.

Det är skönare att ligga och dra sig då det fortfarande är mörkt omkring mig, lyssna på uggleljuden, och höra hur syrseljuden sakta börjar försvinna och hur ljuden från civilisationen steg för steg ökar i intensitet allteftersom det börjar ljusna från öster.

Elen kom tillbaka igen lagom till förmiddagskaffet. Annars finns ju gasolen till hands för uppvärmning. Värre kan det vara med baconen och lite annat som ligger i frysfacket, om elen skulle försvinna under mera än ett dygn. Men det har inte hänt ännu i år.

Bland övriga hade fyra svenska damer vid sådär 50+ tagit sig till TGIF i fredags. Det var Mia från Abbarestaurangen i Varkala Beach med tre väninnor. En av dessa heter Anne, och hon tänker börja en verksamhet i Varkala till hösten. Vi får se vad det blir och hur det kommer att gå. Den tredje har ett 10-årigt förflutet i Indien närmast som representant för ett australiensiskt reseföretag. Hon älskar Indien, och hon vill gärna fortsätta att hålla till här nere.

Det blev en hel del att prata om på ren och skär svenska.

Årstidsväxling

Efter det kraftiga 70 mm regnet i mitten av förra veckan har luften varit mycket fuktighetsmättad. Ibland har inte luften kunnat behålla fukten, och det har fallit som någon tiondels mm regn av och till, och vi har även solsken av och till. Bergen i öster har varit helt försvunna inne i diset.

Nu väntar jag på nästa regnväder, som sköljer luften ren, och sedan ska vi komma in i torrtiden med den eviga solen som skiner varje dag. Ja inte hela tiden varje dag men kanske mest intill. Yr.no:s prognoser slår helt snett den här tiden på året. De tror att det regnar varje dag, då fukten istället stannar i luften. Så även under hela nästa 10-dygnsprognos. Det är en oförutsägbar och spännande oregelbundenhet i väderleken nu innan årstidsväxlingen.

Den nuvarande grönskan kring huset är väldigt skön. Vi har låtit flera träd växa upp på bekostnad av vår trevliga utsikt över stan. Träden skuggar, gör huset svalare och dämpar ljuden från de närliggande stenbrotten, samtidigt som att träden tar mot de kraftiga vindbyarna i samband med regnen.

Ibland blir det ett svårt val, men för närvarande satsar vi mera på grönska än på utsikt.

Glassigt

I det varuhus ”Nilgiris” som ligger åtta km från mig såg jag häromdagen till min förnöjelse, att de har börjat sälja engelsk kvalitetsglass.

Glassen är av märket ”London Diary” och tillverkas i Förenade Arabemiratet, varifrån den har exporterats till Indien. Det är hög kvalitet,  men med priset 31 svenska kronor per halvliter är glassen i rejäl lyxklass i Indien och skulle även vara det om den såldes i Sverige.

Jag köpte i alla fall ett par halvlitrar, som jag kan avnjuta här uppe på Mukkunni Hill

Den absoluta lyxen.

Gustafs- och Ystadskorv

Varje gång jag åker ner till Kerala tar jag med några matiga favoriter för att ibland sätta lite extra lyx på tillvaron.

Det innebär några matjessillburkar, ett par Kalles kaviar, lite Leksands knäckebröd och en bit Gustafskorv.

Den här gången fick Gustafskorven stanna hos Maina i Malmö, där det inte går att köpa den korven. Istället valde jag ut en skånsk favorit Ystadskorven, som fick följa med ner till Kerala.

Här har jag upptäckt att den korven är en riktig höjdare med sin härliga röksmak. Tillsammans med den lokala väl(över-)rökta mozzarellan från Kodais Dairy Farms förhöjdes dess aromatiska och delikata kvaliteer ytterligare. Det har nu blivit min favoritfrukostmat i små dagliga portioner efter min rejälare tallrik med havregrynsgröt.

Men lika god som Gustafskorven kan den ju inte bli.