Poovarbesök

Igår gjorde Johnny, Ulrika, Geetha och jag en tur till Poovar 30 km SO om oss och 20 km från Kovalam. Resorterna växer snabbt upp i området och vi prövade en, Isola Di Cocco, där Geetha och jag inte varit tidigare. Det blev en god buffélunch i deras restaurang med utsökt utsikt, innan vi hyrde en lokal manuell båt att glida omkring med i småkanalerna under en timme. Vi droppade då även in i den nya resorten Fridays Place, men den var tom på folk. En brittisk äventyrare har byggt upp en egen oas utifrån egna drömmar, men den är tydligen svår att hålla vid liv.

På vägen tillbaka till Kovalam droppade vi in på resorten The Travancore Heritage på en kopp kaffe, en dyrt lyxställe som satsar hårt på luxuös ayurvedabehandling.  Ingen resort i Kerala kan vara utan sitt eget ayurvedaprogram. Hotellet ligger på en klippa en bit från havet, och man åker hiss ner till strandnivån. Onekligen mycket speciellt!

Middagen tog vi i Kovalam tillsammans med ett par, Ann och Kjell, från Sverige, som jag träffade uppe i Thekkady. Idag kom de över till oss på Mukkunni Hill och prövade på att luncha på den intilliggande ”Bergsprängarrestaurangen”, vilket alltid är uppskattat av våra vänner, innan de åkte vidare med nattåget till Bombay.

Trevligt att läsa i kommentarerna om Olssons nyvunna matvanor hemma i Almo!

ORC-mötet

ORC (Overseas Residential Club) träffen igår kväll blev ganska sedvanlig. Trevligt, ganska många människor och god buffémat. Organisatörerna fick det lite tufft, då beställningarna inte fungerade. Det blev tredje våningen istället för roof-top och en barkö som tycktes stå helt stilla innan personalen började komma igång.

Ulrika och Johnny var med oss och minglade med alla okända människor. De har nu sovit över hos oss och vi ska åka ut tillsammans under söndagen.

Nu ska jag gå och fixa lite frukost för oss alla. Strömmen fungerar inte nu under morgonen, så det blir gasuppvärmning av tevattnet.

Bibliotekets Himalayaavdelning

I natt under tidiga morgontimmar mellan två och fyra fick jag se Söderling spela och ”förlora” mot Davydenko. Söderling fick sitt vunna set, som skulle vara till hans fördel i nästa match idag mot Del Potro. Det var riktigt trevligt att få se tennis på hög nivå, även i vårt Mukkunni Hill för första gången.

Senare blev det kaffe på säng för Geetha. Idag fyller hon ärevördiga 53 år. Det blir inget stort firande, men till kvällen åker vi i alla fall ner till stan på ORC-samlingen, som vanligt sista lördagskvällen i månaden.

Så här efter höstmonsunen är alla dagar sig väderligt lika. Sol hela dagarna från morgon till kväll. Det innebär, att vad ska bli gjort, gör vi under morgonen eller mot kvällen. Mitt på dagen är det siesta, men jag kan även få en del gjort inne i biblioteket, eftersom det behåller den kyliga morgonluften under hela förmiddagen.

Bibliotekets första del, vår Himalayasektion, har fått sig ett rejält ansiktslyft. Den nya dörren in är mäktig och pryder sin plats. Det nyomklädda Himalayamöblemanget med mässingsspikar passar väl in i den nya miljön med ljusstakarna från Vietnam på bordet. Senaste tillskottet, ett par kinesiska röda lampor, har hängts upp ovanför bordet, och trådarna i den gamla kinesiska lampan har bytts ut. De gamla porträttavlorna med Arunachal Pradeshmotiv pryder nu de fyra väggarna, medan annat krams har sorterats bort.

Soffgruppen från den stora matsalen har klätts om i rött tyg och omplacerats till sydöstra hörnet invid burkarna med vår ormsamling. Glasögonormen börjar se rätt gammal ut efter 25 år på burk, men vi lär knappast skaffa oss en ny, eftersom alla giftormar har försvunnit på tomten omkring oss.

Nytt Internetmodem och mobilnummer

Det var skönt med en dag i husets bibliotek. Att få öppna och svara mejlar i lugn och ro och läsa lite mera nyheter. Det var ett tag sedan sist.

Dessutom var det lycka att få använda mitt nya och betydligt snabbare Internetmodem från Reliance, som jag fick igång igår. Det gamla modemet var ansträngande långsamt och tidsödande, och ljudet var inte klart på Skypen. Inte bra nu heller, men bättre.

Mitt gamla mobilnummer +91 98 9595 1611 får jag inte igång igen. Jag köpte numret som ”life long”, men sedan jag var här senast, har myndigheterna ändrat bestämmelserna, och jag får inte tillbaka numret. Tills vidare använder jag Geethas reservnummer +91 92 4959 0500, men så småningom ska jag skaffa ett nytt eget. Att få till det är inte så lätt för en utlänning och tar sin givna tid.

Olssons avfärd och TV-tennis

Igår kväll var det avskedmiddag för familjen Olsson på en restaurang i Kovalam med hummer och red snapper. Redan ikväll är de tillbaka till Almo igen. Vilken chockarted skillnad i miljö! Jag tror emellertid att vistelsen har gjort gott för hela familjen, och Lennart har fått en ny smak för andra och nya smaker. Kryddsammansättningen i Olssons kök kommer att se lite annorlunda ut efter resan.

Tennis ATP world tour finals pågår, och svensken Robin Söderling har gjort bra ifrån sig. Det var trevligt att se honom spela, då jag kunde se Star Sports på ett hotellrum. Väl hemma på Mukkunni Hill har Geetha lagt in många TV-kanaler, dock inga sportkanaler. Jag muttrade en del över begränsningen, men medan jag var i Kovalam igår lade hon till Star Sports med några till och betalade för detta bara c:a 6 kronor (Rs 40) i månaden. Tänka sig att vara utan tennisen för 6 kronor!

Pass och nycklar

Då vi bor på hotell i Indien, ska vi lämna in passen i receptionen för registrering. När vi sedan lämnar hotellen gäller det att se till att passen återlämnas. Med ålderns glömska och minnesförlust blir det lättare att glömma återlämnandet. På de fyra ställen vi bodde under resan lyckades jag glömma mitt pass två gånger och på ett tredje ställe blev rumsnyckeln kvar i fickan, vilket skapade en omväg på tre kilometer.

Det är tur att Olssons/Bondin är kvar i Varkala och kan ta passet med till kvällens middag tillsammans i Kovalam. Ibland kan det vara mycket mera krångligt att få passet tillbaka. Det är inte lätt att bli gammal!

Tillbaka till Mukkunni Hill

Det är alltid en skön känsla att vara tillbaka till Mukkunni Hill. Hur skönt har det inte varit på resande fot och dagarna invid havsstranden, men det är skönt med den fasta punkten att återvända till.

Geetha och jag tog en trehjuling till Varkalas järnvägsstation. Vidare med tåget Kerala Express, som avgick från Delhi för ett par dagar sedan, och vi fick en luftkonditionerad kupé för sos själva till TRV. Vår rickshawförare väntade i TRV, och med lite göromål i stan blev det mörkt innan vi nådde vår hemby Malayam, där vi passade på att äta färskgräddad ”dosa”, innan vi åkte upp till huset.

Våra hundar mötte med ivrigt skallande och svansviftningar, och vi kände oss välkomna hem. Det har sedan blivit lite Leksandsbröd med Kalles, innan jag nu kryper tills kojs.

Leaving Varkala

Havet brusar utanför stigen som ringlar sig ovanför klipporna invid Varkala Beach och utanför hotellstaketet. Jag sitter lugnt vid ett bord och skriver i väntan på att Geetha packar, och att vi tar en rickshaw till Varkala järnvägsstation. Vi tar tåget till Thiruvananthapuram idag. I morgon kommer en bil från vår resebyrå och hämtar de övriga till Kovalam, och tidigt fredag morgon avreser familjen Olsson tillbaka till Sverige, medan Ulrika och Johnny stannar en vecka till.

Middagen igår var delvis nepalesisk. Kocken och servitörerna var nepaleser, och vi beställde givetvis in momos, vilket alla uppskattade mycket. Det var en ny rätt för alla våra vänner, och rätten blev en ny favorit. Emellertid, det måste vara nepaleser eller tibetaner som tillagar, för att det ska bli bra.

Det vackra vädret har stått sig, och det har varit bara att njuta av klimatet. Sedan jag skrev om vädret senast, har vi fått ett par sköna regnskurar, som friskat upp i luften. Vi har genomgående haft god tur med vädret.

Alla är nu återställda från magbesvär och vid full vigör. Det har varit en bra och trevlig resa!

Geetha med i Varkala

Geetha slöt upp i Varkala Beach igår, vilket var trevligt för oss alla. Vi bor på resorten Krishnatheeram alldeles invid havsstranden. Hotellet har lite väl låg standard i budgetklass, så Geetha och jag tog in på en av deras trevliga bungalower. Alla var riktigt nöjda att tillslut få tillfälle att avnjuta några dagar intill havet. Vi avtackade vår fina chaufför, Jayakumar, och nu blir det lugnare rytm.

Tack Annicka för artikeln i Dala-Demokraten http://dalademokraten.se/sida/id/96424/, och tack Karin för att du sparar ett DD-exemplar tills jag kommer hem. Mats Rönnblad skriver medryckande som vanligt, och han fick verkligen med det väsentliga från jubileet. Artikeln ger ett lyft åt Almo 100-åriga missionshus.

100-årsjubileet i DD och museer i Cochin

I fredagens Rönnbladet i Dala-Demokraten stod det att läsa följande:

Almo igen
Det rör på sig i Almo. Det är fullt på mötena. I morgon kommer ett stort reportage i DD från Missionshusets 100-årsjubileum. Det var fullsatt. Precis som på bilden från bystugan när Hembygdsföreningen visade gamla bilder för ett tag sedan.

Trevligt att DD slagit upp 100-årsjubileet stort. Tyvärr har jag inte sett texten ännu, men det är kanske någon av mina läsare, som kan spara ett exemplar från i lördags eller skicka över en skannad version.

Under Cochindagen igår hann jag med ett par museer, det Indo-Portugisiska och det maritima. Dessutom var botaniseringen i Cochins trevliga och välsorterade bokhandel på nyupptryckta gamla böcker Idiom ett måste. Vi har tyvärr ingen motsvarande bokhandel i Thiruvananthapuram.

Tre av mina sex medföljande vänner hann med Mattancherrys synagog-palatsområde, medan tre stannade inne på hotellet för att kurera sina magar. Det är ju så det ofta blir i Indien. Idag bär det iväg till Varkalas fina beach, där det blir blir några lugna dagar från allt resande.