Skönt hit och skönt dit

Det var god respons efter Brahammardagen. Det har varit väldigt många människor som kommit och tackat för mycket intressant information som gavs. Tänk att det finns en sådan historia för bara 150 år sedan, och de flesta som nu bor i bygden har ingen aning om, att det överhuvudtaget funnits. Och sedan att det finns så många spår kvar att se och drömma tillbaka till en annan verklighet.

Nu växer bara stora skogen där. Folk kör förbi med sina bilar och ser inget annat än skog och åter skog. Ibland kan det vara bra att blicka bakåt och få en annan dimension på den moderna tillvaron.

Nu sitter jag med den spännande uppföljningen av den nya informationen om 1700-talets Almo, som jag grävde fram i Landsarkivet fram i Uppsala vid mitt senaste besök. Det är svårt att slita sig från skrivbordet, då luckor i den gamla informationen fylls ut.

Men, det är en så härligt skön försommarmorgon, så det ser alldeles för skönt ut ute för att sitta inomhus.

Och Geetha säger från Mukkunni Hill, att det nästan är lite småkallt efter de dagliga regnen. Det är en fin tid även i Kerala nu. Det är kanske där jag skulle vara.

Angenämt dilemma? Men nej, just nu är ju Dalarna som skönast!

Exkursionen i Brahammar

Raden av 30-40-talet bilar blev ganska lång längs Brasjövägen igår eftermiddag. Det kom cirka 70-80 personer för att lyssna och se i den gamla bruksbyn Brahammar, där endast låga ruiner av väggar, hörnstenar och spishällar finns kvar från en gången tid under 1800-talet.

Regn kom då vi skulle starta, men rundvandringen förskonades från regn, och solen tittade fram, då det var dags för en fikapaus. Bruksbyn var rolig att förevisa och intresset låg högt. Dessutom har det varit roligt, stimulerande och intressant att göra de efterforskande förberedelserna. Kunskaperna stiger vid varje tillfälle, då vi har en aktivitet kring ämnesområdet.

Nu lär jag sätta en viss prioritet på att gräva fram mera kunskap om Ollasgården i Fornby, så att det finns ett presenterbart material inför nästa helg, då hembygdsföreningen gästar gården med en sammankomst. Tyvärr kan jag inte vara med i presentationen, eftersom jag åker upp till Norrland i slutet av veckan, men det är roliga förberedelser. Sedan finns det folk i Fornby som kan sköta presentationen.

Bister skolväg för Piparbarnen

Idag ska jag ta hand om kulturbankens exkursion till den gamla nedlagda bruksbyn Brahammar i Siljansnäs. Igår kollade jag på väderlekssajten. Då utlovades kraftigt regn vid tvåtiden, just då vi ska ha exkursionen. Nu på morgonen har de ändrat sig, och regnet skall börja först vid sextiden. Jag hoppas på att den nya prognosen håller.

Vi som ansvarar ser fram emot ett trevligt genomarbetat program. Fortfarande har vi ett par ännu levande personer, Ture och Harry från Piparfamiljen, som bodde i det sista bebodda huset, och de är med och berättar. Sonen Mats-Olov är intresserad och är med och deltar, vilket lovar gott inför framtiden.

Piparfamiljen har mycket att berätta om hur det var att leva så långt bort ute i obygden. Under vintern fick de åka skidor den sju kilometer långa vägen till skolan i Limå. Då det gick att cykla fick de tre barnen dela på den enda cykeln familjen ägde. De delade då upp skolvägen i tre sträckor, och de cyklade var sin sträcka. Först cyklade en sin sträcka och lämnade cykeln till nästa, som kom gående. Han cyklade sedan sin sträcka för att tredje barnet kunde cykla den sista sträckan fram till skolan. På hemfärden repeterades arrangemanget men åt andra hållet.

Det borde vara fler av dagens skolelever, som fick veta lite mera om, hur kämpigt det kunde vara att ta sig till skolan för inte alltför länge sedan.

Mera teak

När jag skrev om den lokalhistoriska gruppen igår glömde jag nämna om, att det går att läsa om våra sammankomster på Siljansnäs hemsida http://www.siljansnas.w.se/, där du helt enkelt klickar på knappen ”Om…” uppe till vänster, och du ser då knappen ”Lokalhistoria”.

Vårt nya plommonträd i trädgården blommar, och i år hoppas vi på frukt. I Kerala regnar det mest varje dag. Det är en frisk skön tid där nu.

Geetha har börjat med årets planteringar. I år blir det nog några hundra teakplantor i områden, där gummiträden inte klarar sig. Det blir tuffa marker även för teak, och får vi en överlevnad av 50%, blir det riktigt bra. Det är en högkvalitativ variant som vi kallar för Nilampur, som har funnits i Kerala under engelsmännens tid sedan 1800-talet.

Lokalhistoriska gruppen

Igår hade vi lokalhistoriskt möte igen. Vi är en grupp på tiotalet personer per gång från olika byar i Siljansnäs  som samlas några gånger per år i vårt speciellt inredda lokalhistoriska forskarrum i Sockenstugan.

Den här gången blev det mycket om gårdarnas utveckling under århundraden i de olika byarna. Jag har gått igenom Almobyn, men vi saknar mycken information från de andra byarna. Information finns, men det är tidsödande att ta fram, sammanställa och summera till en lättillgänglig information, för den som inte är insatt i hur det är gjort. Vi jobbar vidare med detta.

Närmast ligger en kort och folklig presentation på lördag om Brahammars uppgång och fall.

Företagarfrukostmöte

Morgonen ägnades åt frukostmöte med en grupp Siljansnäsföretagare. Inte för att jag ser någon mer egennyttighet i detta än att utveckla sociala kontakter och lyssna in mig om vad som händer och tänks här i bygden. Det kan vara nog så viktigt.

Dagens gäst var Leksands kommuns näringslivschef Mats Möller. Det var intressant att få lyssna till honom, och om vad han anser är prioriteter i sitt jobb. Dessutom tror jag att det är viktigt även för honom att få lyssna in sig på våra frågor och kommentarer. Mats känner jag ju sedan hans barnsben i Tasbäck, och hans far Lennart är jag i kontakt med ett par gånger om året. Det är intressant att få följa Mats personliga utveckling inom kommunen. Som jag ser det gör han ett fint jobb och lyssnar in sig på vad folk tycker och tänker. För något år sedan var han stolt över att Leksand var en av de mest företagsvänliga kommunerna i landet.

När den stjärnan börjar falla blir det tuffare tag för att hålla ställningarna. Men tillhör nog jobbet.

Namnet Hammar(-bäck) i vår by

Så snabbt den enorma grönskan kom aven i Almo. Plötsligt är det alldeles gult av maskrosor och buskar och träd har fått löv. Det riktigt känns som det är försommar redan nu.

Idag blev det en förberedelsedag inför visningen av gamla järnbruksbyn Brahammar på lördag. Vi var ett gäng på åtta personer, som tog oss ut till de sista resterna på marken av de hus som en gång stått i byn som fanns bara under första decenniet på 1800-talet fram till 1870-talet. Sedan lades tillverkningen ned och byn försvann enormt fort, men spår efterlämnades i bygden. I Almo har vi fått många med namnet Hammarbäck och även Hammar efter sådana familjer som flyttade in, då bruket lades ner. Det blev ett nytt och bestående inslag i vår by.

Tillbaka till Almo

Skönt att vara tillbaka till Almo igen efter flera dagar i Skåne. 70 mil är lite väl långt bort, men det går ganska bara att köra i det fina vårvädret. Den här tiden kan jag verkligen njuta av landskapet.

Jag hann med att klippa gräsmattan, innan det var dags för kvällens manskörsövning. Det drar ihop sommarens olika framföranden, och det märks att det blir mangrann uppslutning. Det är inte så roligt att stå där på ett framträdande och inte kunna sin stämma.

Även Almo visar nu upp sin sköna grönska, och det är bara att tacka och ta emot av sommarens natursköna fröjder.

Söderåsens nationalpark

Jag har inte besökt Söderåsen sedan jag besökte i samband med att jag gick på skogsskolan 1965. Idag fick jag tillfälle igen och numera är det nationalpark sedan 2001. Det är fascinerande natur, även om bergen inte är höga. Det är låga böljande kullar rik på bokskog, som nu har en mycket vacker färg med ett nyutsprucket bladverk. Det blev en skön vandring under ett par timmar, annan vi hade en födelsedagslunch för Maina.

Under cykelturen igår fick vi uppleva ett oväntat kulturellt inslag, då vi cyklade genom bokskogen i Danmark. In grupp manliga turkkurdiska muslimer stod vid sidan av stigen och hade en liten privat samling för bön, musik och enkel dans. Då vi dök upp och stannade cyklarna, inbjöd de oss vänligt och öppenhjärtligt, och vi fick tillfälle att bekanta oss med varann. De tyckte om, att vi uppskattade deras kulturella aktivitet, och vi var nyfikna på deras sedvänjor. Det blev ett öppet och intressant utbyte, som kändes mycket inspirerande. Det gick så lätt att nå varann, och det kändes så naturligt. Med ett öppet positivt intresse kommer man långt med nya berikande upplevelser.

Cykeltur i Danmark

Vi är just tillbaka från en cykeltur på andra sidan sundet. Vi är ett litet gäng ungdomaroch så jag, men jag hänger med gott i ruljangsen.

Danmark är berömt för sina fina cykelförhållanden, och med dagens erfarenheter är det bara att hålla med. Vi cyklade norrut en mil till staden Hornbäck, där vi vände tillbaka. De stora bokskogarna var sköna likväl som de knotiga kusttallarna. Rätt årstid och rätt väder och det blev en rätt tur.