Falubesök

Det är aktuellt med restaureringen av gamla arkivband och filmer. Under förmiddagen besöker Pers Göran Olsson från Dalarnas museum i Falun den lokalhistoriska gruppen i Siljansnäs, och han skall vara duktig på det här ämnesområdet.

Vi får se vad hans besök kommer att innebära, men vi kommer troligen att bilda en mindre arbetsgrupp, som tar tag i det här med band och filmer i Siljansnäs. Våra sammankomster är som alltid öppna för allmänheten, och för den som är intresserad att komma och lyssna eller delta är det klockan 09.00 i Sockenstugan som gäller.

Från Falun kommer även vår landshövding jägmästare Maria Norrfalk till Siljansnäs, närmare bestämt till Naturum på Björkberget, för att inviga ett vernissage. Där är det klockan 16.00 som gäller.

Det rör på sig i Siljansnäs. Men så är det också försommartider, då hela bygden blommar upp.

Bildspel och Bortasdikter

Programmet i sockenstugan om Norrskog i går blev mycket lyckat och uppskattat. Närmare 50 personer betalade inträdet, och det blev en engagerad och intresserad lyssnargrupp.

Höjdpunkten var onekligen Sven Gräfnings fina bildspelspremiär om Norrskogs fäbodar. Hans fina känsla för vackra fotografier tar sig fint i uttryck i den här typen av bildspel.

Jag har länge beundrat Pelle och Olle Bortas dikter från Norrskog. Nu lästes tio av dessa dikter upp på ett elegant sätt av Gerd Bodlund Linder och Gill Ehrenberg Udd. Mycket uppskattat!

Algot Land hade lagt ner mycken möda på att beskriva Norrskogs fäbodars utveckling på karta från mitten av 1600-talet och presenterade genom projektorn ett mycket fint och överskådligt lokalhistoriskt material, som publiken kunde förstå och uppskatta.

Ingemar Lissel såg till att programmet avbröts med lite musik på hans dragspel vid ett par tillfällen. Det märktes att publiken gillade de låtar han spelade. Han kommer även att spela på fäboddagen i juni, då tillsammans med Rättviksspelmannen Gösta Nygårds.

Själv höll jag ihop trådarna och berättade lite intressanta bitar ur Norrskogs 1600-talshistoria, som tragiskt slutade med att byn utplånades i svält och elände. En tragisk historia som för länge sedan varit glömd.

Det var roligt att genomföra programmet och uppleva det positiva gensvaret från publiken.

Sång som hörs men ändå inte hörs

Solen bröt fram under ett par timmar  under fågelexkursionen igår. Lyckat, och vi kunde under fikapausen sitta uppe på Digerbergets klippor och titta ut över ett soligt Byrviken. Vi var tolv personer som tog oss ut, av vilka sex tillhörde arrangörerna. Deltagarantalet måste väl anses som tillfredsställande med tanke på det inledande vädret.

Ett par timmar av sol innebar även en intensiv fågelsång. Senkomna sångarfåglar lade på ett extra kol, och det blev ett härligt sammelsurium av olika stämmor som törnsångare, trädgårdssångare och svarthätta.

Även grönsångaren var med i konserten, men jag blev tvungen att inse, att den sången inte kunde uppfattas i mina gamla öron likaväl som kungsfågelns sång. Det känns lite vemodigt, eftersom jag har dessa fåglars sång i min hjärna, och jag kan så väl erinra mig tongångarna. Det är för mig bara att säga ett tack och adjö till sångerna från dessa två fågelarter.

Jag fick även tillfälle att berätta något om historiken om Storön, som har haft bosättningar redan under den äldre stenåldern för 5000 år sedan. I modern tid har dock ön inte haft någon bosättning, men det har varit viktig jordbruksmark för Alviksborna. Vid laga skifte under 1950 och 1960-talen försvann de flesta av åkerladorna. Med projektmedel i mitten av 1990-talet forslades dock ett stort antal lador tillbaka, och ett naturreservat bildades över drygt halva ön. Det är nu ett vackert lättgånget reservat och fint för exkursioner. Dessutom går vandringsleden ”Alviken runt” rakt igenom ön sedan 2005.

Idag anordnar vi i sockenstugan den första av de två Norrskogsdagarna.

Fågelexkursion på Storön

Klockan är fem, och det faller ett lätt regn nu under morgonen. Under veckan lovade jag arrangörerna för en fågelexkursion på Storön mellan Alviken och Byrviken att ställa upp och berätta lite historik om ön. Nu återstår det att se hur många som tar sig ut en så här regnig kylig morgon. Jag åker i alla fall ut till samlingsplatsen klockan sju, och sedan får vi se, om det blir någon exkursion. Det är lite otacksamt för arrangörerna, att det är en så tråkig morgon just idag.

I morgon hoppas jag på samma tråkiga väder, även om det kunde vara trevligare med sol och värme just den dagen för morsdagsfirarna. I morgon eftermiddag går ju den första av de två Norrskogsdagarna av stapeln. Den blir inomhus i Siljansnäs sockenstuga, och skulle det bli vackert väder, brukar många avstå från sådana arrangemang och istället vara ute.

I nästa vecka ska det bli värme och sol igen.

Toapapper kontra vatten

Även Björn har lärt sig det praktiska att använda vatten för rengöring vid toabesök istället för toalettpapper. Det blir mycket renare och mindre åtgång av papper. I Indien är man alltid försedd med en toalettdusch eller åtminstone en plastmugg med vatten så att man kan hålla sig ren. I Sverige saknar jag den servicen, och jag blir ofta tvungen att gå och leta efter en plastmugg innan jag kan fullgöra mina behov. Ett ganska onödigt springande i avsaknad av givna faciliteter.

Då jag jobbade i ett svenskt projekt i Indien i början på 1980-talet, anlände en ny svensk familj. De var beredda på det värsta om hygienen i Indien, och de förutsatte, att det inte fanns bra toalettpapper tillgängligt. De tog alltså ett årsbehov toapapper med sig i bagaget. För den mängden skulle de bli tvungna att betala en kraftig tull vid införseln. Emellertid, den svenska familjen lyckades klara sig undan den utgiften genom att skriftligen försäkra, att det införda papperet var gammalt och använt!!!

Sedan upptäckte de att toapapper var billigare att köpa i Indien för minst lika god kvalitet. Dessutom insåg de ganska snart, hur praktiskt det är med vatten som ersättning till toapapper.

Monsunen kommer

Björn fick igår uppleva sitt första tropiska skyfall som inledning på den kommande monsuntiden. Han var mycket imponerad att se och uppleva det häftiga regnet skvala över sitt nya hyrda hus.

Själv tycker jag att det är en stor upplevelse att vara på plats, då den heta torra årstiden byts ut till den fuktigare tiden med något lägre temperaturer. Helst ska man stå uppe på Mukkunni Hill och se ut över staden för att få fullt utbyte av anblicken av alla blixtar som flera i sekunden korsar varann. Jag saknar lite grann att inte få vara där och delta i upplevelsen.

Under de närmaste veckorna ska Björn få känna av mycket regn, som oftast kommer i ordentliga skurar. Är man ute så är det bara att söka skydd en kortare stund, och sedan är det över. Ute på plantagen är det skönt att gå ut i regnet i bara shorts och låta det friska regnet skvala över kroppen.

Skönare dusch får man leta efter.

Bloggen som ventil

Egentligen är bloggen ett intressant kommunikationsmedel.

Jag har sett det tidigare, då jag nämnt om något mer eller mindre känt namn i min blogg. Det har då hänt, att det givit ett stimulerande informationsutbyte, inte minst då det gällde vår tidigare kände helbägdagörare Boltzius. Folk, som jag har ingen aning om vem är, hör av sig och är intresserade.

Igår hörde en norrman av sig, i samband med att jag i förra veckan nämnde om min tidigare granne och kände skidåkare Karlsson. Norrmannen håller på med en bok om kända skidåkare, och han ville veta lite mera om Karlsson, och jag tror att han hittade rätt.

Det ger samtidigt en känsla av ansvarsfullhet att skriva något på webben, som vem som helst här i världen kan läsa. Det gäller att tänka igenom och ta ansvar för det, som jag skriver, och se till att inte folk blir i onödan förnärmade eller upprörda av omnämnandet.

Trots allt är ju bloggandet ett fantastiskt medel att nå utåt, och samtidigt ett medel att ventilera mina egna tankar och funderingar. Sedan för folk undra vad de vill, om vad det är för en knäppskalle som skriver.

Maina 29

Grattis Maina på 29-årsdagen! Det är mycket som händer omkring dig nu, och det är ett oerhört viktigt och intensivt livsskede. Sparken ut i livet, såsom det ska formas i fortsättningen.

Det var året jag gick ut Skogsmästarskolan och tog mitt första riktiga jobb utanför forskningsverksamheten på Skogshögskolan. Det skulle bli mera forskning, men då på Forskningsstiftelsen Skogsarbeten i Stockholm, och sedan blev det steget vidare till Afrika.

Det är svårt att inte vara med och jämföra min egen bakgrund, då jag nu får följa Mainas och Björns livsresa. Trevligt då att Björn skriver en ordentlig blogg om sina egna erfarenheter om sitt nya liv i Kerala. Det är en öppenhet jag gillar.

Nya byaböcker

Igår tog vi oss en förtitt på Sven Gräfnings nya bildspel om Norrskogs fäbodar. Bildspelet ska visas nu på söndag kl. 16.00 i sockenstugan. Jag är säker på att det 15 minuter långa spelet kommer att uppskattas av publiken. Sven har gott sinne för bilder, och han gör avlyssningen mycket behaglig.

Det blir det andra bildspelet han gör om fäbodar. Ifjol fick vi se bildspelet om Olsnäs, och det blev oerhört uppskattat. Det spelet är aktuellt igen, eftersom boken om Olsnäs publiceras nu i sommar. Boken kommer sannolikt att bli den mest grundligt genomarbetade och bästa bydokumentationen i Siljansnäs, eftersom de har haft en mycket kvalificerad arbetsgrupp, som gått igenom befintliga bydokument grundligt och skapat nytt material genom bilder och intervjuer. Jag ser fram emot att få boken i min hand.

Senare i år hinner troligen även Hedens by i Leksand med att publicera sin nya bybok. Heden är ju intressant eftersom den geografiskt ligger åt Siljansnäshållet till sett från Leksands Noret.

Så det är lite nyheter på gång vad avser publicering av bydokumentation.

Dokumentationsmissen

Den 28 april presenterade jag Olle Bortas på min blogg. Igår gjorde jag i sällskap med Algot Land ett återbesök.

Den här gången diskuterade vi gårdarnas placering i Norrskogs fäbodar, och vilka som bodde i gårdarna. Algot var väl förberedd med gamla och nya kartor. Dessutom hade även Olle gjort sin hemläxa och skissat upp Norrskog, som han kommer ihåg fäbodarna. Det gjorde Olle med bravur, och det var mycket som kom fram under vårt samtal med honom.

Det är märkligt hur fort information ute i byar och fäbodar försvinner. Hade vi inte haft Olle skulle mycket av värdefull information om fäbodarna i Norrskog ha försvunnit. Nu har vi fått namn på de gårdar som finns med på gamla kartor.

Hembygdsföreningnen har verkligen gjort en stor miss, då de missade att göra en dokumentation av våra fäbodar innan laga skiftet började komma igång. Jag har nu insett att laga skiftet under 1950-talet till början av 1970-talet är den största boven i utplundringen av våra fäbodar under den tiden. I Norrskog fanns det 15 fäbodplatser 1950. År 1979 återstod tre av dessa. Det mesta var nertaget och bortkört.

Jag frapperas nu av hur ytterst få fotografier, som blev tagna på Norrskog. Hittills är det bara några familjebilder på Bergslagsgården. På ett av fotografierna skymtar uthusen av Lundins fäbodställe långt i bakgrunden. Det är allt i fotografiväg om dessa fäbodar.

Det måste ju finnas fler fotografier tagna, men vilka är dessa och var finns dom?

Återstår att konstatera att en mycket grov miss var gjord, då dessa och andra fäbodar inte dokumenterades under 1950-talet. Men som vanligt är det lätt att vara efterklok, och nu står vi här med lång näsa.