Ikväll går flyget

Geetha känner då och då att hon inte behandlas på samma sätt om andra svenskar. Det senaste i raden av exempel var igår, då vi reste med tunnelbanan.

Jag gick först till biljettkassan med en stämpel på remsan, som hunnit bli 20 minuter för gammal. Jag fick emellertid lätt passera med ett gott leende. Geetha kom två personer efter mig med en lika gammal stämpel. Då gick det inte alls utan en ny stämpel, och kvinnan bakom biljettfönstret sa, att ”den här stämpeln är ju jättegammal”. Geetha blev lite surmulen, att jag fick gå men inte hon. Det är bara det att det händer alltför ofta, att hon får en negativ särbehandling.

Annars hade vi en fin dag i Stockholm med en god helsvensk lunch mitt på dagen hemma hos Henry och Bibi, och en mera exotisk middag på kvällen, då Tamiko och Geetha hade roligt tillsammans i köket, då de förenade sina japanska och sydindiska kokkonster. Classe och jag lät oss väl avsmaka med en trevlig sydafrikansk Roodenburg därtill.

Ikväll går flyget, men Geetha blir kvar i Sverige några veckor till. Det är fortfarande troligt, att hon flyger till Nepal på ett jobb under en vecka i början av december.

I Stockholm

Det blev bra med den extradag vi tog oss i Almo. Vi kunde avsluta det vi höll på med i Almo i ett lugnt tempo, och huset är redo inför vinterns annalkande.

Vi tog tåget från Leksand. Det var ganska fullt, och det var skönt att vi hade bokade sittplatser. Tåget är en skön miljö för läsning, och det känns som en kort resa ner till Stockholm. Till min stora förvåning fanns det inga väskvagnar på Centralen. Geetha hade många prylar med sig ner, och det blev lite knog att få med sig allt till taxin.

Trots att Geetha har sin övernattningslya mitt i ett trevligt restaurangområde på Söder, delade vi bara en pizza som kvällsmat. Det kändes lite lagom just då.

Nu har en nu dag påbörjats i storstan, och det blir en hel del tid i vänners lag.

En extradag i Almo

Igår sa Geetha ”vi skjuter på resan ner till Stockholm en dag”. Jag tycker, att det var ett bra förslag, eftersom det är skönt att ta sig en extradag med avslutandet av många olika göromål. Dessa göromål har alltid en förmåga att dyka upp, just då det mesta verkar vara klart och i sin ordning. Så även nu!

Så det blev en till dag hemma i Almo, och det kändes bra. Under natten hade all snö försvunnit, och det blev riktigt varmt i luften. Myggen fick vårkänslor och svärmade utanför köksfönstret, och det blev mycket mera fart på talgoxarna igen på gården, efter att de frusit sig stilla under en vecka.

Men i morgon då åker vi. I alla fall ner till Stockholm.

Bara å fara

Nu börjar det dra ihop sig.

I morgon lämnar jag Siljansnäs för den här gången, och på söndag flyger jag med SAS förbi Köpenhamn ner till Dubai, där jag landar måndag morgon. Måndag kväll fortsätter jag med nattflyget med Air Arabia till Thiruvanathapuram, där jag hoppas att min chaufför Vivek står och inväntar mig med sin bil. Allt skall vara i sin ordning.

Ikväll har jag sista mötet med den lokalhistoriska gruppen. Vi ska följa upp vad vi gjort och inte gjort under hösten. Dessutom ska vi introducera handhavandet av det nyinstallerade Arkiv Digital programmet, som kommer att vara mycket användbart i släkt- och byforskning. Vad vi gjort på mötet kan du efteråt läsa på Siljansnäs hemsida.

Nu är det bara å fara!

Säsongsavslutning på leden

I säsongsavslutningsförberedelserna ingår även att säga adjö till vår vandringsled Alviken runt. Jag har nyligen gått sträckorna över Almos och Näsbyggebyns ägomarker, och leden ser faktiskt riktigt bra ut. Det ser ut att underhållsjobben minskar i och med att etableringen är gjord, och jag lägger ner förre och färre timmar på den, efterhand som åren går.

Nu har jag bra hjälp från ett mindre antal individer, och jag kunnat delegera olika insatsområden, och det underlättar givetvis. Någon sköter den långa spången, en annan sköter gräsklippingen över åkermarkerna, en annan märkningen av leden, en annan sköter en viss delsträckning. Det inebär att jag mest ser till, att underhållet inte  blir för eftersatt. Just nu återstår en del spångsnickerijobb och buskröjningar, som tyvärr inte blev utförda under hösten, eftersom vi inte fick till någon speciell underhållsdag.

Igår var jag i alla fall ner till båhamnen där leden passerar, och där vi har ett mindre förråd av virke och uppställningsplats för gräsklipparen, som varit inne på årlig service och översyn med oljebyte och rengöring av luftfiltret. Det är Siljansnäs Maskin i Alvik som sponsrar, genom att se till att den gamla egentligen utslitna maskinen fortfarande kan hållas igång. Nu är den i alla fall på plats och redo inför nästa års klippningssäsong.

Jag höll på och lastade av gräsklipparen ur bilen, då ett äldre par kom och vandrade förbi på leden. De gick sakta med stavar med lunkande gång, och jag tittade långt efter dom, då de fortsatte in på Alvikssidan. Det såg så vackert ut, att de trotsade kylan och tog sig en rejäl höstpromenad intill Alviken. Då kändes det värt att göra lite jobb, så att folk kan ha ett alternativ ut i vår vackra närnatur, samtidigt som jag gör lite jobb, så att jag håller kroppen igång.

Men nu får vi nog räkna med att den här säsongen är över. Det börjar bli isigt och halt  på spångarna.

Men det är någon som ibland gör ett skidspår där leden går, och det är kanske ett sätt att förlänga säsongen. Svårt uppe på de långa spångarna, men det finns väl alltid alternativspårsträckning, då det gäller skidor.

Sista veckan

Sista veckan i Sverige har inletts. Det kalla vädret består, och det måste nog var en rekordkall oktober, efter vad jag kan förstå. Fortfarande ligger ett några centimeters snötäcke kvar på marken hemma i Almo. Det lyser upp i mörkret, och visst är det vackert med snö.

Sista veckan innebär slutspurten på lite av varje. Sista tvätten, avfrysning av frysen och allmänna förberedelser inför återkomsten. I år blir det en lugn avfärd, i och med den extra tid Geetha och jag fick genom stanna kvar under oktober. Den här gången innebär det dessutom, att Geetha blir kvar i landet även efter att jag har åkt, vilket jag inte kan erinra mig att hänt tidigare under de senare åren.

Ladan får stå kall och ogästvänlig under vinterhalvåret, och jag har ingen annan aktivitet därute än att hämta in någon bok eller pärm. Den är skön att dra sig tillbaka till under sommaren, men under vintern får den stå öde.

Gunillas fisksoppa

Geetha och jag var till Falun några timmar under dagen. Det har blivit lite av tradition att träffa Gunilla och Erik just innan vi åker. Vi är alla mycket komfortabla tillsammans. Vi träffades i Vietnam för snart 30 år sedan, och vi har följt varann under olika skeden och skiften i livet. Gamla vänner blir trogna vänner.

Gunillas fisksoppa var helt underbar, och samtalet rörde sig kring vart livet numera bär hän. Jag är den ende pensionären men dock ändå mycket aktiv. Det är en fantastisk förmån att få åka till från Kerala, då jag själlv vill. Hoppas att hälsan håller ett tag till.

Kylan utomhus håller i sig med cirka nio minusgrader näst intill varje morgon. Det är att njuta, av den omväxling det innebär till att vara i ett varmare land om en vecka.

28-29 plusgrader väntar

Geetha kom till Almo igår kväll, och nu ska vi preparera huset inför vinterns bortovaro. På torsdag åker vi tillsammans ner till Stockholm och träffar våra därvarande vänner, innan jag fortsätter söderut. Geetha blir kvar i Stockholm, tills det eventuellt blir dags för henne att resa ner till Nepal.

Jag har tittat på långtidsprognosen för vädret i Thiruvananthapuram under nästa vecka. Temperaturen kommer att ligga på 28-29 grader med en blandning av sol och molnig väderlek och några enstaka regnskurar. Det tycker jag ser bra ut, och det kommer att passa mig.

På onsdag ska jag börja tänka på vad jag ska ha med mig under resan. Under tiden ligger det en hög därhemma med sådant, som jag tror att jag ska ha med mig utan att egentligen tänka mig för. Det brukar vara min still att packa min väska. De sista packtimmarna, PPB och så fara.

Norrskog från luften

I och med gårdagens intensivt klara väder och lätt nysnö i kombination med gnistrande kall natur, passade jag på att hänga med flygplatschef Ingemar Lind på en flygtur i Siljansnäs omgivningar.

Inför Norrskogsdagarna  i vår behöver vi några bra bilder även från luften, och jag har nu fått fram, något av det jag behöver i och med gårdagens flygning. Norrskogs fäbodar låg vackert inbäddade i nysnö och det var helt tydligt vart Bergslagsgården, Swedgården och Arwidssons gård var utplacerade som iskalla stoder i den karga naturen. Inte ett tecken på liv någonstans i närheten och ingen rök som bolmade från någon av skorstenarna. Samtidigt fick jag lite förvinterbilder på Brahammar, Högsvedjan och Skallskog.

Vid inflygningen till flygfältet fick jag dessutom en bra bild på slottet och den nya flygbyn intill fältet, som ni kan se på flygklubbens hemsida  under oktoberbilder  http://www.siljansnasfk.com/index.php?q=img_assist/popup/950

Vi har en underbart vacker natur att beskåda i Siljansnäs med de vida skogarna västerut.

Minus tio grader

Det knarrande ljudet av att vandra i kall snö är riktigt nostalgiskt. Jag har inte på länge upplevt det så påtagligt som i morse med nysnö och minus tio grader på termometern. Jag gick ut efter en extra korg med björkved, som sprider ett sånt välbehag i huset. Björken avger en speciell doft och ger en speciell värme., som är mycket skönare än den elektriska värmen. Jag vet inte vad det är som gör den speciella känslan och upplevelsen.

Det är i alla fall skönt att få uppleva den knarrande känslan att vandra i kall snö och upplevelsen av björkvedvärmen i huset innan flyget går om drygt en vecka ner till Dubai.

Men visst har jag nu börjat se fram emot att få åka ner till Mukkunni Hill igen. Det är i alla fall vinterhemmet.