Bilbesiktning

Det är dags att besiktiga mina två bilar. Först ut idag var den gamla röda Saaben i Mora.

Min tidigare bruna Saab hade slutsiffra 0, och jag blev tvungen att göra besiktningen direkt, då jag återkom till Sverige från vintervistelsen i Indien. Bromsarna var då ganska rostiga, och jag måste gnida av ett rostlager genom att köra med fotbromsen på under en viss tid, för att försäkra mig om att de skulle fungera helt normalt och undvika påpekande vid besiktningen.

Det är en skön väg att köra till Mora genom skogen, och beundra den fina utsikten över Siljan. Idag hade jag dessutom en tät dimma innan Mora, och det gav beskedet att hösten är på väg, samtidigt som det inger en behaglig trolsk stämning.

Jotack, bilen gick igenom utan anmärkning även i år.

Brasa i öppna spisen

Under helgen hann jag även med att sjunga på ett bröllop i Gesunda med manskören. Det var en av våra körkamrater som gifte sig.

Dessutom berättade jag lite historik om Skäppsjöns fäbodar i samband med en sammankomst i fäbodarna anordnad av hembygdsföreningen. Tyvärr kom bara 20 personer och lyssnade inklusive sex medverkande personer, trots vacker och fint framförd fäbodsång med kulning av Linn Arias Holmberg från Leksand.

På kvällen gjorde Geetha och jag säsongens första eld i öppna spisen och satte oss framför dess sköna värme med päron och vindruvor med lite sydafrikansk KWV chardonnay och en ilsket doftande vällagrad dansk Mammenost av danbotyp. Det blev en behaglig fördoft av hösten.

Trattkantareller

Bodil och Bosse har nu åkt tillbaka mot Skåne. Att vara här 2 dygn under ett helt år är ju ganska lite, men det blev väldigt trevligt med många skogsaktiviteter.

Även igår kom vi ut i skogen. Nu var det för att kolla in om trattsvamparna har börjat komma, och det hade de. Det blev en halv korg av dessa läckerheter, som jag tycker är nummer ett av alla svampar vi kan plocka i skogen. Även dessa svampar var en ny plockaktivitet för Bodil och Bosse, som nu har en påse med sig hem att torka och tillreda.

Det är nu riktigt rikligt med svamp i skogarna, och det är bara att välja ut de godbitar vi vill ha.

I svampskogen

Mainas svärföräldrar Bodil och Bosse anlände från Skåne vid utsatt tid före lunch. Efter lunchen bar det ut till vår egen skog, där vi vet var olika svamparter brukar infinna sig.

Det var rikligt med svamp, mer än vad våra skånska vänner någonsin sett. Geetha och jag hade mycket att berätta om de olika arterna, som vi plockade med oss hem för provning av de mest läckra. Vi fick bl.a. fyra stora Karl Johan och en massa gula kantareller från tre olika ställen. Sedan hann vi även med att plocka enbär för enbärsdricka, lite blåbär  och en halv hink lingon, innan vi återvände hem för resning och avsmakning.

Vid avsmakningen av de tiotalet provade välsmakande matsvamparna kom som vanligt mandelkremlan i topp tätt följd av gulkremla och gul kantarell. Karl Johan fick bara en hedervärd fjärdeplacering, vilket förvånade mig något. Jag tyckte faktiskt Karl Johan var bättre ifjol. Är det möjligen ett allmänt omdöme?

Om något dygn efter humlejäsning kommer vi att få en härlig enbärsdricka i kylskåpet. Förhösten har sina fröjder!

Långväga

Vår dotter Maina bor i Helsingborg i Skåne. Det är ganska långt bort. Det känns även för vår familj, som ju är vana vid långa avstånd mellan familjemedlemmarna.

Det känns troligen även för Mainas svärföräldrar, eftersom vi alla tycker, att det är värdefullt med en god föräldrakontakt. Vi har föresatt oss att träffas åtminstone två gånger per år, vilket innebär en vända per år till Skåne för Geetha och mig och en vända till Dalarna per år för Maina, Björn och hans föräldrar. I år hade inte Geetha tillfälle att åka till Skåne, och jag åkte ner själv. Björns föräldrar hade inte tillfälle då Maina och Björn var i Dalarna på midsommarfirandet.

I år blir det alltså bara en föräldraträff i Dalarna. Idag kommer Bodil och Bosse upp med sin bil och blir här hela lördagen. Söndag förmiddag måste de ner över igen.

Det blir att ta vara på timmarna, då de är här.

Sedan ett tillägg till gårdagens blogg för den fladdermusintresserade. Länken till länsstyrelsen i Dalarna hemsida om fladdermöss. Där kan ni i högermarginalen hitta vidare länkar till deras inventeringsrapporter.

http://www.w.lst.se/template/NewsPage.aspx?id=9514

Några övriga litteraturtips, dock är det magert på svenska

Dietz, C., D. Nill, O. von Helversen. 2009. Handbook of the Bats in Europe and Northwest Africa.
Boken kom redan 2007 på tyska och har nu översatts till engelska. Rekommenderas varmt, särskilt för artbestämning på morfologin men även allmänt om biologi. Kan bl.a. köpas via Amazon.co.uk.Pfalzer, G. 2002. Inter- und intraspezifische Variabilität der Sociallaute heimischer Fledermausarten (Chiroptera: Vespertilionidae). Universität Kaiserslautern. Hemsideadressen till Sveriges fladdermusnestor Ingemar Ahlén, som är pensionerad professor från SLU Uppsala. http://www.ekol.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=8181

Fladdermusexkursion

Tidigare har jag aldrig varit ute i naturen för att speciellt titta på fladdermöss. Igår kväll hade Naturum i Siljansnäs anordnat en kväll med Uno Skog från Länsstyrelsen i Falun som ledare, och jag beslöt mig för att delta.

Det började med en kort powerpointintroduktion i Naturums lokaler på Björkberget och en kort promenad neråt stugbyn. Av de åtta förekommande arterna i Dalarna såg vi bara nordisk fladdermus, vilken är den vanligast förekommande.

Då tyckte jag, att det kunde vara intressant att komma närmare vatten, och jag inbjöd till Almo båthamn och en kortare sträckning längs vandringsleden och Östra Almo. Då blev det mera liv i luften, och vi fick bekanta oss med en art som förmodligen är brun långörad fladdermus. Uno ska verifiera artbestämningen, då han är tillbaka till Falun.

Det var en intressant kväll. Tyvärr är intresset bland Siljansnäsbor uselt i dessa sammanhang. Vi var tre personer som kom för att delta, och jag fick ensam representera Siljansnäsbor. De andra två var ett par ganska nyinflyttade äldre herrar. Det är trögt med intresse i bygden, om föreläsningar inte är kombinerade med någon slags underhållning. Naturum har tagit initiativ till ett fint och lovvärt programutbud, och det är synd att inte flera personer i bygden genom detta tar tillfället i akt att bredda sina kunskaper.

Bondepraktikan

Först vill jag rekommendera mina bloggläsare att börja med att läsa kommentaren till min blogg igår av den refererade bokens författare David Liljemark likaväl som hans kommentar till min tidigare blogg om Boltzius den 16de augusti. Det refererade sidantalet i hans bok har jag i efterhand ändrat till 260 sidor kommentarer efter hans befogade kommentar. Det totala sidantalet i hans informativa bok är 361.

För att fortsätta något på gårdagens ämnesområde vill jag idag nämna Bondepraktikans, 1875 års upplaga, rekommendationer  för hjälp vid mjelte och lungbesvär:

”Hafver pinan dig svårt twingat,
Hos din mjelta eller lunga
Då skall du hos ditt lille finger låta blod,
Med Guds hjälp får du snarlig bot.”

Vidare ger samma källa generella månadsrekommendationer för skördemånaden augusti:

”I denna månad skall man ingen läkedom bruka, som är gjord av honung, ty det är i hundedagarne. I Rötmånan wakta dig för mjölk och söt mat, bitter spis skall man bryka, också skall men icke dricka för mycket win. Uti Jungfrun är godt att afwänja barn, att bygga, och att få sig en Jungfru, men icke ligga med henne.”

Boltzius och helbrägdagörelse igen

Jag har nu införskaffat och plöjt igenom David Liljemarks bok ”Boltzius”. Det blev intressant läsning av F.A. Boltzius brorsdotters sonson David. Han är onekligen en mycket frejdig, skicklig och underhållande serietecknare, och har lyckats väl med sina karikatyrer av Boltzius på de första 100 sidorna.

Ännu mer intressant är Davids gedigna bakgrundsmaterial på de följande 260 sidorna, där han kapitel för kapitel redogör för, var han hämtat sin information. Han har onekligen lagt ner ett imponerande forskningsjobb på underlaget till sin bok.

Boken belyser vilket förtal Boltzius helt naturligt blev utsatt för. Speciellt ryktet om att Bolzius försökte gå på vatten men misslyckades blev mycket omskrivet. Detta tas i boken ned som just ett rykte. Boltzius först blev deprimerad av ryktet men tog det sedan med med humor och sa, att han endast kan gå på vatten, sedan vattnet frusit till is. I ett försök att ta död på ryktet skrev han i en egen påkostad annons i Nya Wermlands-Tidningen att ”ett hundra kronor utbetalas till den som kan bevisa sanningen af den ’sannfärdiga historien’ om mitt försök att gå på vattnet…” .

Det är förståss tacksamt för tidningarna att skriva om en och annan person, som lämnat sina kryckor hos Boltzius, och när sjuklingen återkommit hem blivit tvungen att snickra ihop en ny krycka. Detta är alltid ett dilemma vid helbrägdagörelse, eftersom resultatet slår så olika. Det är omöjligt att i efterhand bevisa att all helbrägdagörelse Boltzius utförde misslyckades, likaväl som det är omöjligt att i efterhand bevisa att han i många fall utförde verklig helbrägdagörelse. Jag tycker att samtida Emil Thorelius bild av Boltzius är mycket talande att ”Boltzius är både den ärligaste menniska och den störste bedragare, jag någonsin lärt känna”.

För den som alls inte tror på helbrägdagörelse, rekommenderar jag att se lite utanför vår egen kultur. Jag kan till att börja med att rekommendera genomläsning av första kapitlet av jägmästare Eric Lundqvists bok ”Sawah”, där han redogör för nya njurar och ny modersmjölk genom den lokale trollkarlen, som var hans svärfar. Eric tillhör inte de som oskeptiskt tror på onaturliga under och har även skrivit boken ”Ingen tobak inget halleluja”, där han ondgör sig över missionsarbete bland de infödda. Han avslutar första kapitlet i boken ”Sawah” med orden ”Jag undrar just vilka som är mest vidskepliga: infödingarna eller vetenskapsmännen”.

Min bror Rune går inte kyrkan mer än vid speciella högtidliga tillfällen och har knappast någon ”religiös stämpel” på sig. Han har emellertid på ett tidigt stadium upptäckt, att det i vissa fall genom koncentration går att bota sjukdomar. Häromdagen tillade han dock att ”men utan bön fungerar det inte”!

Själv lyfter jag på hatten ännu högre inför dessa outklarade och oförståeliga fall av oförklarliga helbrägdagörelser som dock sker i olika kulturer inklusive vår egen.

Sista trädgårdsbären plockade

Vilken härlig aftersommarmorgon! Efter en natt, då temperaturen sjönk ner till +7 grader, har vi en strålande klar och vacker solskenmorgon utan den minsta vindpust. Det påminner om tonåren, då skolan började i slutet av augusti. Då brukade vi ha några riktigt fina dagar, innan hösten började att sätta mera prägel på naturen.

Igår gick jag igenom buskar och träd på gården och plockade av det sista som fanns. Det blev mest resterande svarta vinbär, som satt kvar på sina grenar. Nu är det bara några enstaka plommon och äpplen kvar att mogna till. Sommarens intensitet är över och det blir en mera vardaglig lunk framöver. Dock, dagarna kommer att väl fyllas av sådant, som ligger efter, och det blir att beta av bit för bit, innan jag drar söderut.

Ladusvalan sjunger vackert utanför laduväggen. Det är snart flyttningsdags även för dom.

Hösten närmar sig

Efter mitten av augusti börjar som vanligt lite av höstkänsla infinna sig. Mulna mornar är det mörkt, då jag stiger upp, och en vacker solskensmorgon som denna känns inte riktigt sommaraktig. Men visst är det en härlig variation av årstider.

En vecka har gått sedan manskören kom tillbaka från Frankrike. Det blev en vecka av sommar, innan vi återkom för att uppleva lite mera höstkaraktär i väderleken. Jag förstår de som åker ner till Medelhavet på höstkanten för att försöka något förlänga sommaren.

Det är ju inte något, som jag finner behov av. Jag har ju Kerala, som väntar på mig varje höst, och då får jag känna på värme på riktigt, då det är som kallast här hemma. Visst är det förmånligt att få veta, att värmen ligger liksom bakom knuten, även om den ligger en bit bort.

I år har jag tackat nej till att vara med på offerter för jobb utomlands. Det har blivit Geethas tur igen och hon är aktuell till Ghana, Nepal och Kosovo. Återstår sedan om och när det blir, att hon åker ut på ett jobb igen, och om jag följer med. Den här osäkerheten är positiv i och med att det plötsligt gäller att ställa om sig igen. Det hinner aldrig bli rutin, och det är ständigt något nytt som väntar framför. Det är en skön tanke för en som är 70 nästa år.

Livet har fortfarande en fortsättning. Men jag räknar i fortsättningen varje år till att vara nådeår, så länge kroppen håller ihop, och det är rikt att leva.