Äldsta gårdsnamnen i Östra Almo

De tre första gårdarna i Östra Almo bildades i mitten av 1500-talet. Dessa var de gårdar vi idag kallar Landins (BackPers), Oskarssons (BackOskars) och Stormatsgården (Hol)

Holgården byggdes upp av sonen Lars Jonsson från Ollasgården i Västra Almo, och han blev säkerligen Back Lars i folkmun, då han slog ner sina bopålar uppe på den höga kullen mot öst sett från sitt föräldrahem.

Inte långt därefter kom även Anders Halvarsson och Anders Matsson som blev nära grannar med Lasse. Det blev två Anders, och rimligen skulle bara en av dem kunna kallas BackAnders och det blev Anders i BackPers. För Anders i BackOskars blev gårdsnamnet efter hand Mor, men jag vet inte bakgrunden till det namnet.

Backnamnet blev kvar i Holgården fram till sekelskiftet 1700-1800, då en karl från Holgården i Björken flyttade in och behöll sitt gårdsnamn i sin nya gård. Backnamnet återkom emellertid till Holgården i början av 1900-talet. Holgården har tre ättlingsgårdar i Östra Almo Alm, Momats och Karis men ingen av dessa behöll Back som gårdsnamn.

Den sonson till Back Anders som tog över gården döptes till namnet Per, vilket blev början till Per Perssonepoken i gården då fem generationer i rad fick heta Back Per Persson. BackPersgården blev ett naturligt allmogenamn men i offentliga handlingar står de det bara Back som gårdsnamn.

Namnet Mor stannade kvar i BackOskargården fram till början av 1800-talet, då gårdsnamnet ändrades till Back. Gårdsnamnet Mor stannade emellertid kvar i ättlingsgården Morgården, där gårdsnamnet lever kvar.

Backnamnet finns idag kvar på Backen bara i Backhansgården, där det namnet övergått till att vara ett efternamn. Annars har Backnamnet som gårdsnamn levt vidare genom den gren av BackPers, genom BackMats, som flyttade till Västra Almo.

I dagsläget finns gårdsnamnet kvar enbart hos bröderna Back Ejnar och Back Erik Johansson efter att Back Sven gick ur tiden. Ingen av dessa var emellertid födda eller uppväxta på Backen.

Äldsta gårdsnamnen i Västra Almo

De äldsta gårdsnamnen refererar ofta till tidigare ägare av gården.

Ganska typiskt för detta är Hansgården, som byggdes upp under 1560-talet av sonen Hans Olsson i Ollasgården. Hans son Olof tog över den nya gården och i nästa generation var det Lars som tog över med namnet OlofHans Lars Olsson i mantalslängden år 1660.

Olofsnamnet blev kvar i Ollasgården.  Det blev först LarsOls, och efter att Lars fallit bort i namnet blev det Ollesgården. Det namnet ombildades under senare delen av 1800-talet till nuvarande namnet Ollas. Ollasnamnet kom alltså från den Olof som föddes på gården under det första decenniet på 1500-talet och är definitivt det äldsta kvarvarande gårdsnamnet i Almo, då vi ser till gårdsnamnets härstamning.

I Hansgården föll Olofsnamnet bort i gårdsnamnet och gårdens namn blev Hansgården, som användes första gången i revboken från 1734 för gårdsinnehavaren Hans Anders Larsson. Det namnet består fortfarande i gården med tre generationer boende i byn. Skillanden numera är att Hans blivit efternamn istället för gårdsnamn, eftersom systemet med gårdsnamn i praktiken har försvunnit i byn.

Den andra lika gamla gården som Ollasgården är granngården Brasar. De fyra första gårdsinnehavarna hette Per (eller Pelle) Persson och gårdsnamnet blev helt enkelt Pelles. Den fjärde Per Persson hette därvid ”Pär Pärss i Pellesgården” vid det första husförhöret 1628. Det namnet ersattes av gårdsnamnet Brasar i början av 1700-talet, men jag vet inte vad var anledningen till detta, och jag har inte heller lyckats härleda uppkomsten av det namnet.

Orsaken kan vara att granngården blev en PerLarsgård där namnet Lars efterhand uteslöts och gården blev Pellasgården i revboken 1748. Det gick ju inte att ha både en Pellesgård och en Pellasgård som grannar, och Pellesgården bytte namn till Brasar. Pellasgården har fått behålla sitt gårdsnamn tills i slutet av 1900-talet, men tyvärr håller det gårdsnamnet nu på att försvinna, i och med att de nya ägarna inte har någon släktrelation med de gamla ägarna.

Det äldsta kvarvarande gårdsnamnet i Almo som har anknytning till sin äldsta gårdsinnehavare är alltså Ollas efter ombildningen från namnet Olles och Hansnamnet i det gårdsnamnet fallit bort. Det andra återstående 1500-talsgårdsnamnet är Hans efter att namnet Olof fallit bort i den gårdsnamnskombinationen.

Gårdsnamnen i Almo

Två viktiga och mycket behjälpliga uppgifter i byhistoriskt material som glatt släkt-, gårds- och byforskare är bruket av sonnamn och gårdsnamn.

Fram till slutet av 1800-talet har sonen som efternamn konsekvent alltid tagit faderns förnamn som efternamn. Ett viktigt undantag är då soldatnamnen kommit in i bilden. Det var lätt att följa generationerna tillbaka i tiden.

Detta har varit till god hjälp, speciellt då jag kommit ner till 1500- och 1600-talen, då det ibland förekommer att en hel generation inte omnämns i några officiella handlingar. Jag har då skrivit att det är en fiktiv generation, och det har hänt vid ett flertal tillfällen, att jag senare stött på ett dokument då denna person eller familj kunde verifieras. Det gör en byforskare upprymd.

Den andra hjälpen är gårdsnamnen, som mera frekvent började användas under första halvan av 1700-talet. Olika källor har dock inte konsekvent använt sig av samma gårdsnamn för en gård. Dokument efter lantmäteriförrättningar anger ibland ett annat gårdsnamn än de som finns i kyrkböckerna, och det händer ofta samma sak i domböckerna. Gårdsnamnen ändras även oftare än man kan tro, och det är lätt att gå vilse i de egna noteringarna.

Riktigt komplicerat kan det bli då ett mycket populärt namn som Per användes i flera generationer samtidigt. Det mest komplicerade fallet är Back Per Persson i Östra Almo med samma för- och efternamn under flera generationer och samtidigt användes samma gårdsnamn för olika gårdar. Jag kommer att få anledning att återkomma till det.

Under en bloggserie framöver kommer jag att ägna mig åt gårdsnamnens uppkomst, bildning, utveckling och frekvens i Almo.

I morgon börjar jag med Almos äldsta gårdsnamn, och jag vet, att det är många som med stort intresse ser fram emot den och närmast efterföljande bloggar.

Så följ med och ge gärna dina egna synpunkter på hur gårdsnamnen kan tänkas ha uppkommit. Det finns många infallsvinklar i namntolkningar och en uppfattning behöver inte vara mer rätt än någon annan.

Revboken 1734 i delar av Näsbygge fjärding

Vid mitt Uppsalabesök i fredags hann jag även in på Landsarkivet just innan de stängde. Jag beställde fram Landskontorets volym GIII cά:4 i Länsstyrelsen i Kopparbergs län med 1734 års revbok, som inte ännu finns tillgänglig på Internet.

De har snabb service, och det tar dom inte många minuter att plocka fram den cirka en decimeter tjocka luntan, som är av ofantligt värde för en byforskare.

På sidorna 1246 till 1297 finns gårdarna i Almo beskrivna, och dessa sidor har jag sedan flera år tillbaka redan skannat av och analyserat. Men jag upptäckte att det blev bättre läsbarhet genom att fotografera av sidorna med en bra mobilkamera än att skanna sidorna. Nu hann jag förutom Almo fotografera av de sidor som rör byarna Näsbyggebyn och Mon innan de stängde för den här gången.

Härintill finns sidan 1276 inlagd, som beskriver PerNilsgårdens ägor, alltså den gård jag äger idag. Gårdsinnehavaren för snart 300 år sedan var Pärnils Erik Pärsson, och hans namn finns skrivet överst på sidan. Sedan kan jag läsa vad gårdens åkertegar kallades då och hur stora dessa var. Dubbelklicka gärna på bilden så blir texten bättre läsbar.

Det är sedan frapperande att se hur få av dessa åkernamn återstår 90 år senare, då storskifteskartan ritades år 1826, så det är egentligen väldigt svårt att hitta igen vart dessa åkertegar låg någonstans. Till beskrivningarna följde ju inte någon karta.

Sedan finns det en uträkningsvolym från 1746, men den har jag tidigare antytt om på olika ställen i mina bloggar.

Siljansnäsmål i Uppsalaarkiv

Då jag var i Uppsala i fredags passade jag på att droppa in på Dialekt- och folkminnesarkivet, som ligger omedelbart granne med Landsarkivet.

Min fråga gällde upplysningar om hur många dialektrelaterade inspelningar de har från Siljansnäs i det arkivet, och det fick jag ett ganska fullödigt svar på.

Det är 54 inspelningar varav 14 från 1947, en från 1957, en från 1960 och 38 från början av 1970-talet. I dessa inspelningar förekommer 29 Siljansnäsbor som intervjuobjekt, där Jons Anders Andersson född c:a 1864 är den äldste bland dessa.

Det var inte angivet från vilken by intervjuobjekten kom ifrån, men jag kunde se att personerna representerade de flesta byarna i Siljansnäs från Klockarberg i väst till Fornby i öst. Det innebär att det förekommer en blandning av olika byvariationer utan att detta omnämns i bandbeskrivningarna.

Det vore onekligen roligt, om vi kunde få fram någon gammal intervjuinspelning från Almo. Det ska visst finnas en inspelning med Momats Karin Ersdotter född 1899, men vi vet inte vart den är förlagd och är tills vidare försvunnen. Sedan dess är det ingen som har gjort någon ordentlig intervju av någon äldre Almobo sedan Anders Land född 1889 kom med i ett av de band som finns i Uppsala.

Än är det inte försent, men åren går och dialektorden, grammatiska variationer och äldre ordvändningar försvinner.

Avkortningslängder

Vad är en avkortningslängd?

Det undrade jag också innan min gode vän John Långberg vid mitt Uppsalabesök visade mig på ett sådant från 1688 över Leksands socken.

Det är ett dokument där de personer namnges som på grund av olika omständigheter behövde bara betala reducerad skatt. År 1688 var det 28 namngivna personer i Näsbygge fjärding som omfattades av denna reducerade skatt men bland dessa fanns ingen från Almo.

Däremot var det två kvinnor i grannbyn Alvik som omnämndes med orsak att de var fattiga med låg betalningsförmåga. Dessa två kvinnor finns omnämnda i den högra spalten på bilden. Den övre delen av dokumentet är tydligt brandskadad, och det var rena turen att detta dokument inte helt förstördes vid den kyrkbrand då det hände.

Samtidigt dyker nya frågetecken upp. De båda Alvikskvinnorna hade vardera fått skatten reducerad med ½ pall. Hur mycket är då en pall? Jag vet inte, och det är första gången jag stöter på den mängdenheten. Den här gången kunde inte ens Google hjälpa mig på traven.

Dessa avkortningslängder finns inte ännu digitaliserade, och då får man gå in i arkiven och leta. I det här fallet hade John snappat upp och skannat genom en tredje person, och nu har därvid även jag fått tillgång till de 329 handskrivna dokumentsidor det gäller, varav bara tre sidor angår Näsbygge fjärding.

Det är spännande då det dyker upp för mig nya dokument som är flera hundra år gamla. Den här gången var det emellertid inget napp på någon Almobo.

Hänt under vecka 616

Min gård i Almo är inbäddad i ett tunt snötäcke nu under morgonen. Skönt att sitta i värmen inomhus och se på då snöflingorna faller.

Det är normalt aprilväder med svängningar i temperatur och molnighet. Då jag igår körde upp från Stockholm var det omsom vackert solsken och ömsom regnskurar.

Våren kommer med ytterligare anländande vårfåglar. Då jag öppnar fönstren och vädrar mitt sovrum under mornarna hörs storspovens sköna kraftiga drillar. Dessutom har en rödhake hittat in på min gård, vilket den aldrig har gjort under något tidigare år. Jag välkomnar dess milda behagliga sång. Jag vet att sädesärlan har kommit. Den borde ha anlänt för tio dagar sedan, och det gjorde den säkert, även om den inte visat upp sig på just min gård.

Geetha har tagit sig tillbaka till Mukkunni Hill efter sitt Kairobesök. Yesudas hämtade på flygplatsen och Deepu var troget på plats vid fem-tiden på morgonen vid hennes ankomst till vårt hus.

Gården var i ordning att välkomna Geetha tillbaka. Alla fem hundarna var på plats, och de såg välfödda ut. Det syns nu tydligt att Meenu kommer att få valpar någon gång i juni.

Äntligen har regnen börjat komma. Under de senaste två veckorna har vi fått tre skurar med totalt 17 mm. Det är tillräckligt för att naturen så smått ska börja komma igång igen. Nästa månad kommer förmonsunen med sina kraftiga åskväder och i juni inleds den riktiga monsunen. Geetha har ett par vackra och behagliga månader framför dig, då naturen blir grön igen med en riklig blomstring.

Hann med Stockholm också

Då jag redan var i Uppsala passade jag givetvis även på med ett besök till Stockholm.

Maina bor ju där och vi passade på att gå ut och ta en bit mat tillsammans efter  att hon slutat sitt jobb för dagen. Det är alltid trevligt att träffas, men nu var det ju inte så många dagar sedan vi hon besöke Almo.

Den här gången bor jag hos Gunnel och Sven-Olof, som bor väldigt vackert intill vattnet vid Tranebergsbron. Solen lyser härligt över vattenytan och över Essingen på andra sidan nu under morgonen.

Efter frukost tänker jag dra mig tillbaka och återvända hem till lugnet i Almo.

Den som försökt ringa mig har säkert insett att min telefon inte har fungerat sedan några dagar tillbaka. Det hände i samband med ett simkortsbyte, och jag hoppas att kunna reda ut det under måndagen. Märkligt så beroende jag är nu för tiden att mobilen ska fungera.

Uppsalabesök

Var under dagen i Carolina Rediviva i Uppsala och tittade efter vad som kunde vara kvar efter Lundmans rasbiologiska forskningar i Dalarna på 1930-talet.

Jag hade beställt fram hans korrespondens och efterlämnade fotografier. Axel Liss var hans kontaktperson i Siljansnäs men det fanns bara ett brev i den lilla högen, dock ingen information i det brevet. Sedan kollade jag ett par namn till utan framgång.

Fotografierna var mestadels namnlösa och spridda över Sverige. Jag kunde inte upptäcka något som skulle kunna vara från Dalarna, så där var inget att hämta.

Största utbytet av Uppsalabesöket var att få träffa John Långberg igen. Igår kväll fick vi en trevlig middag i hans hem, och det är intressant att se hans inspiration för sitt fortsätta forskningsarbete kring gårdarna i Gagnefs och Mockfjärds socknar. Han hade en hel del nyheter att förtälja, och jag fick en fullständig och uppskattad uppdatering av hans forskarmaterial.

Han har högst ställda ambitioner på sig själv och hans nöje med detta var inte att ta fel på.

Kommunbefattningshavare

Nu kommer jag tillfälligt in på lite nyare tider och jag fortsätter med det kommunala.

Visserligen flyttade Helmer Nygårds (1916-2015) till Centrala Siljansnäs med han var född och uppväxt i Storpersgården i Almo och han var upptagen med det mesta, inte minst i politiken. Han invaldes i fullmäktige som yngste socialdemokratisk ledamot redan 1943 och till kommunalnämnden 1952. Sedan rullade det på för honom i olika kommittéer och specialuppdrag.

Sedan kom Kerstis Per Persson (1898-1984) i Masesgården in i bilden och var ledamot i kommunalnämnden 1956-59  med Klas Bergström (1917-1990) som suppleant under samma tid.

Efter det hoppas jag direkt till tidsperioden 1967 till 1973 då min far Anders Skarner (1909-1995) var socialdemokratisk ledamot 1968-71  i kommunalnämnden och i fullmäktige 1971-73. Samtidigt var hans bror Erik Skalk (1911-1989) centerpartistisk suppleant 1968-71 i nämnden och ledamot i fullmäktige 1967-73. En annan centerpartistisk ledamot i fullmäktige var Erik Brasar (1910-1996) 1967-1973.

Bland suppleanterna i nämnden hittar jag Anders Jansson (1913- c:a 1968) och i fullmäktige en rad med personer där vi har

• Gunnar Engvall (1908-1974)                Suppleant 1971-73
• Anders Jansson (1913- c:a 1968)            Suppleant 1967-70, 1971-73
• Lars Jones (1920-1987)                          Suppleant 1971-1973, 1971-73
• Gunnar Mächs, född 1929 Skollärare i Almo skola Suppleant 1971-1973
• Tage Skalk född 1939                                     Suppleant 1971-1973

Sedan kommer vi till tiden efter Siljansnäs kommun efter sammanslagningen med Leksands kommun. Då slutar Almoborna att vara politiskt aktiva.

Tills det äntligen kom in en kvinna, som blev desto mera aktiv. Det är min granne Ingrid Hans, född 1947, ingift i Hansgården, som varit enda politiska förtroendevalda person i Leksands kommun från Almo sedan kommunsammanslagningen 1975. Hon har under en imponerande tjugoårsperiod varit invald som centerpartist i följande enheter:

• Kommunstyrelsen ledamot 1985 – 2000
• Kommunfullmäktige ledamot 1994 – 2006
• Fritidsnämnden ledamot 1985 – 1991
• PROFU – Profilutskottet ordförande 1994- 1998
• Byggnadsnämnden ledamot 1994 – 2006
• Räddningsnämnden ledamot 1994 – 2006
• Vänortskommittén invald 1994 – 2006

Hon fick stå för hela det politiska engagemanget från Almo.

…och det gjorde hon med besked. Tack Ingrid för allt ditt engagemang för bygden, som du ju även fortsätter med i olika sammanhang.