GotAugust- och GotKallesgårdarna

Norra delen av centrala Västra Almo

Den östligaste gården i Västra Almo är Gotgården, som fick littera Å på storskifteskartan med gårdsplatsnummer 501. Den ligger på andra sidan vägen av RisKarisgården (litt. Wa). Det finns bara en gård på storskifteskartan men består idag av två gårdar.

Ursprungsgården byggdes upp av Mats Ersson, född 1736, som jag ännu inte har listat ut från vilken gård han härstammar och är kanske är inflyttad utifrån. Han var soldat i rote Goth och deltog i kriget i Pommern under många år.

Mats gifte sig med Anna från Leksandsbyn Rältlindor. De fick ett överlevande barn, dottern Anna, som så småningom gifte sig med Anders från Almgårdarna. Generationerna rullade på tills det blev en förändring som kom att betyda mycket för Almobyn.

Det började med att Limå bruk tog över den äldsta gården i Östra Almo. År 1869 tog bruket in en kolarfamilj från Nybingsbo på gården för dess skötsel. Familjen hade två vuxna barn och sonen Per Johan i familjen gifte sig året efter och skaffade egna barn innan de återvände till Västra Siljansnäs. En av deras söner hette Edvard. som alltså föddes i Almo.

Dottern hette Anna Stina och hade redan en trebarnsfamilj, då hon samma år anlände till Almo. Men hon med maken Gustav Hammarbäck och tre barn flyttade in på en annan gård, KarisOllesgården. Denna familj kom att betyda mycket för Almobyn, eftersom de fick många barn och många av dom blev kvar i byn. Den största förändringen åstadkoms i de båda Gotgårdarna, där båda sönerna August och Karl gifte in sig.

Häng med nu, mina kära bloggläsare, om ni kan. August och Karl hade en syster Johanna. Hon fick en dotter Charlotta som gifte sig med mormodern Anna Stinas brorson Edvard. Ja, det är samma Edvard som jag nämnde om ovan. Deras son Klas Bergström gifte sig senare in i en av Skommargårdarna i norra Västra Almo och lade grunden till Bergströmsfamiljen i den del av byn.

GotAugust huset

Men nu är det Gotgårdarna vi ska ägna oss åt. August Hammarbäck gifte sig med Hanna i den gamla Gotgården medan brodern Karl Hammarbäck gifte sig med Karin i den nyare Gotgården, som hennes farfar Goth Anders Andersson (1816-1875) hade etablerat. Alla som bodde i de båda gårdarna fick i fortsättningen Hammarbäck som efternamn, även om gårdsnamnet Got blev kvar under lång tid, och i något fall blev kvar som efternamn.

GotKalles gården med gamla huset

Barnen i de båda familjerna hette i gamla Gotgården Axel (till RisPersMarias hus och Trossgården), Signe (gift till en av Gössagårdarna), Gunnar (till eget hus och sonen Tores hus), Lars, Anna Maria, Bertil (kvar på gården), Olle, Ingrid Margareta och Bengt. I nya Gotgården hette barnen Kalle (kvar på gården med barn spidda i byn), Oskar, Karin (Svödgården), Maria och Olivia.

Det var så släktet Hammarbäck kom till byn. Vi har redan träffat på namnet Hammarbäck i mina tidigare bloggar om Tross-, Svöd- , RisKaris- och Hermansgårdarna, och vi kommer i de närmaste dagarna även att stöta på namnet i StorPers- och Gössagårdarna. Sedan blir det ytterligare mycket Hammarbäck, då jag så småningom kommer att nå även den norra delen av Västra Almo med mina bloggar.

Hammarbäcksnamnet har satt en stor stämpel i Almo och namnet har i Almo sitt ursprung från de båda Gotgårdarna.

 

Ris Sernfältsgården

De tre Risgårdarna längs Risgattu, med namnet Nygårdsgattu, är nu bloggade och det återstår ännu en Risgård i den södra delen av Västra Almo. Det är Sernfältsgården, med litterabeteckningen Q på storskifteskartan med gårdsplats nummer 494, direkt söder om littera Qa.

Det var  Ris Mats Ersson (1755-1832) från Ris JonesAndersgården som byggde upp en egen gård med sin hustru Britta från Backbyn under 1810-talet. Han fick inte plats längs Risgattu och gjorde sig en egen väg mellan Lindströms- och JönsPellesgårdarna ut på åkrarna och byggde där upp sin nya gård. Hans äldste son Per hade vid den tiden redan börjat bilda en egen familj, som delade gården med hans föräldrar.

Ris Per Matsson (1791-1861) gifte sig i Alvik och tog alltså över gården. De fick ättlingar som spridde sig i både Västra och Östra Almo men även till Alvik. Han blev kvar i tingsrättsböckerna, därför att en björn rev fyra kor för honom. Eftersom gårdarna vanligvis hade bara 2-4 kor är det troligt att alla hans kor dog i den björnattacken. Björn som rev kreatur för bönderna var troligen mera vanligt på den tiden än under 1900-talet, men antalet rivna kor var extra högt för Ris Per.

Pers äldste son Mats var skinnskräddare i byn, vid sidan av sina förpliktelser på gården. Han hade en svår tid i första äktenskapet då alla hans sex barn avled en efter en. Även hans hustru från Nygårdsgården avled omedelbart efter att hennes sista barn avled. Det gick bättre för Per med sin andra hustru, som kom från Grytnäs, med vilken han fick tre friska pojkar. Erik tog över gården.

Mats gifte in sig i Nygårdsgården och Per byggde upp en ny gård i den norra delen av Västra Almo. Den blev givetvis namnet RisPersgården, vilket senare blev RisPersJohan för att hålla isär den från hans systers gård RisPersMaria.

En av Ris Erik Matssons (1866-1946) döttrar tog över gården, efter att ha gift sig med Båt Anders Olsson från Björken. De ändrade sitt efternamn till Sernfält och de var föräldrar till nuvarande ägare Börje Sernfält med hustru Britta från Västanvik.

RisKarisgården

Byns tredje Risgård, som fick beteckningen littera Wa vid storskiftet på 1820-talet, byggdes upp av Ris Lars Andersson (1703-1759) omedelbart öster om de två andra Risgårdarna, varifrån Lars härstammade. Boningshuset revs under cirka 1960-talet, och det nya bostadshuset påbörjades i slutet av 1920-talet.

Dock återstår det att utreda om gården är äldre än så, eftersom det kan visa sig vara så att Lars tog över en redan befintlig gård. Orsaken är att Karisnamnet ser ut att vara äldre än Risnamnet i gården, men det får vidare studier utvisa. Namnet Karis kommer från kvinnonamnet Karins, alltså Karin i genitivform men där en konsonant som vanligt faller bort i Almomålet vid dubbla konsonanter.

I vanlig ordning var det gårdens äldste son som tog över, och han hette Anders. Hans bror Erik byggde upp en ny gård i Östra Almo, och den fick gårdsnamnet Karis med Ollas som tilläggsnamn. I Östra Almo fanns det nämligen redan fanns en Karisgård, och i norra delen av Västra Almo fanns det ytterligare två Karisgårdar, KarisOlles och KarisAnnas, så det är lätt att blanda gårdsnamnen om man inte ser upp.

Anders dotter Britta tog sedan över gården tillsammans med sin make Per Larsson, som var soldat i rote Kungsbarn. Deras dotter gifte sig aldrig men fick en son som fick namnet Per Andersson. Han blev soldat i Kungliga Svea Artilleriregemente, tog över gården och gifte sig med en flicka från Bodlindor. De fick en son, men han flyttade till Närlunda i Sörmland.

Gården blev tom, och Anders flyttade in från den Backgård som bildats i Västra Almo efter att han gift sig med en flicka från Skeberg. De fick flera barn, med det var syskonparet Fredrik och Anna som tog över. Anna födde Frida som gifte sig med Sven Vikström från Bergslagsgården i Olsnäs och tog över gården. Läs om Sven i ”Olsnäs – Fäboden vid Siljans strand” sidorna 63-70!

Deras barn stannade inte kvar på gården, som istället köptes av Lisa Hammarbäck i byn, och hon är fortfarande ägare till gården, som för närvarande emellertid är till försäljning.

I morgon tänker jag skriva om den fjärde Risgården i Almo. Det är alltså Sernfältsgården jag kommer till.

Ris JonesAndersgården

Det var alltså dottern Anna från Ollasgården, som med sin make Mats från Backbyn etablerade sig i Almos äldsta Risgård. Att gårdsnamnet Ris skulle komma från Backbyn till Almo återstår dock att ännu verifieras.

De fick två söner Per och Erik, och det var Per som tog över fädernegården, medan den yngre Erik då fick bygga upp en ny gård intill den gamla gårdens östra sida. Det är den gård som vi tidigare allmänt kallade JonesAnders, och som fick littera W vid storskiftet.

Det går inte att bara säga Jones, eftersom vi har även de båda gårdarna JonesEriks och JonesLasses uppe i byn. Härledningen av namnet Jones vill jag återkomma till i samband med min presentation av JonesEriks.

Det var alltså Ris Erik Matsson (född 1663) som med sin hustru Britta från näraliggande Pellasgården byggde upp gården, där de flyttade in 1696 med sin trebarnsfamilj. Erik avled strax efter att de flyttat in i den nya gården, och Britta gifte ganska snabbt om sig med Anders från Östra Almo, som tog över både hustru och barn och den nya fina gården. Det var säkert mest praktiskt så, och jag tror att de var lite mer praktiskt sinnade och inriktade på den tiden, då det verkligen gällde att sköta sin överlevnad.

Men Britta dog ett eller ett par år efter att hennes sista barn föddes, och Anders gifte om sig med 12 år yngre Karin i ganska närliggande JönsPellesgården. De äldsta barnen i familjen fick alltså växa upp utan vare sig far eller mor av egen biologisk härkomst.

Den äldste sonen Mats i första äktenskapet blev soldat i rote Starck, där han tjänade under sex år. Då blev han ”kasserad” för sin ”ringa och oansenliga wäxt och för des swaga hällssa”, och bosatte sig på en gård i Backbyn med en hustru från samma by. Som bonde dög han emellertid tydligen mycket bra.

Andre sonen Erik tog över JonesAndersgården med sin hustru Karin från Alvik, medan ende sonen Lars i andra äktenskapet byggde upp den gård som ligger omedelbart öster om föräldragården, som jag kommer att skriva om i morgon. Det innebar, att det blev tre Risgårdar på rad längs Nygårdsgattu.

Ris Erik Erssons (1699-1759) son Erik fick tre söner. Erik, som var äldst, drog ner till Småland, medan mellanbrodern Mats byggde upp en ny gård. Det blev Ris Sernfältsgården, som jag återkommer till i övermorgon. I det här fallet blev det alltså yngste brodern Lars som förde JonesAndersgården vidare.

Det blev en komplicerade familjeordning i gårdens första generationer, men sedan ordnade det upp sig och generationerna rullade på utan avbrott i generationsväxlingarna, då det alltid var den äldste sonen som tog över gården i den nya generationen.

Det fungerade tills sonen Ris Anders Larsson (1865-1922) med sin hustru Anna från en Bondgård i byn blev barnlösa. Då köpte Anders från JonesEriksgården i norra delen av Almo den gamla Risgården.

Jones Anders Eriksson (1885-1867) blev en viktig man i byn och i socknen. Han satt med i det mesta av viktiga föreningar och nämnder i bygden, var ledamot i kommunalfullmäktige och i kommunalnämnden 1932 till 1949. Han finns beskriven i de båda böckerna ”Porträttgalleri från Dalarna” 1935 med foto, och i ”Från sockenstämma till storkommun”, 1955.

Hans sondotter Siv bor nu kvar på gården med sin make Bernt Kungs.

 

Ris Sandbergsgårdens utveckling

Efter att stora barnakullar spreds ut från Ris Sandbergsgården i början av 1800-talet tog händelserna en annan utveckling i gården.

Det började med Ris Anders Ersson (1805-1876), då fyra av hans barn dog det ena efter det andra. Två av sönerna Anders och Per kom i militärtjänst. För sonen Anders slutade det med att han kom i klammeri med rättvisan och gick sedan på luffen. Pers första tre söner dog som barn, och först efter att han med sin hustru från Alvik tog sig till hennes föräldragård blev det ordning i familjen.

Ingen i Rissläkten tog över gården, och den blev såld till Limå bruk, som i sin tur sålde gården till en ny ägare. Det var Per Andersson som kom från SmångsLasses, men hans familj flyttade ganska snart ut, och det blev nya ägare igen. Det var Lars Sandberg (1867-1937) som nu flyttade in med sin familj från NäsJerkesgården, och den gamla Risgården fick nytt liv igen.

Lars fick en son Anders och en dotter Anna. Ingen av dom gifte sig, och båda bodde kvar på gården. Anna fick dock dottern Linnéa då hon var 20 år gammal. Linnéa gifte sig, fick sonen Bo och tog namnet Sterby, som numera är ägare till gården.

Sandbergs Anders utmärkte sig som en person med egen stor personlighet, men det får vi ta en annan gång i samband med en beskrivning av flera av våra personligheter i byn.

Gården används numera som långtidsuthyrningsbostad.

Ris Sandbergsgårdens uppkomst

Omedelbart norr om Ollasgården med litterabeteckning R vid storskiftet ligger den gamla fina Sandbergsgården, littera D gårdsplan nummer 115, som är den äldsta av de fyra Risgårdarna i Almo.

Norra delen av centrala Västra Almo

I Ollasgårdens sjätte generation gifte dottern Anna Persdotter (1627-1692) sig med Ris Mats Olsson, som troligen kom från Backbyn. Han hade i alla fall ärvt ägor därifrån, och han hade även några bandland jord i Olsnäs med sig i bagaget, då de tillsammans flyttade in i den gård som tre hundra år senare skulle bli Sandbergsgården.

Troligen var det inte detta par som byggde upp gården utan de övertog den från en Svarv Erik Persson, som troligen då var byns svarvare. Han betalade både tiondeskatt och lön till löjtnanten. Sedan står det i handlingarna att hans innehav övertogs av Ris Mats Olsson. Annars vet jag inget mer om denne Svarv Per.

Det tyder i alla fall på att gården är uppförd inte senare än i början av 1600-talet, troligen under 1620-talet.

Risgårdarnas boningshus, Sandbergs närmast och Kungs till vänster

Mats behöll familjekontakterna i Backbyn, och hans äldste son Per gifte sig med Backbyflickan Karin, som dock dog efter två års äktenskap. Det blev istället Ullviflickan Margeta som gav honom en dotter, och säkerställde gårdens fortsättning. Hennes bror dog vid 31 års ålder efter att ha varit sjuklig lång tid.

Margetas sonson Erik var produktiv och han fick 10 barn med två hustrur. Dessa var hälsokraftiga med god överlevnad, gifte sig, och spred sig vitt omkring i Siljansnäs- och Leksandsbyarna Alvik, Hallen, Tasbäck, Sundsnäs, Ytter Åkerö och Skeberg. Det bör vara många i bygden som är avkomma från denna gård, speciellt då vi i nästa generation kan lägga till avkomlingar i byarna Västberg och Plintsberg och ända bort till Orsa. En av bröderna drog sig t.o.m. ända bort till Finland innan han försvann ur synhåll för mig.

Äldste sonen Per Ersson föddes 1795 och bosatte sig på en gård i Alvik, dit han tog Risnamnet med sig. Han flyttade emellertid vidare till Aspeboda med sin familj, och min morfars far flyttade som ung istället in med sin hustru och bildade familj. Han övertog gårdsnamnet Ris och min morfar ändrade sedan sitt efternamn till Ris.

Men då blev PerNilsgården i Almo ledig och han köpte den. Min mor hette alltså Anna Ris då hon gifte sig, och det Risnamnet kan vi alltså härleda tillbaka till Risgården Sandbergs i Almo.

Men någon riktig Risgård blev ju inte PerNilsgården för det. Jag är ju inte på något sätt en senare avkomma från Sandbergsgården.

Vad hände sedan med Sandbergsgården? Det ska jag avslöja i morgon.

Ollasgården – En återblick

Under mitt bloggande har jag haft anledning att komma tillbaka till Ollasgården vid ett antal tillfällen. Den är ju i alla fall Almos äldsta gård och är historiskt mycket intressant.

Karta 1826 Centrala Västra Almo.

Gårdens litterabeteckning vid storskiftet var R, där gårdsplats nummer 124 blev senare området för OllasPers. Ollasgårdens äldsta historia från 1400-talet har ni kunnat läsa om i min blogg 16 september. I andra generationen byggde en ättling upp första gården i Östra Almo, och i den tredje generationen har vi fått följa ättlingarna Hans till Hansgården litt. L och Per till Hermansgården litt. W gårdsplats 491.

Återstår ättlingen Lars i tredje generationen, som tog över gården och som jag nu får tillfälle att ta tag i. Redan i februari i fjol (2014) skrev jag en bloggserie med tre inlägg om Ollasgården: försäljningen, nya grannar, äldre historia.

OllasPers under renovering

Gården delades tillfälligt upp i två gårdar under 1850-talet, så att OllasPersgården blev en separat gårdsenhet, och det blev en fjärde Ollasblogg.

Nu har jag betat av den del som geografiskt ligger söder om Ollasgården, och jag får nu dra mig norrut. Vi kommer då till Risgårdarna som ligger tre på rad på den norra sidan av Nygårdsgattu, som ju borde ha hetat Risgattu. Den gamla Nygårdsgården har ju numera tyvärr adress Alviksvägen, och det är väldigt tråkigt då inte vägnamnen stämmer med vare sig historiken av vägarna och gårdarnas läge.

I alla fall, Risgårdarnas härstamning kommer från Ollasgården, och morgondagens blogg kommer att handla om det.

Min flajt bokad 2015-10-06

Till slut har jag inköpt min flygbiljett för att om två veckor resa ner till Kerala.

I år har jag bokat in mig på flyget senare än jag brukar göra. Jag har sett, att det brukar vara skönt med valfrihet längre fram inpå avresan, och att detta numera inte innebär en fördyring av resan.

Jag har valt mellan några olika alternativ av färdväg och komfort, men det blev till slut det enklaste alternativet med den snabbaste färdvägen till ett bra pris. Flyget med Qatar Airways kostar mig 6900 kr, vilket historiskt innebär ett mycket bra flygpris. Att resa med flyg har ju faktiskt blivit billigare med åren.

Mitt flyg ska tisdagen 6te oktober klockan 11.00 lyfta från Arlanda. Det blir ett två timmars flygbytesstopp i Doha, och jag är framme i Thiruvananthapuram 03.05, där jag landar bara 16 km från vårt hus Mukkunni Hill. Det innebär med 3½ timmes tidsskillnad 12½ timmes restid från flygplats till flygplats.

De sex timmarna att ta mig från Almo till Arlanda är tidsmässigt knappt 1/3 av hela resan, och den restiden skulle jag gärna vilja förkorta. Flyget tar 6 timmar ner till Doha och sedan 4½ timmar till ner till T´puram och efter ytterligare 1½ timme kan jag vara framme i huset. Det innebär en 20 timmars resa från dörr till dörr med 10½ timme på flyget.

Nu under morgonen ringde jag Geetha. Hon var då i vårt Theralihus nere i byn, där Geethas mamma tidigare bodde. Geetha landade igår, och hennes flygresa från Delhi hade gått bra. Efter en mycket lätt packning ner till Delhi blev vikten 33 kg från Delhi. Det är mycket i Delhi som frestar!

Idag om två veckor kommer även jag att vara där nere efter en arla morgonlandning.

Svödgården i Almo

Från HansOllasgården avknoppades ytterligare en gård i den södra delen av Västra Almo. Det är Svödgården.

Visserligen byggde HansOllas Anders Olsson, född 1774, upp det första huset i GropHansområdet, men då har vi lämnat den södra delen av Västra Almo, och beskrivningen av det området lämnar jag till ett senare tillfälle.

HansOllas Olof Ersson föddes år 1835 och gifte sig med Karin från Näsbyggebyn. De byggde gemensamt upp den numera okända Svödgården omkring år 1870 i den sydvästliga utkanten av byn på gammal åkermark, som sedan gammalt tillhört HansOllasgården.  Gården blev Västra Almos genom tiderna sydligaste gård, och blev granne med de tjärugnar som byggdes upp i Almo under andra världskriget.

De fick fyra vuxna barn. Två döttrar gifte in sig till två av GropHansgårdarna och blev kvar i byn. Äldsta dottern Karin tog hand om Svödgården med sin make Per. Han föddes 1866 i den Backgård i Västra Almo, som senare blev BackJohans och granne med hennes fars föräldrahem HansOllasgården. Per hade tidigare varit gift med Anna från Pilgården.Dehade då bosatt sig på Pilbondasgården, som ju var byns första Bondgård. Därav fick den gården sitt ”Pil”-namn och Per sitt Bondnamn, som han sedan tog med sig till Svödgården. Som av en händelse blev senare Svödgårdens gårdsområde närmaste granne med Back Johans nya gårdsområde.

Svödgården brann ner till grunden, då en häftig brand i de intilliggande farligt eldfängda tjärugnarna spred sig till gården i januari 1945, och byggdes inte upp. Helmer Nygårds berättar om hans erfarenhet av den branden:

”Got Gunnar och jag såg det röda eldskenet mot himlen från branden, då vi vandrade hem under en vinternatt från Brahammar. Vi hade varit till Gränsberg för att hämta tjärstubb till fabriken med en gammal amerikansktillverkad gengasförsedd lastbil . På hemväg var det jag som körde och bromsen slutade fungera i en utförsbacke vid Brahammar, och jag blev tvungen att styra ner lastbilen i vägslänten. Sedan var det bara att knalla tillbaka hem till Almobyn.”

Gården blev i folkmun sedan kallad Svödgården och Bond Per blev allmänt känd som ”Svöd Per”. Jag hittar ingen annan förklaring till namnet än att ordet svöd uppkommit från ordet svedd av grundformen sveda. Ordet förekommer i ex.vis i en strof i grekisk mytologi då ”Ikaros flög för nära solen och svedde sina vingar”. Per blev kanske svedd av branden, men gården blev dock helt nerbränd.

Karin Hammarbäck, född 1913 i GotKallegården, byggde senare ett hus på den plats där Svödgården stått.

Anders Hans från närliggande Hansgården köpte huset, renoverade det i mitten av 1990-talet, flyttade in med sin familj och där de fortfarande bor kvar.

Av Svödgården återstår dock ingenting, men vi kan se det enda kvarvarande fotografiet av boningshuset i boken ”Svenska gods och gårdar” på sidan 927.

Där kallas Per för Bond Per, trots att varken han själv eller hans hustru kommer från Bondsläktet i byn. Det tog lite tid för mig att reda ut det där med att Back Per var identisk med Bond Per, som var identisk med Svöd Per! Alla tre var ju födda samma datum!

HansOllasgården

Fortfarande behandlar jag den vidare utvecklingen av Almos gårdar genom inverkan av brödratrion Lars, Per och Hans i andra generationen av Ollasgården.

Per har jag klarat av, och idag fortsätter jag med dottern Anna i Hansgårdens andra generation. Hon gifte sig med Monkättlingen Per Persson (c:a 1605-1675) i Näsbyggebyn, och de byggde omkring år 1630 upp HansOllasgården, littera kursivt C, direkt öster om Ollasgården. Deras troligen ende son tog över och en dotter Anna tog över i nästa generation. Anna gifte sig med Olof från Backbyn. Hans bror Lars tjänade i rote Landtysk, bodde en tid på gården och passade då på att gifta in sig i Hermansgården.

Anna fick sonen Erik, som gifte sig med Kerstin från Östra Almo. Sonen Olof tog över gården och han gifte sig tre gånger efterhand som hustrurna avled, men det var hans andra hustru Anna från Storpersgården som födde sonen Olof i nästa generation. Det var nog Hans Olof Ersson (1725-1806) som fick ge namn åt gården, men gårdsnamnet bet sig fast även genom sonen Hans Olof Olsson.

Olof Olsson hade en bror Anders som tog sig hustru i Östra Almo och byggde en ny gård mot slutet av 1820-talet på Gropåkern strax norr om den centrala delen av Västra Almo. Namnet på gården blev förstås Grophansgården, och Grophansgårdarna kom att bilda ett gemensamt geografiskt släktområde i byn, som inkluderar Viklundsgården.

Olof Olssons dotter Anna (1804-1865) tog över HansOllasgården. Hon gifte sig med Erik från Mon, och det var deras son Olof som byggde upp den olyckssaliga Svödgården, som jag får anledning att skriva om i morgon. Det var Annas bror Erik som tog över Grophansgården och hans dotter Anna gifte sig till Alvik. Hon blev min morfars mor, och jag har därigenom ganska närliggande rötter i HansOllasgården från min mors sida.

Annas syster Karin fick ett kort äktenskap med Anders från granngården Ris, den äldsta av Risgårdarna. Anders var soldat i rote Landtysk, gifte om sig till StorPersgården efter Karins död, men sedan bar det neråt för hans liv i brottets bana. Mera om detta dock i samband med min kommande beskrivning om StorPersgården.

Idag är det gårdsättlingen Ivan Brasar som har hand om HansOllasgården. Namnet Brasar kommer från hans far Erik, som föddes i Brasargården.