Spanair konkursat

Spanair har gått i konkurs. Det var det flygbolaget jag hade bokat in mig på för min hemresa Barcelona-Arlanda den 9 mars. Det var emellertid en billig biljett som rök.

Nu har jag i alla fall hört av mig till Dalarnas angående min reseförsäkring och till Nordea angående min kortreseförsäkring och sedan återstår att se, om jag få några kronor tillbaka.

Sedan har jag bokat om mig, så att jag istället kommer att flyga med Baltic Air från Barcelona över Riga till Arlanda 13.45-18.25 för 925 kr. Sedan tar jag tåget 20.05-22.50 till Leksand. Så istället för klockan sju till Leksand blir det klockan elva. Det är hyfsat nog, om det fungerar den här gången.

Kycklingkorv

Det blev en trevlig tennisfinal igår i Australian open. En rejäl dogfight mellan Djokovic och Nadal, som slutade efter nästan sex timmars spel, vilket innebär den längsta matchen i Australian Opens historia. Jag tittade bara på utvalda delar. Det går ju inte att titta på TV sex timmar i sträck. Men det var god underhållning.

Det är mycket reklam för Jacob’s Creek kring Australian Open. Själv kunde jag avluta min flaska Shiraz Rosé av detta märke, som har legat i mitt skåp i värmen sedan ifjol. Det var absolut inget fel på den smaken.

Därtill tog jag några kycklingkorvar från frysen. Visserligen gillar jag våra svenska korvar med fläskkött bättre, men de lokala korvarna får gott duga. Då är den indiska senapen ett desto godare tillskott och kompenserar den milda smaken på kycklingkorven ganska väl.

Det är i alla fall ett fint byte av smak från det vanliga riset och fiskhuvudsoppan, som är standardlunch på Mukkunni Hill.

Kollambesök

Det blev en småtrevlig dag på ”Hillen” igår. Dr Rajakrishan kom över med son och sonhustru till Mukkunni Hill på lunch.

Jag brukar kalla Rajakrishnan för tidningskungen av Kollam, därför att familjen ger ut flera tidningar och tidskrifter, varav en dit Geetha ibland skickar över något bidrag. Geethas far var en gång en av tidningsgruppens mest aktiva skribenter, och vi håller kontakten sedan dess. Det har blivit lite av tradition att vi ses någon gång under december – januari varje år.

Familjen har både  tidningsutgivning och tvåltillverkning. Det är sonen som har tagit över mycket av tvåltillverkningen. Sist jag var över till honom, lät han mig lukta på en nyskapad tvållukt, som de hade tagit fram själva.  Själva tvålen har många auyrvediska substanser, och det är vad som kommer att framhållas i marknadsföringen till hösten, då tvålen kommer ut på marknaden.

Sedan var det skönt att gå ut på plantagen under ett par timmar och hugga i taggiga busksnår. Det känns skönt för kroppen. Jag sover gott och kroppen känns lite lagom mör under morgonen.

Geethas ayurvedabehandling

Geetha är klar med sin 10-dagars ayurvedabehandling vid Pankajakasthuri Ayurveda Medical College Hospital. Sjukhuset har gott rykte om sig att kunna genomföra professionellt bra behandlingar. Geetha är nöjd, och det känns bra för henne.

Hon har fördelen av att sjukhuset ligger i Kattakada i vår närhet, och hon har åkt hem varje kväll och sovit i sin egen säng. Det har upplevts förmånligt.

Det var svårare för Maina att känna tillfredsställelse vid samma sjukhus. Hon övernattade på sjukhusets ganska spartanska övernattningsrum, där det fanns absolut ingenting att göra på kvällarna. Det fick bli TV med ett begränsat utbud, och det blev svårt.

Maina gav upp efter tre dagar, men Geetha har alltså genomfört hela sin 10-dagarsbehandling. Det är inte lätt att i förväg veta, vad man ger sig in på.

Själv har jag hittills aldrig försökt mig på någon ayurvedabehandling. Det blir i alla fall inte av den här säsongen, och jag har inte upplevt det som en nödvändighet för mig. Så vi får se hur jag känner det till ett annat år.

Dagen då vi träffades

Igår var det Republic Day i Indien och en röd dag i almanackan. Idag är det ”helgdag” igen, eftersom delstaten Keralas Governor avlidit. Det ska uppmärksammas!

Att det var Republic Day hördes på högtalarna nerifrån byn. De drog på lite extra volym med sin musik och sina sånger. Visserligen var de en kilometer bort, men det lät som de var alldeles utanför min sovrumsvägg. De kan konkurrera ut både stenbrott och flygplan i ljudmiljöförstörelse.

För 32 år sedan hade jag just börjat mitt jobb i ett svenskt skogligt Sidaprojekt i Dehra Dun cirka 20 mil norr om Delhi. Jag åkte ner till Delhi för att vara med om firandena i form av parader och utställningar.

Dagen efter Republic Day träffade jag på Geetha för första gången. Hon representerade Kerala på en av utställningarna. Det gjorde hon på ett alldeles förtjusande sätt, och det blev inledningen till vårt livslånga förhållande.

Egentligen tycker jag att dagen då vi träffades är en viktigare dag att fira och komma ihåg än själva bröllopsdagen. Det blir alltså en sparad flaska australiensiskt  rosévin till middagen ikväll. Det ska uppmärksammas!

Flygplanstrafiken i TRV 2012

Flygtrafiken på Thiruvananthapuram internationella flygplats (TRV) är i ständigt ökande. Jag analyserade trafiken i februari 2010 och nu efter två år har jag sett igenom flygtrafikstatistiken en gång till.

Du som inte är road av flygstatistik kan lugnt sluta läsa här och återkomma till min blogg i morgon.

Det är mycket frapperande att se att flygplan från antalet flygplatser (10) i Gulfländerna är dubbelt så många som antalet flygplatser (5) i Indien. Då räknar jag in att två flygplatser i nordöstra Saudiarabien får tillhöra Gulfländerna med flygplatserna i Riyadh och Damman som trafikerar TRV. Konstigt nog har TRV inte ens någon flygtrafik till Goa, vilket vårt cykelgäng i höstas fick känna på, då de blev tvungna att flyga över Madras i östra Indien för att ta sig tillbaka till Goa.

Antalet veckoliga landningar i TRV är nu uppe i 275 (1,6 landningar i timmen) vilket är 19 flera än 2010. Fortfarande sker emellertid 49% av alla landningar med flygplan som kommer från indiska flygplatser, medan 39% kommer från Gulfländerna och återstående 12% från de tre länderna Maldiverna, Sri Lanka och Singapore. Kuala Lumpur har strukits från listan sedan 2010, då den linjen inte gick så bra för Air Asia.

Tre nytillkomna flygbolag för inrikestrafik trafikerar TRV sedan 2010. Det är IndiGo, JetLite och spiceJet som tillkommit och alla dessa nya bolag gör att konkurrensen hårdnat och sänkt flygpriserna att flyga inrikes. Indian Airlines har slagits ihop med Air India och försvunnit i statistiken tillsammans med det nerlagda Paramount Airways.

Nya internationella flygbolag som börjat trafikera TRV är Saudi Arabian International och Tiger Airways från Singapore. Nyligen försvunna är Air Asia från Malaysia och ExpoAir från Sri Lanka. ExpoAir har numera bara ett flygplan för passagerartrafik, en 12-sittsig Cessna Grand Caravan, som de gör två flygningar om dan med till Jaffna från Colombo. Visst växlar antalet trafikerande flygbolag.

Så mullret från landande och avgående flygplan nerifrån flygplatsen ökar till oss på Mukkunni Hill och även ovanför oss eftersom flygledningen har intensifierat en inflygningsrutt över oss. Jag bor ju i ett skogsreservat s.k. ”Reserved Forest” med lägre population än omkringliggande områden, och jag får ta konsekvenserna därav.

Så bergsbrotten omkring oss har lite konkurrens även därifrån i förmågan att göra oväsen.

Varuhuset Pothy´s

Maina reagerade på gårdagens blogg. Jag påstod att Big Bazaar var stans största varuhus. Hon påstår att Pothy’s nu är största varuhuset.

Eftersom jag aldrig hört talas om Pothy’s blev jag tvungen att konsultera Geetha. Ja, hon hade hört talas om det nya varuhuset, men hon har fortfarande aldrig besökt det. Det öppnade tydligen under förra året. Det är svårt att hänga med i svängarna, när jag mestadels håller mig till Mukkunni Hill och är borta härifrån under största delen av året.

Vilken stor skillnad på varuutbud mot för bara 20 år sedan, då vi mest bara kunde tala om lilla Spencers, då vi skulle handla mat. Det är trevligt att se matvaruutvecklingen.

Så nästa besök på stan kommer att innebära ett besök på Pothy’s!

Made in Oman

Jag öppnade en godispåse igår kväll köpt nere på Big Bazaar, stans största varuhus. Påsen var tillverkad i Sultanate of Oman.

Oman var ett väldigt exotiskt och okänt land för inte så många år sedan. Men även det landet har öppnat upp. För några år sedan hyrde jag en bil i huvudstaden Muscat och åkte runt i landet under en vecka. Det var härligt intressant, och deras vägnät verkligen imponerade på mig.

Trivandrum har haft flygförbindelse med Oman under många år. För ett år sedan förundrade jag mig över att snabbaste vägen att ta sig till Kathmandu i Nepal från TRV var att ta omvägen över Muscat. Det lät otänkbart, men det har utvecklats till verklighet.

Nu såg jag att Air India Express har börjat direktflyg från TRV även till Omans andra stad Salalah långt nere i den sydligaste delen av landet. Flygplatsen i Thiruvananthpuram känns mer och mer internationell, även om resmålen är mestadels Gulfstaterna. Den nya flygplatsterminalen kommer till väl användning.

Är det någon som i Sverige nyligen har stött på en produkt tillverkad i Oman? Vad var då den produkten?

Högsäsongen över

Fem veckor kvar tills min hemresa. Då jag bokade resan för ett tag sedan, kändes det inte särdeles angeläget, och jag är fortfarande inne i en period, då det bara är skönt att vara kvar på plats.

Det är väl fortfarande lite grann så, att det känns skönt att få stanna där jag är. Efterhand som dagarna går, värmen stiger och luften blir dammigare och jag blir inställd på att åka, så kommer suget att få vara ute på resande fot tillbaka så sakteliga.

I mitten av januari är turismens högsäsong över, och hotellen blir billigare. Mia på Abbarestaurangen i Varkala kontaktade Geetha om en lämplig ayurvedabehandling. Hon tyckte hon kunde behöva det efter den intensiva tiden över jul och nyår. Nu blir det lite lugnare tempo framöver.

I övermorgon får Maina ner en av sina vänner från Skåne. Samma morgon kommer även Mailis från Borlänge för att ta det lugnt i Kovalam under fyra veckor. Hon har varit Kovalam trogen några veckor så gott som varje år, sedan hon deltog i min 50-årsfest på Mukkunni Hill år 1991. Det är starkt av henne att återkomma till samma hotell och samma restaurang år efter år. Det låter som lugna livet på lugna gatan.

Söndagstystnaden

Det är söndag morgon igen på Mukkunni Hill.

Det är ett fantastiskt lugn, då jag så intensivt kan höra tystnaden. Det är på söndag morgon jag kan höra hur bedövad mina öron är för ljud från stenkrossen och de olika stenbrotten runt omkring oss under vardagarna.

Prasslet från aporna i grenverken blir ännu tydligare, och när de kommet fram till vattentanken ljuder ett skott från mitt luftgevär, och de håller sig borta under tio minuter igen. Det är goda fikonfrukter igen på vårt ficusträd på den östra sidan om huset. Dessa frukter är alltför frestande att hålla sig borta från, och då hjälper det inte med gevärshot. På dagarna är det aporna som vill åt dess frukter, och på nätterna är det de stora fladdermössen ”flygande hundarna”. Så det är ett prasslande i ficusträdets grenverk både dag och natt under dessa dagar.

På TVn spelar Li Na mot Kim Clijsters tennis i Australien, och det är en trevlig match. Som ni vet är det bara för tennistittande jag använder vår TV-apparat. Geetha ser andra lokala program mest varje dag, så hon har mycket mer nytta av apparaten än vad jag har.

Om ett par timmar kommer Usha med sin hemlagade lunch, och hon städar igenom huset under eftermiddagen.

Alltså en fridfull hemmasöndag uppe på vår kulle.