Archive for oktober, 2020

Pelle Persson från Näsbyggebyn till Almo

Ungefär samtidigt som Jon Jonsson från en Lundgård i Näsbyggebyn bosatte sig i Östra Almo röjde Pelle Persson från Svedgården i Näsbyggebyn ny mark i Västra Almo och bosatte sig där.

Båda hemgårdarna i Näsbyggebyn ser ut att ha bidragit till två sega brödraskaror med tre bröder vardera i samma åldersklass födda under 1480- till 1490-talen. Det låter för bra för att vara sant, men utifrån den information vi besitter skulle det kunna vara möjligt.

Pelle fastnade för en plats något ovanför det omgivande landskapet med undantag mot norr, där landskapet fortsätter i en lätt stigande sluttning. Den urgamla Munkstigen som går nerifrån Mellansverige upp till Nidaros i Trondheim förmodas gå genom Västra Almo förbi Pelles gårdsplats. Frågan infaller då om stigen uppstod före eller efter Pelles bosättning.

Vintrigt Förberg sett från Pernilsgården

Pelle fick två söner, Per och Erik, som bosatte sig intill varandra. Per tog hand om den första gården medan Erik byggde upp en ny gård intill, som blev den gård där jag bor och har gamla anor från min mors sida. Jag bor alltså på den gårdsplats där Erik Persson röjde mark och satte upp sina första byggnader under cirka 1530-talet. Dagens bild är tagen från denna gård med utsikt västerut bortöver Förberget.

Fyra generationer senare gifte sig en av avkomlingarna Olof Persson (1646-1696) till Västra Björken, där han byggde upp en ny gård med sin hustru Karin från en av byns äldsta gårdar. Hennes syster Marit gifte sig med Olof Olsson från Svarvargården i Hjulbäck och de tog hand om systrarnas föräldragård som då fick gårdsnamnet Svarvar. Den gården blev senare ursprunget till Årbäcks- och Buffilsgårdarna på Björken.

Den gård som Olof och Karin byggde upp i Västra Björken fick gårdsnamnet Pernils, vilket var Olofs gårdsnamn efter hans fader Per Nilson från Almo, vars farfars far var denne Erik Persson som byggde upp gården i Almo. Sista användandet av det gårdsnamnet var i husförhörslängden 1792-1803.

Istället var det gårdsnamnet Lisspers som tog över, ett namn som även det kommer från Olofs fader Per Nilsson i Almo, som även kallades ”Lissper” i motsats till hans farbror Per Ersson som kallades ”Storper”. PerNils blev ett känsligt namn efter det att Olofs moder brändes som häxa på Käringberget i Leksand den sjätte februari 1571, och man kände sig mera bekväm med namnet Lisspers.

Lissperssläkten i Västra Björken bytte efter många generationer gårdsplats och flyttade till Näsmansgården i Östra Björken, där de återtog det äldre släkt- och korpralsnamnet Skalk, som senare blev ett efternamn i gården enligt modernt snitt. Den som bytte från Lisspers till Skalk var händelsevis min farfars far Lisspers Erik Ersson, vilket senare innebar att då jag kom till i världen mitt efternamn blev Skalk.

Han, Erik Persson född c:a 1510-talet, som byggde upp den gård i Almo där jag nu bor, är alltså min anfader sedan 13 generationer tillbaka och skulle ha kunnat heta Lars Jonsson (född c:a 1430-talet) i Lundgården i Näsbyggebyn i min sextonde generation tillbaka.

2020-10-23 at 12:12 Lämna en kommentar

Jon Jonsson i Näsbyggebyn

Den första tillgängliga skattelängden för Almo är från 1539. Där finns det två personer upptagna från Almo och två personer från Gropen. Jag har konstaterat att Gropen är den del av Almo, som vi idag kallar för Almgårdarna i Östra Almo.

Jag skriver ”konstaterat att” vilket låter mycket definitivt, men det är mitt sätt att uttrycka mig för hur långt jag har kommit i min forskning för närvarande om namnens härstamning. Mycket lite av tolkningarna utifrån enstaka namn är definitiv sanning, men det är ett sätt uttrycka hur det skulle kunna ha varit utifrån nuvarande kunskap. Alltså, ta mina tolkningar med en hel del nypa salt!

I 1539-års skattelängd finns alltså följande fyra skatteskyldiga personer (förmodligen lika med skattebönder) upptagna. Dessa personer fanns upptecknade i två olika bondelag (”bondelagxmand”). Efterföljande siffra anger hur mycket skatt de skulle betala:

  • Lars i Gropen i första bondelaget 24 penningar (övertar/ärver Jons mantal)
  • Jon i Alma (=Almo) i första bondelaget 36 penningar (Almo 12 BackPer Landin)
  • Pelle Pss (=Persson) i Alma i andra bondelaget 30 penningar (Almo 25 PellesBrasar = Brasargården vid majstången)
  • Oloff Joonss (=Olof Jonsson) i Gropen i andra bondelaget 78 penningar (Almo 2 Momats)

Min hittillsvarande tolkning är att det var Jon som byggde upp den första gården i Östra Almo och Pelle Persson i Västra Almo. Lars och Olof är söner till Jon. Det skulle lika gärna kunna vara så, att det är Olof som bor i den gård som är äldst i Almo, eftersom han är den som betalar högsta skatten och kanske därmed är den som är mest väletablerad.

Nåja, tills vidare förhåller jag mig till det antagande jag gjorde i min blogg 2020-01-16 ”Bakgrunden till Jon på Backen” att Jon och Pers familjer var de första som kom och etablerade sig i Almo. Det finns kanske anledning att senare revidera ställningstagandet.

Min slutsats då var att båda familjerna kom från Näsbyggebyn, och jag började titta lite närmare på sannolikheten för denna hypotes.

I skattedokumentet 1539 finns sju personer upptagna under Näsbyggebyn. Dessa var:

  • Jöns Olsson 72 penningar
  • Per Jönsson 48 penningar
  • Erik Olsson 96 penningar
  • Lasse skomakare 96 penningar
  • Lasse Persson 72 penningar
  • Knut Persson 72 penningar
  • Olof Jönsson 64 penningar

Olof Jonsson flyttade till Hallen och jag planerar att i en senare blogg berätta om honom.

Knut är ett ovanligt namn och kan direkt härledas till Näsbyggebyns Knutsgård. Lasse Persson, med samma skattetal, skulle med stor sannolikhet kunna vara bror till Knut och det ser ut att det var han som övertog fadersgården och Knut byggde upp en egen gård. Faderns namn i gården skulle följdaktligen/sannolikt bli Per Larsson d.ä. Det är ännu ett fiktivt namn, eftersom det inte finns tidigare dokument som kan verifiera antagandet. Gårdens namn har vi kommit fram till att vara Svedgården.

Det finns tydligen även en tredje person i brödraskaran som ser att vara Per Persson, och det skulle vara den brodern som grundlade den första gården i Västra Almo.

Skomakare Lars hette tydligen Jönsson i efternamn vilket följer av att det var en Jöns Larsson som övertog hans mantal och allt tyder på att det var han som övertog fadersgården, som blev den äldsta Lundgården i Näsbyggebyn. Om vi följer gängse släktmönster skulle faderns namn vara Jöns Larsson d.ä.

Hoppsan, fäderna i båda gårdarna Lund och Sved hette tydligen Larsson.

Om vi på goda grunder antar att det var brodern i Lundgården som tog över fadersgården skulle faderns namn vara Lars Jonsson d.ä., vilket fortfarande är ett fiktivt namn. Då vi går tillbaka genom de olika släktleden har vi kommit fram till att denne Lars Jonsson skulle ha varit född under cirka 1430-talet.

Per Jönsson i 1539-års skattelängd är sannolikt hans bror och byggde upp sin egen gård som blev Skräddargården i Näsbyggebyn.

Även här ser det ut att finns en tredje utflyttande broder, som då passar in att heta Jon Jonsson och det skulle i så fall vara han som kom till Almo och etablerade den första gården uppe på Backen.

2020-10-19 at 12:57 Lämna en kommentar

Del av Östra Almos äldsta historia utifrån 1500-talets skattelängder

I vintras då jag befann mig i vårt hus i Kerala skrev jag i början av januari två bloggar som jag nu ämnar gå vidare med. Bloggarna skrevs den tionde och elfte januari och fick rubrikerna ”Olof Jonsson i Gropen” respektive ”Olof Jonsson i Almgårdarna”.

I de båda fallen är Olof Jonsson en och samma person, som torde ha levt i Almo från cirka 1510-talet, då han föddes i BackPer Landingården uppe på Backen i den del av Almo som senare fick namnet Östra Almo. Han finns med i skattelängderna från 1546, då han byggde upp sin egen gård i låglandsområdet närmare Almoån, där det står att Olof bodde i ”Gropen”.

Olof avled troligen 1575 och hans hustru Karin tog över skattekraven för gården tills sonen Mats (född cirka 1540-talet) kunde ta över år 1588 och bli namnbildare till Momatsgården.

Mats tre bröder byggde upp sina egna gårdar i Västra Almo, där brodern Per tog över en redan etablerad gård som vi nu långt senare kallar ”Smångs Hermans”, brodern Lars etablerade Ollasgården” och Hans etablerade ”Hansgården”. Med andra ord, det finns mängder av gener från Östra Almo i Västra Almo från slutet av 1500-talet.

Olof föddes alltså i BackPers där Jon Jonsson var hans fader. Nu ville jag veta i vilken gård Jon föddes. Ja, det var ju inte i en gård i Almo, för den byn fanns ännu inte. Min nästa blogg kommer emellertid att handla om denna frågeställning.

2020-10-16 at 04:06 Lämna en kommentar

Dags för en blogg igen

Idag är det tre månader sedan jag skrev ner min senaste blogg. Nu känns det att det är dags igen, och jag jag hoppas att frekvensen ska bli mera normal igen.

Det finns en hel del oskrivet att skriva om, och det kommer framöver att bli ganska många byhistoriska avsnitt då jag kommer att sträcka mig lite längre ut till grannbyarna än att bara vara Almoorienterad.

Nymålade garaget i Almo konkurrerar i färgglädje med omgivande höstfägring

Ute har det blivit höst och höstfärgerna lyser vackert i morgonsolen. Det är den här tiden som Geetha och jag brukar flyga ner till vårt hus i Kerala. Dock inte i år, då den aktuella coronasituationen komplicerar tillvaron. Det dröjer nog tills i början av nästa år, innan vi kommer iväg den här gången.

Geetha och jag har lyckligtvis hållit oss friska under hela året, trots att vi kanske har varit lite mer liberala än de flesta, då det gällt att hålla oss borta från andra människor. Vi har ansett att räcker med att inta en viss försiktighet i förhållandet till andra människor men att tänka på avståndet i samlingar och hålla en noggrannare hygien än tidigare. Sedan har vi umgåtts med vänner, shoppat som vi brukar och har fört ett ganska normalt liv som vi brukar vara van vid.

Det som varit mest annorlunda för oss är att vi har spenderat en hel hel del tid på golfbanan i Leksand, och att vi där under sommaren har skaffat oss var sitt grönt kort för att kunna spela själva då vi har tid och lust. För att bli en bra golfare skulle jag nog har börjat för 60 år sedan, men nu är det nöjet att vara ute på golfbanan som gäller, och det räcker långt. Det mest viktiga är att Geetha och jag har en trevlig gemensam aktivitet.

Väl mött igen i min blogg framöver. Det ska bli intressant att få komma loss med några nya bloggar.

2020-10-15 at 09:58 3 kommentarer


Arkiv